(86) "VAR noga med att inte göra era fromma gärningar i andra människors åsyn för att de skall lägga märke till er" (Matt 6:1)
(86) Jesu undervisning i Bergspredikan var en formulering i ord av det hans liv i tysthet hade demonstrerat. Folk hade uppmärksammat den undergörande makt Jesus hade. Men ingen fattade varför han inte använde den för att skaffa sig det som allmänt ansågs höra till livets goda. Jesus handlade på ett sätt som var diametralt motsatt judarnas. Dessa gjorde anspråk på att inrätta hela sitt liv i helig vördnad för lagen. Men egentligen jagade de bara själviskt och litet skrytsamt efter status. Nu måste Jesus i klartext tillrättavisa dem att själviskhet faktiskt innebär överträdelse av lagen. Jesu förmaningar med jämförelser mellan sin egen och fariséernas livsstil är tidlösa och passar människor av alla folkgrupper, för den anda som var så typisk för fariséerna förekommer mer eller mindre överallt.
(86) På Jesu tid utgjordes fariséernas liv av en oupphörlig strävan att tillskansa sig himlens ynnest som på ett övernaturligt sätt skulle garantera dem jordisk ära och rikedom. Dygden måste få sin materiella belöning, ansåg de. Samtidigt paraderade de med fromma gärningar också inför folket, för att göra ett gott intryck och grundmura sitt heliga rykte.
(86) Jesus angrep deras hyckleri och förklarade att Gud inte går med på något sådant tjänsteförhållande. De smickrande glosor och beundrande blickar de så begärligt tog emot skulle bli deras enda lön någonsin. "När du ger allmosor", sade Jesus, "låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader som ser i det fördolda, belöna dig" (Matt 6:3, 4). Jesus menade inte därmed att alla goda gärningar alltid måste hemlighållas. Aposteln Paulus skrev under den helige Andes ledning om den självuppoffrande generositet som de kristna i Makedonien gav prov på. Han stack inte under stol med det. Han berättade att det var Guds nåd som arbetade i dem. När andra fick veta det blev de också inspirerade till samma frikostiga anda. Till församlingen i Korinth kunde Paulus skriva: "Er iver har sporrat de flesta här" (2 Kor 9:2).
(87) Jesu egna ord var otvetydiga. Välgörenhet skall inte utföras med avsikt att åstadkomma vackra kommentarer. Äkta gudaktighet gör aldrig något väsen av sig. Den som fikar efter beröm och suger på det som en söt karamell är ingen riktig kristen. Det goda som Jesu efterföljare gör är inte för deras egen berömmelse. Det sker till Guds ära. Det är ju han som står bakom det och inspirerar till det med den helige Ande. Är vi uppfyllda av Jesu undervisning har vi alltid ett ord av lovprisning och tacksamhet till Gud på våra läppar. Det som tankarna kretsar kring är inte hur ber jag, hur ger jag, hur utför jag mina plikter, hur självförnekande är jag. Vi framhåller inte oss själva i våra samtal. Det blir mer av Jesus. Han blir vårt centrum.
(87) När vi hjälper någon måste det vara för att vi vill bry oss om, visa ömhet och kärlek, inte för att framhäva oss själva. Medmänsklighet utan baktankar och oskrymtad gudsdyrkan är vad Gud vill ha.
(87) Det är sant att vi inte skall koncentrera oss på en eventuell belöning utan osjälviskt planera för de positiva insatser vi kan göra. Allt som utförs i en sådan anda får ändå till slut sin gottgörelse. "Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig." Gud själv, gemenskap med honom, är den stora belöningen. Allt annat innefattas i den. Ju mer vi inrättar vårt liv efter Guds plan med människan desto högre kommer vi att värdera denna belöning, eftersom våra intressen alltmer smälter samman med Guds. När vi överlämnar oss åt Gud och uppoffrar oss för att fylla människornas behov kommer Gud oss nära.
(88) Alla som låter Guds välsignelser strömma från det egna livet till andra får själva en rik belöning. Bergssluttningar och slättland som genomkorsas av bäckar och åar på väg till havet förlorar ingenting på att vattnet täcker en del av marken. Vattendragen som rinner förbi lämnar sin gåva av grönska och fruktbarhet och ger hundrafalt igen. När marken bränns brun under den heta sommartorkan markerar ett grönt bälte flodens väg genom landskapet. Den dal som öppnar sig för att föra bergens skatt till havet kläds i färgsprakande fägring, en bild på hur Guds nåd välsignar var och en som öppnar sig för att föra den ut i världen.
