(553) I den syn jag fick den 25 december 1865, såg jag att hälsoreformen var en omfattande verksamhet, nära förbunden med sanningen för vår tid och att Sjundedags Adventisterna borde ha ett sjukhem. Där kunde sjuka behandlas för sina sjukdomar och även lära sig hur de kan ta hand om sig själva för att förebygga sjukdomar. Jag såg att vårt folk inte borde förbli likgiltiga i denna fråga och låta de rika ibland oss att resa till landets populära vattenkurorter för att återfå hälsan. Där skulle de snarare möta motstånd mot sin syn på religiös tro, än sympati för den. De som är försvagade av sjukdom lider inte bara brist på fysisk, utan också på andlig och moralisk kraft. Sjuka, samvetsgranna sabbatshållare kan inte ha lika stor nytta av behandlingen på ett ställe där de hela tiden ska vara på sin vakt, för att inte kompromissa med sin tro och vanära sin bekännelse, som på ett institut vars läkare och ledare är överens om de sanningar som hör ihop med den tredje ängelns budskap.
(553) När människor som har lidit mycket av sjukdom får lindring genom en väl genomtänkt behandlingskur, som består av bad, hälsosam mat, väl avvägd vila och motion och de nyttiga effekterna av ren luft, då frestas de ofta att dra slutsatsen att de som har behandlat dem så framgångsrikt även har rätt i religiösa frågor, eller att de åtminstone inte kan avvika mycket från sanningen. Så om vårt folk hänvisas till de institutioner där läkarna har en felaktig religiös tro, riskerar de att (554) bli vilseledda. Jag såg sedan (år 1865) att institutionen i ___, var den bästa i USA. Vad beträffar behandlingen av de sjuka har de gjort ett viktigt och gott arbete, men de uppmanar sina patienter att dansa och spela kort och rekommenderar dem att gå på teater och sådana platser för världsliga nöjen som direkt strider mot Kristi och apostlarnas undervisning.
(554) De som är knutna till hälsoinstitutionen som nu finns i Battle Creek, borde känna att de är engagerade i ett viktigt och seriöst arbete. De borde inte på något sätt ta efter läkarna på institutionen i ___ när det gäller religion och nöjen. Men jag såg att det skulle finnas risk för att man tog efter dem på många sätt och att man förlorade detta arbetes upphöjda karaktär ur sikte. Och skulle de som är knutna till denna verksamhet sluta att betrakta sitt arbete ur ett högt religiöst perspektiv och göra avsteg från de upphöjda principerna i sanningen för vår tid, för att i teori och praktik ta efter dem som leder institutioner där de sjuka bara blir behandlade för att återfå hälsan, så kommer Guds särskilda välsignelse inte att vila över våra institutioner i större utsträckning än över de platser där förvrängda teorier lärs ut och tillämpas.
(554) Jag såg att ett mycket omfattande arbete inte kan uträttas på kort tid, eftersom det inte skulle vara lätt att hitta läkare som Gud skulle godkänna och som skulle vilja samarbeta harmoniskt, osjälviskt och nitiskt för den lidande mänsklighetens bästa. Det bör alltid framhållas att det stora mål som ska uppnås genom detta arbete inte bara är hälsa, utan fulländning och helighetens ande, vilket inte kan uppnås i sjuka kroppar och sinnen. Detta syfte kan inte nås genom att bara arbeta utifrån världsliga människors perspektiv. Gud kommer att kalla människor och göra dem kvalificerade att engagera sig i arbetet, inte bara som läkare för kroppen, utan också för själen som är sjuk av synd, som andliga fäder för dem som är unga och oerfarna.
