(538) 46. Välsignelserna och förbannelserna
Sedan domen över Akan blivit verkställd, fick Josua befallning om, att mönstra alla krigare och åter tåga emot Aj. Denna gång var Gud med Sitt folk, och det kom snart i besittning av staden.
Kapitlet bygger på Josua 8.
(538) Militära manövrer blev nu inställda, så att hela Israel kunde delta i en högtidlig gudstjänst. Folket var angeläget om, att bosätta sig i Kanaan, men det måste driva bort kananéerna, innan det kunde erhålla hem och land för sina familjer. Detta viktiga verk måste nu dock uppskjutas, ty de hade en annan högre plikt, som först måste uppfyllas.
(538) Innan de skulle ta sin arvedel i besittning, måste de förnya sitt trohetsförbund mot Gud. Moses hade ibland sina sista förordningar två gånger föreskrivit, att stammarna skulle hålla ett möte på bergen Ebal och Gerissim vid Sikem, för att högtidligt erkänna Guds lag. I överensstämmelse med dessa föreskrifter lämnade allt folket, inte bara män, utan även "kvinnorna och barnen och de främlingar som följde dem", lägret vid Gilgal och tågade genom sina fienders land till Sikemsdalen, nära mitten av landet. Fastän omgivna av obesegrade fiender, var de likväl trygga under Guds beskydd, så länge de var Honom trogna. Förhållandet var detsamma nu som på Jakobs tid, att "Gud slog städerna runt omkring med skräck" (Första Moseboken 35:5), och hebréerna blev ej antastade.
(538) Den bestämda platsen för denna högtidliga tjänst var redan helig på grund av sin anknytning till patriarkernas historia. Det var på denna plats, som Abraham byggde sitt första altare åt Jehova i Kanaans land. Här hade både Abraham och Jakob slagit upp sina tält, och här köpte den senare åkern, i vilken stammarna skulle begrava Josef. Här fanns även den brunn, som Jakob hade låtit gräva, och eken, under vilken han gömde sin familjs avgudabilder.
(539) Det utvalda stället var ett av de skönaste i hela Palestina och en synnerligen lämplig skådeplats för den storartade och gripande tjänst, som skulle utföras. Den sköna dalen, vars gröna fält var beströdda med olivlundar och som var vattnad av bäckar från naturliga källor samt smyckad av vilda blommor, sträckte sig inbjudande mellan de nakna höjderna. Ebal och Gerissim, som ligger mitt emot varandra, är ej långt åtskilda, och deras lägre utsprång tycks bilda naturliga talarstolar, så att varje ord, som talas från det ena, kan tydligt höras på det andra, medan de sluttande bergssidorna ger rum åt en stor folksamling.
(539) Enligt Moses' föreskrifter, restes nu ett minnesmärke av stora stenar på berget Ebal. På dessa stenar, som förut blivit överstrukna med kalk, blev lagen inskriven – inte bara de tio budorden, som talades från Sinai och blev inristade i stentavlorna – utan även de lagar, som Moses erhållit och sedan skrivit ned i en bok. Förutom detta minnesmärke, byggdes ett altare av ohuggna stenar, på vilket brännoffer gjordes åt Herren. Det förhållandet, att altaret restes på berget Ebal, från vilket förbannelsen skulle uttalas, var betydelsefullt och visade, att israeliterna hade förtjänat Guds vrede på grund av sina överträdelser av Hans lag. Dessutom framgick det, att de genast skulle ha blivit straffade, om det ej varit för Kristi försoning, som avbildades genom offeraltaret.
(539) Sex av stammarna – alla avkomlingar till Lea och Rakel – fick ställa sig på berget Gerissim, medan de, som härstammade från tjänstekvinnorna, jämte Ruben och Sebulon, intog sin plats på berget Ebal och prästerna med arken stod i dalen emellan dem. Tystnad påbjöds genom ett skall från signaltrumpeten; och i den djupa stillheten läste sedan Josua – medan han stod bredvid den heliga arken och inför denna stora folksamling – upp de välsignelser, som lydnad för Guds lag skulle föra med sig. Alla stammarna på berget Gerissim svarade amen på detta. Därefter läste han förbannelserna, och stammarna på Ebal gav på lika sätt sitt bifall till känna, genom att de förenade rösterna från många tusen personer ljöd som en röst i det högtidliga svaret. Sedan detta skett, lästes Guds lag samt de stadgar och förordningar, vilka Moses hade givit dem, upp.