(88) ”Om du delar med dig av din nödtorft åt den hungrige och mättar den som är i betryck, då skall ljus gå upp för dig i mörkret, och din natt skall bli lik middagens sken. Och Herren skall ständigt leda dig. Han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter” (Jes 58:10-11).
(88) Delad glädje är dubbel glädje. Genom att göra något för andra upplever vi själva en dubbel välsignelse. Genom Guds nåd lär vi oss att tänka på andra och livet blir mycket rikare. Omtänksamhet i det tysta för människor mycket närmare varandra, och leder dem också närmare honom som är all godhets källa. Små handlingar i kärlek och självuppoffring som kommer lika naturligt som blommornas vackra dofter formar en inte oväsentlig del av livets lycka. Även om ingen nu lägger märke till det, kommer det en gång att stå klart för alla, att när vi sett till andras bästa framför våra egna intressen, är just det beviset på att vi hör ihop med honom som är härlighetens kung, som var rik men blev fattig för vår skull.
(89) De goda gärningarna kan väl ha utförts i skymundan. Men karaktärsutvecklingen hos den som gjort dem går inte att gömma. Lever vi helhjärtat som Jesu efterföljare kommer den himmelska frid som Anden ger oss att märkas. Gud ser också vad vi gör genom Kristi nåd och visar sitt erkännande av det. Han ger oss ytterligare gåvor när vi gör ett förståndigt bruk av dem vi fått. Om vi försöker följa ett kristet livsmönster och gör det som är gott, kommer vi i den tillkommande världen att få se en god skörd av vad vi sått. Det som påbörjas i jordelivet når sin fullkomning i det högre och heligare liv som varar i evighet.
(89) "När ni ber, skall ni inte göra som hycklarna!" (Matt 6:5)
(89) fariséerna hade fastställda bönetider. Var de då än befann sig, och ofta var det ute på gatan eller vid marknaden mitt i det brådskande människovimlet, började de med hög röst recitera sina böneramsor. Jesus sparade inte på kritiken mot denna slags gudstjänst som bara var ägnad att dra uppmärksamheten till dem själva. Men han fördömde inte offentlig bön. Själv bad han ju både med lärjungarna och inför de stora folkmassorna. Men det finns personliga böneämnen som inte hör till den offentliga bönen. Det visade han också. När vi har vår enskilda andaktsstund bör våra böner inte nå andras öron än vår bönhörande Gud. De är inte till för att stilla någons nyfikenhet.
(90) "När du ber, gå då in i din kammare." Se till att du har någon plats där du kan vara för dig själv och be! Jesus hade särskilda platser dit han brukade gå för att få vara ensam med Gud. Det behöver vi också. Det behöver inte ordnas på något märkvärdigt sätt, men det är viktigt för oss att ofta dra oss undan någonstans där vi i lugn och ro kan vara med Gud.
(90) "Be sedan till din fader som är i det fördolda.” I Jesu namn kan vi närma oss Gud med ett barns tillförsikt. Ingen människa behövs som medlare. Genom Jesus kan vi öppna oss för Gud, säkra på att han förstår och älskar oss. I den enskilda bönevrån, där inget annat öga än Guds kan se oss och inget annat öra än Guds kan höra oss, där kan vi utgjuta våra hemligaste önskningar inför vår godhjärtade Fader. I själens tystnad får vi svar av den röst som aldrig sviker en människa som ropar i nöd.
(90) "Herren är rik på medlidande och barmhärtighet" (Jak 5:11). Han väntar med oförtröttlig kärlek på att få höra den skuldtyngdes bekännelse, och att få acceptera hans ånger. Som en mamma väntar på ett leende från sitt barn längtar han efter att vi på något sätt skall uttrycka vår tacksamhet. Han vill låta oss förstå hur innerligt hans fadershjärta längtar efter kontakt med oss. Han inbjuder oss överlämna oss åt honom – att komma med våra problem till hans sympati, vår sorg till hans tröst, vår svaghet till hans styrka, vår sjukdom till hans läkedom, vår fattigdom till hans överflöd. Aldrig har någon behövt bli besviken som har kommit till honom.