(554) Jag blev visad att den inställning som doktor E har till nöjen (555) var felaktig, och att hans uppfattningar om fysisk motion inte var helt korrekta. De nöjen som han rekommenderar hindrar tillfrisknandet hos många fler än det antal som blir hjälpta av dem. Han har i stor utsträckning förkastat fysiskt arbete för de sjuka, och hans undervisning har i många fall visat sig vara till stor skada för dem. Sådana mentala aktiviteter som att spela kort, schack och dam hetsar upp och tröttar ut hjärnan och förhindrar tillfrisknande. Men lätt och behagligt fysiskt arbete kommer att ge sysselsättning, förbättra blodcirkulationen, avlasta och hjälpa hjärnan att återhämta sig, och visa sig vara till stor nytta för hälsan. Men ta ifrån den sjuke alla sådana sysselsättningar, och han kommer att bli rastlös och i sin sjukliga fantasi föreställa sig att hans fall är mycket värre än det i själva verket är. Det tenderar att göra honom mentalt obalanserad.
(555) I åratal har jag vid upprepade tillfällen blivit visad att de sjuka borde undervisas om att det är fel att avstå från allt fysiskt arbete för att återvinna hälsan. Om man gör det passiviseras viljan, blodet flyter trögt genom kroppen och blir hela tiden alltmer orent. När patienten riskerar att inbilla sig att hans fall är värre än det i verkligheten är, kommer sysslolöshet att få mycket olyckliga följder. Väl anpassat arbete ger den sjuke insikt om att han inte är helt värdelös i världen, utan att han åtminstone är till någon nytta. Detta kommer att ge honom tillfredsställelse, uppmuntra honom och ge honom energi, något som onyttiga mentala förströelser aldrig kan göra.
(555) Inställningen att de som missbrukat både sina fysiska och mentala krafter, eller som har brutit samman mentalt eller kroppsligt, måste avstå från aktiviteter för att återfå hälsan, är ett stort misstag. I några få fall kan fullständig vila under en kort period vara nödvändig, men det är mycket ovanligt. I de flesta fall skulle förändringen vara för stor. De som brutit samman på grund av intensivt mentalt arbete borde vila sig från tröttande tankar. Men att lära dem att det är felaktigt och till och med farligt för dem att i begränsad omfattning använda sina mentala krafter, får dem att betrakta sitt tillstånd som värre än det verkligen är. De (556) blir ännu mer nervösa och blir till stort bekymmer och besvär för dem som tar hand om dem. Med denna sinnesstämning är det tveksamt om de kommer att tillfriskna.
(556) De som är nedbrutna av fysisk ansträngning måste få mindre arbete, och ett arbete som är lätt och behagligt. Men att utestänga dem allt arbete och all motion skulle i många fall bli deras undergång. Viljan är sammankopplad med det arbete som de utför med sina händers, och de som är vana att arbeta skulle känna att de bara var maskiner som styrdes av läkare och vårdpersonal, och fantasin skulle bli sjuklig. Inaktivitet vore den största förbannelse som skulle kunna drabba sådana människor. Deras krafter blir så inaktiva att det blir omöjligt för dem att stå emot sjukdom och dåsighet, vilket de måste göra för att få hälsan tillbaka.
(556) Doktor E har gjort ett stort misstag när det gäller motion och förströelser, och ett ännu större misstag när det gäller sin undervisning om religiösa upplevelser och religiös sinnesrörelse. Bibelns religion är inte skadlig för kroppens eller sinnets hälsa. Guds Andes upphöjande inflytande är det bästa botemedlet för de sjuka. Himlen består helt och hållet av hälsa, och ju mer det himmelska inflytandet känns, desto säkrare är den troende patientens tillfrisknande. Inflytandet från sådana åsikter som doktor E förespråkar, har i viss mån nått oss som ett folk. Sabbatsfirande hälsoreformatorer måste vara fria från allt detta inflytande. Varje sann och verklig reform kommer att föra oss närmare Gud och himlen, närmare Jesu sida och öka vår kunskap om andliga ting och göra heligheten i den kristna erfarenheten djupare.
