Arbete för Kristus

(24)  (24) Enligt vad som visats mig, blir sabbatshållare mer själviska när deras rikedomar ökar. Deras kärlek till Kristus och Hans folk avtar. De ser inte behoven hos de nödställda och lägger inte heller märke till deras lidanden och bekymmer. De inser inte, att när de försummar den fattige och den lidande, försummar de Kristus och att de, genom att minska den fattiges brister och lidande, tjänar Jesus.

(24)  Kristus säger till Sitt återlösta folk: ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.” (Matt. 25: 34- 36)

(24)   ”Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk och i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt. 25: 37- 40)

(24)  Att bli en som arbetar hårt och tåligt fortsätter att göra gott, vilket är ett självförnekande arbete, är ett hedervärt arbete, som framkallar himlens leende. Trofast arbete är mer acceptabelt för Gud än den ivrigaste gudsdyrkan som är avsedd att vara helig. Det är samarbete med Kristus som är sann gudsdyrkan. Att be, förmana och tala är billiga frukter, som ofta kombineras, men frukter som tar sig uttryck i goda gärningar genom omsorg om de behövande, faderlösa och änkorna, är äkta frukter och växer naturligt på ett gott träd.

(25)  (25) En gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern är detta: ”att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen”. (Jak. 1:27) Goda gärningar är de frukter som Kristus kräver vi skall bära: vänliga ord, goda gärningar, hänsyn till den fattige, den behövande, den lidande. När hjärtan visar medkänsla för hjärtan som tyngs av modlöshet och sorg, när händerna sträcks ut till den behövande, när den nakne kläds och främlingen hälsas välkommen att sitta ned i ditt vardagsrum och får en plats i ditt hjärta, kommer änglar mycket nära och en ansträngning som reagerar på detta besvaras i himlen. Fadern ser från sin tron dem som utför dessa barmhärtiga gärningar och räknar dem till Sina dyrbaraste rikedomar. ”De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. (Mal. 3:17) Varje barmhärtig gärning mot den behövande och den lidande betraktas som om den görs för Jesus. När du hjälper den fattige, visar medkänsla med de lidande och förtryckta och är vän med föräldralösa, för du dig själv in i en närmare kontakt med Jesus.

(25)  Då skall Han säga till dem på den vänstra sidan: ”Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.” Då skall de svara: ”Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Då skall han svara: Amen säger jag er: allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.” (Matt. 25:41- 46).

(25)  Jesus identifierade Sig själv med Sitt lidande folk. (26) Det var Jag som var hungrig och törstig. Det var Jag som var en främling. Det var Jag som var naken. Det var Jag som var sjuk. Det var Jag som var i fängelse. När du njöt av maten från ditt rikligt väldukade bord, svalt Jag i mitt usla hem eller på gatan inte så långt från dig. När du stängde din dörr för Mig, samtidigt som din välmöblerade bostad var ledig, hade jag ingenstans där Jag kunde vila mitt huvud. Din garderob var full av ett stort förråd varierande klädesplagg, som pengar slösats på i onödan i stället för att ge dem till dem som behövde. Jag saknade bekväma kläder. När du njöt av din goda hälsa, var jag sjuk. En olycklig händelse kastade Mig i fängelse och band mig med fjättrar, böjde och tyngde Mitt sinne, berövade Mig frihet och hopp, medan du gick fritt omkring. Vilken förunderlig enhet är det inte Jesus här ger uttryck för, som existerar mellan Honom själv och Hans lidande lärjungar! Han gör deras fall till Sitt. Han identifierar Sig själv med den starkt lidandes situation. Lägg märke till, självupptagne kristne: varje försummelse av den fattige som behöver hjälp, av den föräldralöse, den faderlöse, är en försummelse av Jesus i deras person.

(26)  Jag är bekant med personer som avlägger en hög bekännelse, vilkas hjärtan är så inneslutna i egenkärlek och själviskhet, att de inte kan fatta det som jag skriver. De har hela sitt liv tänkt och levt bara för sig själva. Att offra något för att göra gott mot andra och att missgynna sig själva för att kunna gynna andra, kommer inte på fråga för dem. De har inte den ringaste aning om att Gud kräver det av dem. Självet är deras avgud. Dyrbara veckor, månader och år går över i evighet, men de har inte fått några goda gärningar nedskrivna i himlen, gärningar som innebär att de offrat något för andras goda, genom att ge mat till den hungrige, klä den nakne eller ta emot främlingen. Detta sätt att ta emot främlingar på är inte bra. Om de visste att alla som försöker dela med sig av sin frikostighet var värdiga, så skulle de själva känna sig föranledda att göra något liknande. Men det är en dygd att våga något. Kanske är det änglar vi tar emot.