(91) ”Jag sökte Herren, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig. De som skådar upp till honom strålar av fröjd, och deras ansikten behöver inte rodna av blygsel. Här är en betryckt som ropade, och Herren hörde honom och frälste honom ur all hans nöd. Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom, och han befriar dem. Smaka och se att Herren är god. Säll är den man som tar sin tillflykt till honom” (Ps 34:5-9).
(91) Om du ropar till Gud från djupet av ditt hjärta och omtalar dina behov och vädjar om hjälp gör du det inte förgäves. "Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig." Med Jesus som vår daglige följeslagare kommer vi att uppleva att den osynliga världens makt är med oss. Umgänget med Jesus gör oss mer och mer lika honom. Vårt liv förändras. Det blir härligare och mer äkta. Steg för steg förbereds vi för det himmelska och fylls av en allt starkare andlig iver och längtan. Allt eftersom vi umgås med Jesus i bön lär vi oss också att bedja med större visshet. Detta slår igenom också i vårt vardagsliv. När vi går in för att varje dag målmedvetet be Gud om hjälp och stöd får vi förmåga att bättre avgöra vad som är rätt och riktigt att göra i olika situationer och vi vågar lägga sådana planer för vårt liv som ärar och upphöjer Gud. Det blir angeläget för oss att ständigt söka Guds gemenskap. Genom att förena den inspiration vi får i böneumgänget med personliga ansträngningar kan vi öva upp oss dels i att förstå våra medmänniskors problem så att vi kan visa omtanke och medkänsla på bästa sätt, dels i att själva bevara själslugnet under alla omständigheter.
(91) Genom att hålla kanalen till Gud öppen kan vi i vårt umgänge med andra människor förmedla något av det själslugn som kommit oss till del. När vi vänder oss till Gud ger han oss ett ord i rätt tid, så att vi kan vittna för honom och uttrycka vår tacksamhet till honom. Han lär oss att sjunga med i änglarnas lovsångskör. I varje livssituation kommer ljuset från Frälsaren som är med oss att lysa upp vägen. Yttre svårigheter kan inte rubba den som tror på Jesus.
(92) "När ni ber, skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna!" (Matt 6:7)
(92) Hedningarna trodde att deras böner hade en inneboende magisk kraft som kunde försona deras synder. Ju längre bön desto större kraft. Om det nu var så att de genom egna ansträngningar kunde bli heliga, då skulle de verkligen ha något att glädjas och yvas över. Denna uppfattning om bön är konsekvensen av den vilseledande princip som genomsyrar alla falska religionssystem, nämligen att det är möjligt att göra bot för sin synd. fariséerna hade införlivat denna syn på bön i sin version av judendomen. Nu för tiden betraktar stora grupper fortfarande bön på det sättet, till och med många som kallar sig kristna.
(92) Att läsa vissa fastställda böner utan att kännas vid något behov av Gud är att "rabbla tomma ord som hedningarna" .
(92) Bön är ingen botgöring för synd. Bön har inget värde och ingen kraft i sig själv. Den mest sprakande ordskatt betyder inget i jämförelse med en outtalad helig längtan. Vältaliga böner är helt meningslösa om de inte uttrycker människans verkliga tankar och önskningar.
(92) Men trons bön är när vi utan dubbelmoral ger uttryck för vad vi innerst inne upplever oss behöva, så som vi skulle be en vän om en tjänst och vänta oss att få den. Gud är inte angelägen om våra ceremoniella hövlighetsfraser. Men som vår ömsinte Fader uppfattar han ett sorgset hjärtas stumma skrik i syndanöd och hjälplöshet.
(93) "När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna!" (Matt 6:16)
(93) Den fasta Bibeln uppmanar till betonar inte det yttre. Den stannar inte vid att avstå från mat, och klä sig i säckväv och strö aska i håret som seden var bland judarna. Den som fastar i uppriktig sorg över begångna synder eftersträvar inte uppmärksamhet med det. Avsikten med den fasta Gud påbjuder är heller inte att plåga kroppen för själens synd. I stället skall den hjälpa oss att inse att synd verkligen är något allvarligt. Och den skall vara ett tecken på att vi förstår vår situation inför Gud och tar emot hans förlåtelse genom nåd. Genom profeten Joel hade Gud uppmanat Israels folk att fasta, men då att "riva sönder" sina hjärtan och inte sina kläder (Joel 2:12, 13). Det hade en andlig innebörd.