(556) Det är sant att det finns obalanserade människor som ålägger sig själva fasta som Skriften inte lär och böner och försakelse av vila och sömn som Gud aldrig har krävt. Sådana människor har inte framgång och får inte stöd i sina frivilliga rättfärdiga handlingar. De har en fariseisk religion som inte kommer från Kristus, utan från dem själva. De litar på sina goda gärningar för att bli frälsta. De hoppas förgäves på att göra sig förtjänta av himlen genom (557) sina meriterande gärningar i stället för att lita på en korsfäst, uppstånden och upphöjd Frälsares förtjänster, som varje syndare borde göra. Det är nästan oundvikligt att dessa människor kommer att bli sjuka. Men Kristus och sann gudsfruktan är hälsa för kroppen och styrka för själen.
(557) Låt de sjuka göra något i stället för att ägna sina tankar åt ett simpelt spel, som gör dem sämre i sina egna ögon och får dem att tro att deras liv är meningslösa. Håll viljestyrkan vid liv, för en vaken och rätt styrd vilja är ett potent lugnande medel. Sjuka blir mycket gladare om de får något att göra, och de blir mycket lättare friska.
(557) Jag såg att den största förbannelse som någonsin drabbade min man och syster F var de instruktioner de fick i ___ om att de skulle hålla sig inaktiva för att återhämta sig. Båda blev inbillningssjuka, och deras inaktivitet ledde till tankar och känslor om att det skulle vara farligt för hälsan och livet att motionera, speciellt om de blev trötta när de gjorde det. Kroppsmaskineriet som så sällan sattes i rörelse, miste sin spänst och kraft, så att när de sedan motionerade var deras leder stela och musklerna svaga, och varje rörelse krävde stor ansträngning och förorsakade naturligtvis smärta. Ändå skulle just denna trötthet ha visat sig vara en välsignelse för dem, om de uthålligt hade stått emot sin benägenhet att vara passiva, utan hänsyn till känslor eller obehagliga symtom.
(557) Jag såg att det skulle vara mycket bättre för syster F att vara för sig själv tillsammans med sin familj, och känna det ansvar som vilade på henne. Det skulle väcka hennes slumrande krafter till liv. Jag blev visad att denna kära familjs splittrade tillstånd medan de var i ___, var negativ för deras barns uppfostran och utbildning. Dessa barn borde, för sitt eget bästa, få lära sig att ta ansvar i hushållsarbetet och få känna att en del bördor i livet vilar på dem. Modern som uppfostrar och undervisar sina barn utför just den uppgift som Gud lagt på henne, och därför har han i sin barmhärtighet hört bönerna om (558) hennes tillfrisknande. Även om hon borde undvika tröttande arbete, borde hon framför allt undvika ett inaktivt liv.
(558) När jag fick synen i Rochester, New York, såg jag att det skulle vara mycket bättre för dessa föräldrar och barn att leva som en familj för sig själva. Barnen borde var och en utföra sin del av familjens arbete och därigenom få en värdefull utbildning som inte kan fås på något annat sätt. Livet i ___ eller på någon annan plats, där man är omgiven av människor som passar upp och hjälper till, är till största tänkbara skada för mödrar och barn. Jesus inbjuder syster F till att finna vila i honom och låta sitt sinne få en hälsosam spänst genom att tänka på himmelska ting och allvarligt försöka uppfostra sin lilla flock i Herrens tukt och förmaning. På det sättet kan hon bäst hjälpa sin man genom att befria honom från känslan att hon måste få så mycket av hans uppmärksamhet, omsorg och sympati.