(540) Israel hade erhållit lagen direkt från Guds mun på Sinai; och dess heliga bud, skrivna av Hans egen hand, förvarades ännu i arken. Lagen hade nu blivit inristad på minnesstoden, där alla kunde se den. Alla hade tillfälle, att granska villkoren i det förbund, under vilket de skulle inneha Kanaan. Alla skulle tillkännage, att de antog dessa villkor, samt ge sitt samtycke till välsignelserna, som dess hållande förde med sig, eller till förbannelserna över den, som inte höll det. Lagen skrevs inte bara på minnesstenarna, utan den lästes även upp av Josua inför hela Israels folk. Inte många veckor hade förflutit, sedan Moses i föredrag framställt hela Femte Moseboken för folket, likväl blev nu lagen åter uppläst av Josua.
(540) Inte bara männen i Israel, utan även alla kvinnorna och barnen lyssnade, medan lagen lästes upp; ty det var nödvändigt, att även de skulle lära känna sin plikt och uppfylla den. Gud hade givit denna befallning till Israel beträffande Sina stadgar: "Dessa mina ord skall ni ta till er och lägga på hjärtat. Ni skall binda dem som ett tecken kring er arm, och skall vara ett kännemärke på er panna. Lär ut dem till era barn . . . Då kommer ni och era ättlingar att få leva länge i det land som Herren med ed lovade att ge era fäder, lika länge som himlen välver sig över jorden." Femte Moseboken 11:18-21.
(541) Vart sjunde år skulle lagen läsas upp inför hela det församlade Israel, såsom Moses befallde: "'Vart sjunde år, vid den bestämda tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, skall du läsa denna lag, så att hela Israel får höra den. Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lagen. Även barnen, som ännu inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar i besittning när ni går över Jordan.'" Femte Moseboken 31:10-13.
(540) Satan bemödar sig ständigt om, att förvränga det, som Gud har talat, att förblinda sinnet och förmörka förståndet och sålunda förleda människorna till synd. Detta är orsaken till, att Herren framställer Sina krav så utförligt och tydligt, att ingen behöver missta sig. Gud söker ständigt, att dra människorna till Sig, där de kan åtnjuta Hans beskydd och inte bli utsatta för Satans grymma, förföriska inflytande. Herren har nedlåtit Sig till, att tala till dem med Sin egen röst, att skriva de levande orden med Sin egen hand. Och dessa välsignade ord, som innehåller liv och sanning, har Han överlämnat åt människorna som deras fullkomliga vägvisare. Eftersom Satan är så beredvillig, att avvända tankarna ifrån Herrens löften och fordringar och att avleda tillgivenheten ifrån dem, bör man visa sig så mycket mer angelägen om, att fästa dem i sinnet och lägga dem på hjärtat.
(541) Religiösa lärare bör ägna större uppmärksamhet åt folkets undervisning om sakförhållanden och om lärdomar, som förekommer i den bibliska historien, samt om Herrens varningar och krav. Dessa bör framställas på ett tydligt språk, som är lämpat efter barns fattningsförmåga. Det åligger både predikanter och föräldrar att se till, att de unga blir undervisade i Skriften.
(542) Föräldrar kan och bör intressera sina barn för de omväxlande läroämnen, som förekommer i den heliga boken. Men om de vill intressera sina barn för Guds Ord, måste de själva vara intresserade av Bibeln. De måste vara bekanta med dess lärdomar och, enligt Guds befallning till Israel, tala om dem, när de sitter i sitt hus och när de går på vägen samt när de lägger sig och när de stiger upp. Se Femte Moseboken 11:19. De, som önskar, att deras barn skall älska och vörda Gud, måste tala om Hans godhet, Hans majestät och Hans makt, såsom de framgår av Hans Ord och av naturen.
(542) Varje kapitel och varje vers i Bibeln innehåller ett meddelande ifrån Gud till människorna. Vi bör binda dessa föreskrifter till ett märke på våra händer och till ett pannsmycke mellan våra ögon. Om de betraktas och åtlyds, kommer de att ledsaga Guds folk på samma sätt, som israeliterna blev ledsagade av molnstoden om dagen och av eldstoden om natten.