(93) Att försöka med botgöring är totalt lönlöst för oss. Vi skall inte inbilla oss att vi kan köpa oss en plats bland de heliga – genom fromma gärningar förtjäna den. När Jesus tillfrågades: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" (Joh 6:28) så svarade han: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt" (Joh 6:29). Ånger och bättring innebär att vända huvudintresset från sig själv till Jesus. När vi tar emot Jesus så att hans liv kommer till uttryck i vårt liv genom vår tro på honom, då utför vi Guds verk med dess goda gärningar. Men alla goda gärningar gör vi eftersom Jesus redan är med oss, inte för att locka honom till oss.
(94) Jesus sade: "När du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda" (Matt 6:17, 18). Allt som görs till Guds ära skall upplevas som roligt, inte trist och tråkigt. Kristendom har inget med dysterhet att göra. Om de kristna med sina sura miner ger intryck av att deras Herre inte är tillräcklig för dem, ger de en dålig bild av Jesus åt världen och ger Guds fiender anledning att triumfera. Även om de i ord bekänner Gud som sin Fader, ger de genom sin sorgsna uppsyn intryck att vara övergivna, föräldralösa barn.
(94) Jesus vill att vi skall visa hur tilltalande det är att tjäna honom – för det är det ju. Gå med dina problem och sorger till din förstående Frälsare, lägg dina bördor vid korsets fot. Sedan kan du fortsätta jublande över hans kärlek, hans som har älskat dig från första början. Ingen människa behöver känna till dina hemliga samtal med Gud. Men resultatet av Andens verk i dig kommer att bli uppenbart, för din Fader, som ser i det fördolda kommer att belöna dig.
(94) "Samla inte skatter här på jorden!" (Matt 6:19)
(94) Jordiska rikedomar har inget bestående värde. Tjuvar stjäl. Skadeinsekter förstör. Eldsvådor och naturkatastrofer ödelägger. Inte nog med det. Bekymren om dessa jordiska skatter tar sinnet så helt i anspråk att det inte blir plats för något andligt. Jesus säger: "Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara" (Matt 6:21).
(94) På Jesu tid behärskades människan allmänt av penningbegär. Världslighet hade trängt ut den sanna gudstron. Vi befinner oss i en liknande situation. Vinningslysten materialism har ett förhäxande inflytande. Ärlighet och hänsyn hör till undantagen. Men korruption och kris låter inte vänta på sig. Att tjäna Djävulen befriar inte från tröttsamt knog, utan det medför bekymmer och tråkigheter. Och de skatter man kämpar för att samla här på jorden varar bara en kort tid.
(95) Jesus erbjuder däremot något av varaktigt värde. "Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara." Jesus uppmanar dig att samla din skatt. Det ligger i ditt intresse att du får en skatt i himlen. Inget annat du äger kan förbli ditt. Men den himmelska skatten är oförgänglig. Varken eldsvåda eller översvämning kan förstöra den, varken mal eller mask kan skada den och inte heller kan någon bedragare förskingra den. Den är ju i förvar hos Gud själv.
(95) Paulus skriver till de kristna i Efesos med en bön att Gud skall hjälpa dem att se denna skatt: "Må han ge ert inte öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga" (Ef 1:18). Att få vara bland de heliga är i sig en skatt, och det är att själv få vara del av en skatt. De som
(95) Jesus har köpt med kärlek och förödmjukande lidande är hans dyrbara skatt. Han har gjort dem rena och fullkomliga. Sakarja profeterar om de återlösta som "ädelstenar i en krona" (Sak 9:16). Vi får vara ädelstenar som strålande i härliga färger återspeglar ljuset som utgår från härlighetens källa, Jesus Kristus själv. Vilken förmån vi har fått att tillsammans med honom ta del i frälsningsverket och sedan dela fröjden över den rikedom som hans död och lidande har vunnit.
(96) Paulus skriver till de kristna i Thessalonike: "Vem är vårt hopp, vår glädje, vår stolta segerkrans inför vår herre Jesus vid hans ankomst om inte ni! Ja, ni är vår ära och glädje" (1 Thess 2:19, 20). Det är en sådan skatt Jesus uppmanar oss att samla. Frälsta människor är livets verkliga skörd. När vi säger och gör saker som leder människor mot himlen, när vi uppmuntrar dem att lära känna Jesus och bli lika honom, då samlar vi på den himmelska skatten.