(558) När det gäller omfattningen av Health Institutes verksamhet i Battle Creek blev jag, som jag tidigare skrev, visad att vi borde ha ett sådant institut, litet i början och försiktigt utökat allteftersom man kunde hitta bra läkare och medhjälpare och pengar kunde anskaffas, anpassat efter de sjukas behov. Allt borde bedrivas helt enligt den tredje ängelns budskaps principer och ödmjuka anda. När jag har sett de vidlyftiga kalkyler som hastigt lagts fram av dem som har tagit ledningen i arbetet har jag känt mig oroad. Genom många privata samtal och brev har jag varnat dessa bröder och uppmanat dem att gå försiktigt fram. Orsaken till det är att utan Guds särskilda välsignelse kan denna verksamhet hindras på åtskilliga sätt, åtminstone för en tid. Dessa hinder skulle vart och ett vara till nackdel för institutionen och skada saken. Om läkarna på grund av sjukdom, död eller någon annan orsak inte skulle kunna finnas på plats, skulle arbetet hindras tills man hittat andra. Eller om pengar inte skulle komma in när stora byggnader håller på att uppföras och arbetet avstannar, då kommer kapitalet att minska och alla intresserade skulle känna sig modlösa. (559) Det skulle även kunna saknas patienter för att fylla befintliga platser, och följaktligen skulle det saknas pengar för att täcka utgifterna. Om alla ansträngningar inom varje område görs på ett riktigt och klokt sätt, och med Guds välsignelse, då kommer institutionen att visa sig bli en strålande succé. Men ett enda misslyckande i en eller annan riktning, kan förr eller senare visa sig bli till stor skada. Man ska inte glömma att av de många hälsoinstitutioner som startats i USA under de senaste tjugofem åren, är det bara några få som över huvud taget existerar nu.
(559) Jag har offentligt uppmanat våra bröder att etablera en institution ibland oss, och har varmt rekommenderat doktor F, som den man som genom Guds försyn har skaffat sig erfarenhet så att han kan delta i verksamheten som läkare. Detta har jag sagt med en auktoritet som grundar sig på vad Gud har visat mig. Om det var nödvändigt, skulle jag utan att tveka upprepa allt vad jag har sagt. Jag vill inte ta tillbaka en enda mening av det som jag har skrivit eller sagt. Det är Guds verk och det måste slutföras med en fast men ändå varsam hand.
(559) Hälsoreformen hör nära ihop med det tredje budskapets arbete, men det utgör inte budskapet. Våra predikanter borde undervisa om hälsoreformen, men de ska inte göra den till huvudämnet, i stället för budskapet. Dess plats är bland de verksamheter som utgör det förberedande arbetet, som leder fram till de händelser som budskapet beskriver. Bland dessa verksamheter har hälsoreformen en framskjuten plats. Vi borde ivrigt ta vara på varje reform, men undvika att ge intrycket att vi ständigt byter åsikter eller är fanatiska. Vårt folk borde tillhandahålla medel för att kunna möta behoven hos ett växande Health Institute bland oss, i den mån de kan göra det utan att ge mindre till verkets övriga behov. Låt hälsoreformen och Health Institute växa bland oss på samma sätt som andra värdefulla verksamheter har vuxit, samtidigt som vi tar vår tidigare svaghet med i beräkningen, i förhållande till vår större förmåga att uträtta mycket på kort tid nu. Låt Health Institute växa, liksom andra engagemang bland oss (560) har vuxit, så snabbt den kan växa på ett säkert sätt utan att skada andra grenar som har samma eller större betydelse nu, i det stora verket. Det skulle vara fel om en broder gav en så stor del av sin egendom till institutet, oavsett om han äger mycket eller litet, att han inte kan göra lika mycket inom andra områden som han annars skulle ha gjort. Och att inte göra något alls vore lika fel. Vid varje gripande vädjan till vårt folk om pengar till institutet, borde man ha varnat för att beröva verkets övriga områden stöd. Särskilt borde de givmilda fattiga varnas. Några fattiga män med familjer, utan eget hem och alltför fattiga för att själva åka till institutet för behandlingar, har gett mellan en femtedel och en tredjedel av allt de äger till institutet. Detta är fel. En del bröder och systrar har flera andelar fast de inte borde ha en enda, och själva borde få en kort vistelse på institutet med utgifterna helt eller delvis betalda från välgörenhetsfonden. Jag ser inte det förståndiga i att göra omfattande kalkyler för framtiden, och låta dem lida som behöver hjälp nu. Gå inte snabbare fram bröder, än Guds tydliga försyn öppnar vägen för er.