(27)  (27) Det finns föräldralösa som behöver omsorg, men somliga kommer inte att våga ta på sig detta ansvar, för det kommer att medföra mer arbete för dem, än de har lust till och ge dem endast obetydligt med tid att ägna sig åt sig själva. Men när Kungen skall göra Sin undersökning, kommer dessa sysslolösa, inskränkta och egoistiska själar att erfara, att himlen är till för dem som har arbetat, för dem som förnekat sig själva för Kristi skull. Inga åtgärder har vidtagits för dem, som alltid har varit noga med att älska och ta hänsyn till sig själva. Det fruktansvärda straff som Kungen hotar dem med, som står på Hans vänstra sida vid det här tillfället, beror inte på deras stora kriminalitet. De döms inte för saker som de har gjort, utan för sådant som de inte har gjort. Ni gjorde inte det som himlen skapade dig till att göra. Ni tillfredsställde er själva och kan ta plats tillsammans med dem som tillfredsställer sig själva.

(27)  Till mina systrar vill jag säga: Var givmildhetens döttrar. Människosonen kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Ni kanske tänker, att om ni kunde finna ett felfritt barn, skulle ni kunna ta emot det, och ta omsorg om det. Att bli bragda ur fattningen av ett skadat barn för att vänja det av med många saker och lära det på nytt och att lära det självbehärskning, är en uppgift som ni vägrar att ta på er. Att lära den okunnige, att hysa medkänsla med och förändra dem som alltid har fått lära sig onda saker, är inte någon lätt uppgift. Himlen har emellertid placerat just sådana på er väg. De är förklädda välsignelser.

(27)  För åratal sedan blev jag visad att Guds folk skulle prövas när det gällde att skapa hem för de hemlösa. Jag fick se att många skulle bli utan hem på grund av sin tro på sanningen. Motstånd och förföljelse skulle driva de troende från deras hem och det var deras plikt som hade hem att öppna en vid dörr för dem som inte hade något. Jag har ganska nyligen blivit visad att Gud på ett särskilt sätt skulle pröva Sitt bekännande folk med tanke på detta. Kristus blev fattig för vår skull för att vi genom Hans fattigdom skulle (28) bli rika. Han gjorde en uppoffring för att Han skulle kunna ordna ett hem för pilgrimer och främlingar i världen som söker efter ett bättre land, också ett himmelskt. Skall de som är föremål för Hans nåd och som väntar på att bli arvingar av odödlighet, vägra, eller till och med känna sig ovilliga, att dela sitt hem med de hemlösa och behövande? Skall vi som är Jesu lärjungar neka främlingar att komma in genom våra dörrar därför att de inte känner dem som bor här.

(28)  Har inte apostlarnas förmaning någon kraft i vår tid: ”Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det.” (Hebr. 13:2) Jag plågas dagligen av själviskhet bland vårt folk. Det finns en alarmerande brist på kärlek och omsorg för dem som är berättigade till det. Vår himmelske Fader lägger dolda välsignelser på vår väg, men somliga kommer inte att röra dem för att de är rädda att de skall minska deras glädje. Änglar väntar för att se om vi kommer att utnyttja de möjligheter som ligger inom räckhåll för oss - om vi kommer att hjälpa och glädja andra, så att de också kan bli till välsignelse för oss. Herren har gjort oss olika - somliga är fattiga, andra är rika och några är hårt prövade, för att alla skall ha möjlighet att utveckla sin karakter. Gud har tillåtit att några är fattiga, för att vi ska kunna testas och prövas och kunna utveckla det som finns i våra hjärtan.