(96) "Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara" (Matt 6:21). Genom att investera för andras bästa blir du själv berikad. Satsar du pengar och tid på evangelium blir det naturligt för dig att ägna mer av ditt intresse och dina böner åt detta arbete och de människor som nås av evangeliets inbjudan. Du lär dig tycka mer om människor och känner behov av att ivrigare söka Gud för att kunna hjälpa dem så bra som möjligt. Detta engagemang påverkar dig själv mycket positivt. Ditt eget andliga liv blir mycket rikare. När slutligen den dag kommer då alla jordiska skatter förgås, får den som har samlat himmelska skatter se den vinst hans liv fört med sig. Har vi varit Jesus trogna kommer vi att få vara med om något underbart när alla samlas runt den stora vita tronen. Vi kommer att få träffa människor som vi fått vara med att leda till frälsning och dessa har vunnit andra, som i sin tur har vunnit andra. En stor skara som räddats in i trygghetens hamn som resultat av våra bemödanden. Det blir ett jubel inför Jesus som fortgår i all evighet. Vilken glädje för den som vittnat om frälsningen att se dessa frälsta i härlighet tillsammans med Frälsaren! Himlen kommer att vara en oändligt rik skatt för dem som varit trogna att vinna själar!
(97) ”Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns däruppe där Kristus sitter på Guds högra sida” (Kol 3:1).
(97) "Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus" (Matt 6:22)
(97) Ett ogrumlat öga, en helhjärtad hängivenhet till Gud, är det villkor Jesus ställer upp för oss. Det gudomliga ljuset blir ditt om du anstränger dig att ta reda på Guds vilja och följer den vad det än må kosta. Verklig kristendom börjar först när allt kompromissande med synd har upphört. Då upptas vårt sinne helt av önskan att följa Jesus. Vi kan utbrista som aposteln Paulus: "Men ett är säkert: Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus." – "Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus" (Fil 3:13, 14, 8). När ögat grumlas av egenkärlek tränger inget ljus in. "Om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp" (Matt 6:23). Det var detta förödande mörker som svepte in judarna i deras envisa otro. Det var det som gjorde att de inte kunde inse vad Jesus gjorde för att rädda dem från deras synd.
(97) Vi faller för frestelser när vi är obeslutsamma och inte tar itu med tvivel som smyger sig på oss, när vi inte riktigt på allvar litar på Gud hela tiden. När vi inte väljer att obetingat stå på Guds sida grumlas vårt liv av mörker. Har vi förbehåll och vissa undantag i vårt beslut att tjäna Gud, blir det lätt för Satan att leda oss vilse med sina frestelser. Han vet att om han bara kan grumla vår syn och vision så att vårt inte öga, trons öga, inte ser Gud, så hjälper inga barrikader mot synd längre. Om vi domineras av något syndigt begär är detta ett symtom på att vårt andliga liv är angripet. Ju mer vi tillfredsställer vårt begär desto mer främmande kommer vi att känna oss inför Gud. När vi följer den väg Satan utstakat faller det ondas mörka skuggor över oss. Varje steg leder in i djupare mörker, som ingen andlig klarsyn längre genomskådar.
(98) Det är med trons öga precis som med det vanliga biologiska ögat. Stängs ljuset ute förloras synförmågan till slut. Då blir allt nattmörka dimmor som inte ens den klaraste middagssol kan skingra. Aposteln Johannes använder detta uttryckssätt när han skriver om Guds kärleksbud som ljuset, ”men den som hatar sin broder är i mörkret; han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, ty mörkret har gjort hans ögon blinda” (1 Joh 2:11). Den som konsekvent håller sig till det onda och underlåter att se vad Gud i sin kärlek vill, tappar intresset för sådant som är gott och uppbyggligt. Längtan efter Gud slocknar hos honom. Själva förmågan att ta emot himmelskt ljus går förlorad. Guds erbjudande om nåd går ut till honom med samma ljusa kärlek som alltid. Men de förblindade ögonen lägger inte märke till det. Nådens ögon talar till döva öron.
(98) Gud överger inte en enda människa så länge det finns något som helst hopp om räddning för henne. Det är människan som vänder sig bort från Gud, inte tvärtom. Vår himmelske Fader visar oss medkänsla och varnar oss och vädjar till oss ända tills det har gått så långt att allt han gör är helt förgäves. Ansvaret vilar på oss själva. Genom att stå emot Guds Andes maning idag blir det lättare att tillsluta ögonen för ännu större ljus nästa gång. Faran är att vi så småningom blir alltmer förhärdade, så att vi till slut inte alls påverkas av Guds Ande. Då är till och med det ljus vi tycker oss ha inget annat än mörker. Den kunskap om Gud och hans vilja vi fortfarande har, har blivit så förvänd att den grumlar vårt inte öga. Den bidrar till själens mörker.