(560) Hälsoreformen är en gren av Guds särskilda verk till hans folks bästa. Jag såg att i ett institut som upprättats bland oss vore den största risken att dess ledare övergav andan i sanningen för vår tid och den enkelhet som alltid borde karakterisera Kristi lärjungar. En varning gavs mig för att på minsta sätt sänka sanningens standard på ett sådant institut, för att få de icke-troende att känna sig mer tillfreds och därigenom försäkra sig om deras stöd. Huvudsyftet med att ta emot icke-troende på institutionen är att leda dem att ta emot sanningen. Om standarden sänks, kommer de att få intrycket att sanningen inte är så viktig, och de kommer att åka därifrån i ett sinnestillstånd som gör det svårare att nå dem än tidigare.
(560) Men det värsta resultatet av en sådan utveckling skulle bli (561) dess påverkan på de stackars, plågade troende patienterna, vilket skulle få konsekvenser för saken som helhet. De hade lärt sig att lita på trons bön och många av dem är nedstämda eftersom deras böner inte besvaras mer kraftfullt nu. Jag såg att orsaken till att Gud inte hörde sina tjänares böner för de sjuka bland oss mer kraftfullt, var att han inte kunde förhärligas genom att göra det så länge de överträdde hälsans lagar. Jag såg också att han tänkt sig att hälsoreformen och Health Institute skulle bereda vägen för att trons bön ska bli fullt besvarad. Tro och goda gärningar borde gå hand i hand för att hjälpa de drabbade ibland oss och för att göra det möjligt för dem att förhärliga Gud här och att bli frälsta vid Kristi återkomst. Gud förbjude, att dessa drabbade människor någonsin skulle bli besvikna och bedrövade över att upptäcka att de som förestår institutionen endast arbetar utifrån ett världsligt perspektiv, istället för att erbjuda välsignelser och företräden från erfaren adventistpersonal förutom hälsobehandlingen.
(561) Ingen ska komma på idén att institutionen är platsen de ska komma till för att bli återställda genom trons bön. Det är platsen där de kan få lindring från sjukdom genom behandling och rätt livsstil och där de lär sig hur man undviker sjukdom. Men om det finns en enda plats under himlen, där man mer än på andra platser skulle erbjuda lugnande och medkännande böner från uppriktiga och troende män och kvinnor, är det på ett sådant institut. De som vårdar de sjuka borde utföra sitt viktiga arbete med stark förtröstan på Gud, att hans välsignelse ska följa de hjälpmedel som han så barmhärtigt har gett, och som han i sin nåd har gjort oss som ett folk uppmärksamma på, som frisk luft, personlig hygien, hälsosam mat, lagom mängd arbete och vila samt användning av vatten. De borde inte ha något själviskt intresse förutom detta viktiga och allvarliga arbete. Det kommer att kräva deras odelade uppmärksamhet att ta hand om de fysiska och andliga behoven hos Guds lidande folk, som har nästan obegränsad tillit till dem och som till stora kostnader anförtrott sig själva i (562) deras vård,. Ingen är så klok eller är så skicklig, att arbetet inte kommer att vara ofullkomligt efter att han har gjort sitt allra bästa.
(562) De som har anförtrotts Guds sjukdomsdrabbade folks fysiska behov, och i stor utsträckning även de andliga, bör akta sig så att de inte, genom världsliga policys eller egna intressen, eller av en önskan att medverka i ett stort och populärt arbete, drar Guds ogillande över sig själva och över denna gren av verket. De borde inte enbart lita på sin egen förmåga. Om Guds välsignelse vilar över institutionen, i stället för hans ogillande, kommer änglar att följa patienter, medhjälpare och läkare för att bistå dem i deras arbete med att hjälpa patienterna att tillfriskna, så att äran i slutänden kommer att ges till Gud och inte till svaga och kortsynta människor. Om dessa människor skulle arbeta utifrån en världslig policy och om de skulle bli högmodiga och mena att ”Min kraft och min hands styrka har gjort detta”, skulle Gud låta dem arbeta utifrån deras stora nackdelar som beror på deras underlägsenhet jämfört med andra institutioner när det gäller kunskap, erfarenhet och färdigheter. Då skulle de inte kunna uträtta hälften så mycket som andra institutioner kan.