(28 )  Jag har hört många ursäkta sig för att de inte inbjuder Guds heliga till sina hem och hjärtan. ”Varför? Jag har ingenting förberett, jag har inte lagat någon mat, De måste gå till någon annan.” På den platsen har man emellertid kommit på andra ursäkter för att inte ta emot dem som behöver gästfrihet. Besökarens känslor är djupt sårade och de går sin väg med oangenäma intryck av sina bröders och systrars gästfrihet. Om du inte har bröd i huset, så följ det råd som Guds ord ger. Gå till grannen och säg: ”Käre vän, låna mig tre bröd. En vän som är på resa har kommit till mig och jag har ingenting att sätta (29) fram åt honom.” (Luk. 11:5- 6) Vi har inte ett enda exempel på att brist på bröd skulle vara en ursäkt för att inte ta emot en som har behov av det. När Elia kom till änkan i Sarepta, delade hon det lilla hon hade med profeten. Han utförde ett under och genom att hon öppnade sitt hem för honom och delade det lilla hon hade med honom, blev hon själv underhållen och både hon och sonen överlevde. Så kommer att visa sig vara för många, när vi gör detta med glädje för att ära Gud.

(29)  Somliga skyller på dålig hälsa. De skulle gärna göra det om de bara hade krafter till det. Sådana människor har under så lång tid stängt in sig i sig själva, tänkt på sina egna känslor och talat så mycket om sina egna lidanden, prövningar och bekymmer, att det har blivit själva sanningen för dem. De är inte i stånd till att tänka på något annat än sig själva, oavsett hur stort behov andra har för sympati och hjälp. Det finns ett botemedel för dem som plågas av dålig hälsa. Om du kläder den nakne och hjälper den fattige som har kastats ut framför din dörr, och delar ditt bröd med den hungrige, ”då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast.” (Jes. 58:8) Att göra gott är ett förunderligt medel mot sjukdom. De som engagerar sig i Herrens tjänst, har blivit inbjudna till att vända sig till Gud och Han har lovat att svara. Deras själ skall vara förnöjsam under torkperioder och de skall bli som en bevattnad trädgård, där vatten inte saknas.

(29)  Vakna upp, bröder och systrar! Var inte oroliga för att göra det som är gott. ”Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.” (Gal. 6:9) Vänta inte tills andra talar om vilka skyldigheter du har. Öppna dina ögon och se på människorna omkring dig. Bekanta dig med de hjälplösa, de plågade, de behövande. Försök inte att undvika dem eller glömma deras behov. Vem lever upp till de krav, som Jakob nämner om att ha en ren tro som inte har fläckats av själviskhet och ondska? Vem vill göra allt som står i deras makt för att hjälpa till i den stora frälsningsplanen?

(30)  Jag känner en änka som har två små barn att försörja helt och hållet genom sin sömnad. Hon ser blek och förgrämd ut. Trots vintern har hon kämpat för att försörja sig själv och sina barn. Hon har bara fått litet hjälp, men vem skulle uppleva någon nöd om ett ännu större intresse visades i detta fall? Här är hennes två pojkar i åldern nio och elva år, som behöver ett hem. Vem är villig att för Kristi skull ge dem ett hem? Modern borde bli befriad från denna omsorg och instängda fångenskap under nålen. Dessa pojkar befinner sig i en by och deras enda trygghet är deras hårt arbetande mor. De behöver få lära sig hur de skall arbeta så mycket som deras ålder tillåter. De behöver lära sig tålamod, vänlighet och kärleksfullhet. Somliga kan säga: ”O ja, jag vill gärna ta dem och lära dem arbeta.” Men de får inte förlora ur sikte andra saker som dessa barn behöver förutom att lära sig att arbeta. De behöver lära sig hur man utvecklar en god kristen karaktär. De lider brist på kärlek och tillgivenhet. De behöver bli dugliga här och att till sist vara beredda för himlen. Ta av er själviskhetens kläder och se om det inte är många ni kan hjälpa och välsigna med era hem, er förståelse, er kärlek och genom att visa dem till Guds Lamm, som tar bort världens synder. Vill ni uppoffra er för att frälsa själar? Jesus, den käre Frälsaren, gör i ordning ett hem åt er. Varför vill inte ni då för er del ställa i ordning ett hem för dem som behöver det och därigenom efterlikna er Mästares exempel? Om ni inte är villiga att göra detta, kommer ingen boning att tilldelas er, trots att ni kommer att känna att ni behöver en i himlen. Ty Kristus förklarar: ”Amen säger jag er: allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.” Ni som har varit självupptagna, rannsaka ert eget fall och utnyttja hela ert liv, timmarna i er prövotid är nära sitt slut. Vad gör ni för att återlösa ert självupptagna och onyttiga liv? Vakna upp! Vakna upp!