(99) Ingen kan tjäna två herrar (Matt 6:24)
(99) Jesus säger inte här att man inte skall tjäna två herrar utan att man inte kan. Materialism och kristendom har ingenting gemensamt. Vid skiljelinjen mellan de två varnar den kristnes samvete honom att inte ge efter för själviska intressen. Men den världsligt sinnade passerar styrd av sin själviskhet gränsen för vad Gud kan acceptera. På ena sidan finner vi alltså dem som tjänar Gud och inte sig själva. På den andra sidan finner vi dem som tjänar mammon* och tillfredsställer sig själva med dess goda, dem som låter klädmodets nycker utmana lustarna och som tar del i allehanda utsvävningar och tvivelaktiga nöjestillställningar. Här måste den kristne säga nej.*Det judiska uttrycket för denna världens rikedom.
(99) Ingen kan vara neutral. Det finns inte någon slags mellanklass som varken tjänar Gud eller Satan. Kristus vill leva sitt liv i sina efterföljare – utöva sitt inflytande genom deras sinnesförmögenheter och handla inom ramen för deras förmågor. För att detta skall kunna ske måste de naturligtvis underordna sig hans vilja och samarbeta med hans helige Ande. Så kan Kristi liv komma till uttryck i dem. Paulus beskriver sin erfarenhet sedan han överlämnat sig att leva för Gud: ”Jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig” (Gal 2:20).
(100) De som inte överlämnat sig fullständigt åt Gud befinner sig under en annan makts kommando, som styr på ett helt annorlunda sätt. Genom att bara halvhjärtat försöka tjäna Gud blir de i stället effektiva redskap åt mörkrets härskaror. De gör anspråk på att kämpa på Guds sida men låter sig engageras på Satans sida och visar sig vara Guds fiender. De sviker sitt heliga ansvar. De blir en för bindelselänk mellan Satan och Guds lojala kämpar, och Satan använder dem hela tiden för att locka fler över till sin sida.
(100) Det ondas starkaste fäste i världen består inte i samhällets utslagna, försupna stackare eller i dem som öppet anlägger en omoralisk livsstil. Utan de är farligast som i största allmänhet verkar ärliga och uppriktiga men som ändå omhuldar något enstaka dåligt karaktärsdrag. Deras exempel leder lätt sådana på avvägar som i tysthet verkligen brottas med frestelser och står och väger vid ett avgörande. Den som värderar heder och ära högt men ändå medvetet överträder något av Guds bud har förvandlat det bästa hos sig till en syndens snara. Intelligenta, generösa och sympatiska människor kan bli Satans lockfåglar och leda andra över ruinens brant, både med avseende på detta livet och det tillkommande.
(100) ”Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt” (1 Joh 2:15-17).
(101) Bekymra er inte (Matt 6:25)
(101) Han som är upphovet till ditt liv är medveten om ditt behov av mat att leva av. Han som skapat människokroppen vet att du behöver kläder till den. Skulle inte han som skänkt oss den största av alla gåvor, också skänka oss allt som behövs för vårt uppehälle? Jesus gör sina åhörare uppmärksamma på fåglarna som drillar sina lovsångstoner utan bekymmer för framtiden. ”Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte in i lador, men er himmelske Fader föder dem.” Så ställer han frågan: ”Är inte ni värda mycket mer än de?” (Matt 6:26). Inte en enda sparv faller till marken utan att Gud bryr sig om det. Ingen människa trycks ner utan att Jesus vet det. Han är med oss överallt och lägger märke till varje tår. Han överger aldrig någonsin den som satt sin lit till honom.
(101) Backar och ängar är prydda med blommor. Daggpärlor glittrar vackert på dem i morgonsolen. Jesus kan peka ut över detta storslagna natursceneri och säga: ”Se på ängens liljor, hur de växer” (Matt 6:28). Deras lyster och vackra färger kan väl i någon mån efterliknas av skickliga människor. Men vem kan ge liv åt en enda blomma eller ett enda grässtrå? Varje ört har fått sitt liv av samma makt som placerat stjärnevärldarna i höjden. Samma livsström från Guds hjärta pulserar i allt skapat. Ängsblomstren är klädda i en rikare dräkt än någon jordisk kung varit utsmyckad i. ”Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som idag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?” (Matt 6:30).
