(164) Följande syn återgavs i Ulysses, Pennsylvania, 6 juli 1857. Den handlar om saker som har ägt rum i ____ och på andra platser i New York.
(164) Det har varit så många församlingsrättegångar bland bröderna i staten New York, som Gud inte har haft det minsta att göra med, så att församlingen har förlorat sin kraft och inte vet hur den ska återvinnas. Kärleken till varandra har försvunnit och en kritisk och anklagande anda har rått. Man har sett det som en dygd att leta upp allt som ser felaktigt ut om varandra och få det att verka precis så illa som det verkligen var. Den medkänsla som så innerligt längtar efter att visa bröder kärlek och medömkan har saknats. Vissa personers religion har bestått i att hitta fel och att hacka på allt som sett ut att vara fel, tills själens ädla känslor har försvunnit. Sinnet borde upphöjas till att dröja kvar vid eviga ämnen, himlen, dess rikedomar och dess härlighet, och borde hämta en ljuvlig och helig tillfredsställelse i bibelns sanningar. Tankarna borde älska att hämta näring från de dyrbara löften som Guds ord erbjuder, få tröst från dem och lyftas över bagateller till betydelsefulla, eviga ting.
(164) Men vilka annorlunda tankar man har ägnat sig åt! Man har hackat på småsaker! Församlingsmöten har så som de har hållits, varit en riktig förbannelse för många i New York. Dessa rättegångar som man skapat har gett fritt utlopp åt onda förmodanden och avundsjukan har fått näring. Hat har funnits utan att de kände till det. Somliga har haft en felaktig inställning, att tillrättavisa utan kärlek och att tvinga andra att rätta sig efter vad de anser vara rätt, skoningslöst med förkrossande kraft.
(165) (165) Jag såg att många i New York har brytt sig så mycket om sina bröder och att hålla ordning på dem, att de har försummat sina egna hjärtan. De är så rädda att deras bröder inte ska vara ivriga och ångra sig, att de glömmer att de själva har fel som måste rättas till. Medan deras egna hjärtan är ohelgade försöker de att korrigera sina bröder. Det enda sätt på vilket bröderna och systrarna i New York kan resa sig nu, är att var och en sköter sig själv, och städar upp i sitt eget hjärta. Om synd är uppenbar hos en broder, så andas inte ett ord om det till andra utan tala med honom om hans fel, i kärlek till den broderns själ, med ett hjärta fullt av medkänsla och med barmhärtighet. Tala med honom om hans fel och lämna sedan saken till honom och Herren. Du har gjort din plikt. Du ska inte döma.
(165) Man har tagit för lätt på att läxa upp en broder, att fördöma honom och hålla honom under fördömelse. Man har nitälskat för Gud, men inte på ett klokt sätt. Om var och en ville ordna upp sitt eget hjärta så skulle brödernas vittnesbörd vara tydligt och helhjärtat när bröderna kommer samman, och människor omkring dem som inte tror på sanningen skulle bli berörda. Manifesteringen av Guds Ande skulle tala till deras hjärtan att ni är Guds barn. Vår kärlek till varandra borde vara synlig för alla. Då kommer den att märkas. Den kommer att ha inflytande.
(165) Jag såg att församlingen i New York kan resa sig upp. Ta itu med uppgiften individuellt, visa iver och omvänd er. Och när alla medvetna fel har rättats till, lita på att Gud accepterar er. Gå inte och sörj, utan tro Gud på hans ord. Sök honom ihärdigt och tro att han tar emot er. En del av arbetet består i att tro. Han som gav löftet är trofast. Klättra uppåt genom tro.
(165) Bröderna i New York kan resa sig, lika väl som på andra platser och de kan dricka av Guds frälsning. De kan agera klokt och var och en kan ha en egen erfarenhet av det sanna Vittnets budskap till församlingen i Laodicea. Församlingen känner sig nedslagen och vet inte hur den ska resa sig. (166) Somliga kan ha mycket goda avsikter. De kan bekänna, men jag såg jag att de ändå betraktas med misstänksamhet och görs till lagöverträdare för ett enda ords skull, tills de varken har frihet eller frälsning. De vågar inte handla efter hjärtats enkla känslor, eftersom de är övervakade. Guds vilja är att hans folk ska frukta honom och ha tillit till varandra.