(562) Jag såg den positiva effekten av utomhusarbete för dem som är svaga och har dålig blodcirkulation, särskilt för kvinnor som har framkallat dessa tillstånd genom att vistas för mycket inomhus. Deras blod har blivit orent genom brist på frisk luft och motion. I stället för tidsfördriv som håller dessa människor kvar inomhus, borde man försöka erbjuda trevliga sysselsättningar utomhus. Jag såg att det borde finnas vidsträckta markområden i anslutning till institutet, där vackra blommor och grönsaker och fruktträd planterats. Här kunde de svaga finna arbetsuppgifter som är lämpliga för deras kön och tillstånd, vid lämpliga tider på dagen. Denna mark borde skötas av en erfaren trädgårdsmästare som styr allt så att det blir smakfullt och ordentligt.
(562) Den relation som jag har till detta arbete kräver att jag obehindrat uttrycker mina åsikter. Jag talar frimodigt och (563) väljer detta medium för att informera alla som är intresserade. Det som skrevs i Vittnesbörden nr 11 om Health Institute borde inte ha publicerats förrän jag kunde skriva ned allt som jag hade sett när det gällde det. Min avsikt var att inte säga något om detta ämne i nr 11, och jag sände alla de manuskript som jag avsett för denna utgåva av Testimony från Ottawa County där jag arbetade då, till förlaget i Battle Creek. Jag skrev att jag ville att de skulle skynda sig att ge ut denna lilla skrift, eftersom det fanns ett starkt behov. Sedan skulle jag så fort som möjligt skriva nr 12, där jag hade tänkt tala fritt och utförligt om institutet. Bröderna i Battle Creek som var särskilt intresserade av institutet, visste att jag hade sett att vårt folk borde bidra med sina pengar för att upprätta en sådan institution. De skrev därför till mig att inflytandet från mitt vittnesbörd om institutionen behövdes omedelbart för att påverka bröderna i den här saken, och att utgivningen av nr 11 skulle skjutas upp tills jag kunde skriva.
(563) Detta var en stor påfrestning för mig, eftersom jag visste att jag inte kunde skriva ned allt det som jag hade sett, för jag talade då till folket sex eller åtta gånger varje vecka, besökte människor i deras hem och skrev hundratals sidor med personliga vittnesbörd och privata brev. Denna stora mängd arbete, med onödiga bördor och prövningar som lades på mig, gjorde att jag inte kunde utföra något arbete överhuvudtaget. Min hälsa var dålig och mitt mentala lidande var obeskrivligt. Under dessa omständigheter rättade jag mig efter andra människors bedömning och skrev det som publicerades i Nr 11 om Health Institute, eftersom jag då inte kunde skriva om allt jag hade sett. Här gjorde jag fel. Jag måste själv få bedömma vad som är min plikt, vilket jag själv vet bättre än andra kan bedöma det åt mig, i synnerhet när det gäller sådant som Gud har uppenbarat för mig. Jag kommer att bli anklagad av somliga för det som jag säger nu. Andra kommer att förebrå mig för att jag inte har sagt något tidigare. Den inställning man visat, att tränga in ärendet om institutet så snabbt, har varit en av de svåraste prövningar jag någonsin haft. Om alla som har använt mitt vittnesbörd för att (564) påverka bröderna själva hade påverkats lika mycket av det, skulle jag vara nöjdare. Om jag skulle vänta längre med att framföra mina synpunkter och känslor skulle jag anklagas ännu mer, både av dem som menar att jag skulle ha uttalat mig något tidigare och av dem som menar att jag inte borde ge några varningar. För deras bästa som leder verket, för sakens och brödernas bästa och för att bespara mig själv stora prövningar, har jag talat frimodigt.