(102) Det är samma Herre som skapat blommorna och gett fåglarna förmåga att sjunga som säger: ”Se på himlens fåglar” och ”se på ängens liljor”. I naturen kan vi lära mer av Guds vishet än vad vetenskapen känner till. Gud talar till dig på ett blomsterspråk som du bara kan tyda om du litar på honom och befriar dig från självupptagenhet och nedbrytande stress. Varför har han överhuvudtaget gett dig sjungande fåglar och doftande blommor att njuta av? Är det inte ett bevis på hans överflödande faderskärlek? Vill han inte göra ditt liv glatt och trevligt? Allt vad du behöver för ditt livsuppehälle kunde du ju ha fått utan vare sig blommor eller fåglar. Men Gud vill inte begränsa sina gåvor till ditt existensminimum. Han har fyllt din omgivning med mycket vackert som ett bevis på att han älskar dig, han som själv i sin härlighet vida överstiger skönheten hos allt skapat tillsammans. Om han nu med sådan oändlig sinnrikhet slösat med sin prakt i naturen för att ge dig glädje och lycka, kan du då tvivla på att han vill ge dig allt annat du behöver?
(102) ”Se på ängens liljor!” Varje blomma som slår ut i solskenet följer samma naturlagar som de himmelska världarna styrs av. Hur vackert, okomplicerat och bekymmersfritt är inte blomlivet! Det är en gudomlig vägvisare till Kristi kärleksfyllda liv. Han som har format blomlivet önskar ännu mycket mer forma våra liv att med himmelsk inspiration bli Kristuslika.
Jesus riktar uppmärksamheten på hur liljorna växer. Hur de stiger upp ur den kalla mörka jorden eller åkantens gyttja med sina rena, prunkande blommor. Vem skulle drömma om dessa möjligheter till obeskrivlig skönhet om han stod där med liljans hårda bruna lök i handen? Men det liv Gud har lagt ner där utvecklar sig när han kallar på det med regn och solsken, och människan kan inte annat än fascineras av den vishet som måste ligga bakom ett sådant naturens under. Så kan också Guds liv utvecklas i varje människa som låter sig påverkas av den nåd som lika frikostigt som regn och solsken ges åt alla. Det är Guds Ord som skapar blommorna och samma Ord kan frambringa Andens frukt i dig.
(103) Gud verkar med kärlek. Han har omgett dig med allt det vackra för att du skall förstå att meningen med ditt liv här på jorden inte bara är att slita och släpa för brödfödan. Avsikten är också att du, precis som blommorna lyser upp, skall sprida gudomligt ljus och kärlek till dina medmänniskor och göra dem glada.
(103) Ni som har barn, låt dem lära sig något från blommorna. Tag med dem ut och lär dem att läsa Guds kärleks ABC i naturens bok. Förknippa fåglar och blommor med tanken på Gud. Lär barnen att allt vackert och angenämt är bevis på Guds kärlek till dem. Förmedla er gudstro till barnen genom att framställa den vacker och attraktiv. Låt alltid vänlighetens lag råda över era läppar.
(103) Förklara för barnen att genom Guds stora kärlek så kan också de växa och utvecklas i harmoni med hans plan. Lär dem att han önskar att deras liv skall återspegla himmelsk skönhet som blommorna. Berätta också för dem när de plockat en vacker blombukett att han som gjort blommorna är ännu mycket vackrare än vad blommorna är. Då kommer de små barnasjälarna att utvecklas och växa upp stödda av honom, precis som små blomskott som slingrar sig kring blompinnen. Han som är alltigenom skön kommer att bli som en god vän och kamrat för dem som de umgås med varje dag. Deras liv kan då bli goda och rena som hans.