(166) Jag såg att många hade dragit fördel av vad Gud har visat beträffande andras synder och fel. De har gjort en extrem tolkning av det som visats i någon syn och sedan hårdragit det tills det haft en tendens att försvaga mångas tillit till det som Gud har visat och även att göra församlingen modlös och nedslagen. En broder borde behandla en annan broder med medkänsla. Man bör visa finkänslighet när det gäller känslor. Att beröra andra människors fel är den känsligaste och viktigaste uppgiften av alla. En broder borde göra detta med den största ödmjukhet och tänka på sin egen svaghet, så att inte han också blir frestad.
(166) Jag har sett det stora offer som Jesus gjorde för att återlösa människan. Han ansåg inte sitt eget liv alltför kärt för att offra. Jesus sa: ”Såsom jag har älskat er så ska också ni älska varandra.” Känner du när en broder felar, att du kan ge ditt liv för att rädda honom? Om det är så du känner, då kan du närma dig honom och påverka hans hjärta. Då är just du den som kan besöka denne broder. Men det är ett beklagligt faktum att många som bekänner sig vara bröder, inte är villiga att offra någon av sina åsikter eller sin bedömning för att rädda en broder. Det finns inte mycket kärlek till varandra. Man visar en självisk anda.
(166) Modlöshet har brett ut sig i församlingen. De har älskat världen, älskat sina gårdar, sin boskap o.s.v. Nu kallar Jesus dem att göra sig fria, att samla skatter i himlen, att köpa guld, vita kläder och ögonsalva. Det är dyrbara skatter. De kommer att ge ägaren tillträde till Guds rike.
(167) (167) Guds folk måste handla förståndigt. De borde inte vara nöjda förrän varje känd synd har blivit bekänd. Då är det deras privilegium och plikt att tro att Jesus accepterar dem. De får inte förvänta sig att andra ska pressa sig igenom mörkret och vinna segern så de kan njuta av den. Sådan glädje kommer bara att vara tills mötet slutar. Men Gud måste tjänas utifrån principer och inte utifrån känslor. Vinn seger morgon och kväll för dig själv i din egen familj. Låt inte ditt dagliga arbete hindra dig från detta. Ta tid till att be, och när du ber, tro att Gud hör dig. Blanda tro med dina böner. Du kanske inte upplever ett omedelbart svar alla gånger, men det är då tron prövas. Du blir prövad för att se om du litar på Gud, om du har en levande och varaktig tro. ”Trofast är han som har kallat er, han ska också fullborda sitt verk.” Gå på trons smala spång. Förtrösta fullständigt på Herrens löften. Lita på Gud i mörkret. Då är det dags att ha tro. Men ni låter ofta känslor styra er. Ni söker efter värdighet hos er själva när ni inte känner er tröstade av Guds Ande, och blir förtvivlade eftersom ni inte kan finna någon. Ni litar inte tillräckligt på Jesus, dyrbare Jesus. Ni låter inte hans värdighet vara allt, precis allt. Era allra bästa prestationer kommer inte att göra så att ni förtjänar Guds ynnest. Det är Jesu förtjänst som kommer att rädda er och hans blod som kommer att rena er. Men ni måste anstränga er. Ni måste själva göra vad ni kan. Visa iver och omvänd er, tro sedan.
(167) Förväxla inte tro med känslor. De är åtskilda. Det är vår uppgift att utöva tro. Denna tro måste vi fortsätta att öva. Tro, tro. Låt din tro gripa tag i välsignelsen och den är din. Dina känslor har inget med denna tro att göra. När tron gör att du känner dig välsignad och du gläder dig över välsignelsen, då är det inte längre tro utan känslor.
(167) Guds folk i New York måste stadigt resa sig, komma ut ur mörkret och låta sitt ljus lysa. De står (168) mitt i vägen för Guds verk. De måste låta den tredje ängelns budskap göra sin verkan i hjärtat. Bröder, Gud vanäras genom era långa och trolösa böner. Se bort från er egen ovärdighet och upphöj Jesus. Tala om tro, om ljus och om himlen och ni kommer att få tro, ljus, kärlek, frid och glädje i den helige Ande.