(105) Sök först hans rike (Matt 6:33)
(105) Folkmassorna som lyssnar på Jesus väntar fortfarande ivrigt att han skall ta upp frågan om politisk frigörelse och förklara sig villig att återupprätta det israeliska kungariket. Medan Jesus öppnar himlens skattkammare för folket, är den viktigaste frågan för många huruvida de skall kunna dra någon nytta av Jesus för sin karriär. Jesus bemöter dem och visar att de är precis som hedningarna runt omkring dem i sitt jagande efter jordiska framgångar och fördelar. De lever ju som om det inte fanns någon Gud som vårdar sig om sina skapade varelser! Med följande ord tillrättalägger Jesus deras prioritering av det materiella: ”Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt 6:32, 33). Jag har kommit för att inbjuda er till kärlekens, rättvisans och fridens rike. Öppna era hjärtan och ta emot detta rike. Gör det till ert främsta intresse. Trots att det är ett andligt rike behöver ni inte vara rädda att era timliga behov inte skall tillgodoses. Om ni beslutar er för att verkligen tjäna Gud, så kommer han att förse er med vad ni behöver. Han har ju all makt i himlen och på jorden.
(105) Visst måste vi arbeta och planera. Jesus befriar oss inte från det. Men han försöker lära oss att sätta Gud främst i allt. Vi skall inte ägna oss åt sådana affärer eller nöjen eller andra saker som hindrar utvecklingen av vårt kristenliv. Genom Paulus uppmanas vi att tänka på Gud bortom och över allt engagemang jordlivet kräver: ”Var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja. Tjäna villigt och glatt, det gäller ju Herren och inte människor” (Ef 6:6, 7).
(106) Under sin tid på jorden gav Jesus värde åt alla livets plikter genom att demonstrera inför människorna att de kunde utföras till Guds ära i överensstämmelse med hans vilja. Om vi följer hans exempel försäkrar han oss att vi skall få allt vad vi behöver i detta livet. Och det gäller under livets alla förhållanden vare sig vi är fattiga eller rika, sjuka eller friska, låg- eller högutbildade. Hur svag en människa än må vara så omsluts hon av Guds eviga armar när hon anropar honom om hjälp. Allt som i världen kallas dyrbart kommer att förgås, men den som lever för Gud kommer att bestå tillsammans med honom. ”Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt” (1 Joh 2:17). Guds stads gyllene portar kommer att öppnas för dem som under jordelivets bedrövelser lärde sig att söka Gud för att få tröst och ledning. Änglarna kommer att sjunga välkomstsånger för dem och de kommer att bjudas på frukten från Livets träd.
(106) ”Ja, om än bergen viker bort och höjderna vacklar, skall min nåd inte vika ifrån dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare” (Jes 54:20).
(106) Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. . . var dag har nog av sin egen plåga (Matt 6:34)
(106) När du har beslutat dig för att följa Gud behöver du inte oroa dig för morgondagen. Du tjänar ju honom som känner dig allt från början till slut. I sin allmakt överblickar han morgondagen på ett sätt som inte du kan göra. Därför skall vi inte avskärma oss från Gud och söka lycka och framgång på egen hand. Det blir en börda Gud aldrig lagt på oss som vi då själva försöker bära utan hans hjälp. Vi tar på oss ett ansvar som bara hör Gud till och gör på så vis faktiskt anspråk på hans plats. Vi kan inte alltid undvika bekymmer eller alltid räkna med att gå fria från faror och förluster. Men om vi på allvar tror att Gud älskar oss och vill oss väl, kan vi genast sluta att ängslas för framtiden. Vi kan lita på Gud som ett barn litar på sina kärleksfulla föräldrar. Vi kan känna oss trygga, för vår önskan att allt skall ordna sig på bästa sätt är innesluten i Guds önskan.
(107) Jesus lovade ingen hjälp med att redan idag klara av morgondagens bekymmer. Han har sagt: ”Min nåd är allt du behöver” (2 Kor 12:9), men liksom mannat under ökenvandringen utportionerades dagligen, i lagom mängd för varje dags behov, så ges också hans nåd på nytt varje dag.
(107) En dag i sänder ligger i våra händer, och den dagen skall vi se till att vi lever för Gud. Låt oss dagligen inviga Jesus i alla den dagens planer och dela våra bekymmer med honom, för han har omsorg om oss. ”Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp.” – ”Ty så säger Herren, Herren, Israels helige: 'Om ni vänder om och är stilla, skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka'.” (Jer 29:11; Jes 30:15.) Om du varje dag söker Herren för att ständigt vara i samklang med honom kommer du inte att behöva klaga och sörja mer. Om du varje dag i din ande väljer att vara fri och glad i Herren kommer inte din väg att spärras av några oöverstigliga problem längre. Om du varje dag med glädje tar emot det ok Herren i sin nåd ger dig – lydnadens och tjänandets ok – så kommer också han att bära dina svårigheter.