(31)  (31) När ni ägnar era eviga intressen uppmärksamhet, vakna då själva upp till liv och börja att så en god säd. Det som ni sår skall ni också skörda. Skörden kommer - den stora skördetid, då vi skall skörda det vi har sått. Skörden kommer inte att slå fel. Skörden kommer med säkerhet. Nu är det såningstid. Ansträng er nu att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med er, och samla åt er en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att ni vinner det verkliga livet.( Se 1 Tim 6:18) Jag bönfaller er, mina bröder på varje plats, att befria er själva från er känslolöshet. Uppmuntra i er själva en kärlek till gästfrihet, en kärlek till att hjälpa dem som behöver hjälp.

(31 )  Du kanske säger att du har hämtat in och använt dina tillgångar på dem som inte är värdiga din barmhärtighet och därför har tappat lusten att hjälpa dem som behöver hjälp. Jag presenterar Jesus för er. Han kom för att frälsa fallna människor, för att föra frälsning till Sitt eget folk, men de ville inte ta emot Honom. De bemötte Hans barmhärtighet med hån och förakt och till sist dödade de Honom som kom för att ge dem evigt liv. Vände Sig vår Herre bort från det fallna människosläktet på grund av detta? Även om era ansträngningar att göra gott har misslyckats nittionio gånger och ni bara mötte hån, skam och hat, vilken seger skulle inte uppnås om ni för den hundrade gången försökte att uppnå framgång och en själ blir vunnen! En själ som har vridits ur Satans grepp, en själ som har fått stöd, en själ som har blivit uppmuntrad! Detta kommer tusentals gånger att ge dig lön för alla dina ansträngningar. Till er kommer Jesus att säga: ”Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” Borde vi inte med glädje göra allt vi kan för att efterlikna vår gudomlige Herres liv? Många ryggar tillbaka inför tanken på att uppoffra sig för att hjälpa andra. De är inte villiga att lida för att hjälpa andra. De inbillar sig att det inte krävs av dem att de missgynnar sig själva för att ge stöd åt andra. Till dessa säger vi: ”Jesus är vår Förebild”.

(32)  (32) När frågan ställdes för Sebedeus två söner, om den ene skulle sitta på Hans högra sida och den andre på Hans vänstra sida i Hans rike, svarade Jesus: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag skall dricka?” De svarade: ”Det kan vi.” Då sade Jesus till dem: ”Min kalk skall ni dricka, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, utan de skall tillfalla dem som min Fader har berett dem för.” Hur många kan svara: ”Vi kan dricka av kalken. Vi kan tömma den kalk som Han skall tömma.” och göra svaret begripligt? Hur många efterliknar den stora Förebilden? Alla som har bekänt sig vara Kristi efterföljare, har genom att ta detta steg förpliktat sig själva till att vandra just så som Han vandrade. Ändå visar många, som avlägger höga bekännelser om sanningen, att de endast tar liten hänsyn till och bara anpassar sina liv en aning till denna Förebild. De formar sin livsstil så att den möter deras eget livs ofullkomlighet. De efterliknar inte den självförnekande Kristus eller Hans liv som Han offrade för andras bästa.

(32)  De fattiga, de hemlösa och änkorna är bland oss. Jag hörde en rik bonde beskriva en fattig änkas situation bland dem. Han beklagade hennes knappa omständigheter och sade sedan: ”Jag vet inte hur hon skall klara sig ensam denna kalla vinter. Nu har hon svåra tider.” Dessa har glömt Förebilden och säger genom sina handlingar: ”Nej, Herre, vi kan inte tömma självförnekelsens, ödmjukhetens och uppoffringens bägare som du drack av, och inte heller dricka den kalk med det lidande som du tömde. Vi kan inte klara att göra gott mot andra. Det är vår uppgift att ta oss an oss själva.” Vem skulle veta hur änkan skulle klara sig om det inte är de som har fyllda spannmålsmagasin? De medel som krävs för att hon skall kunna klara sig finns ju. Och vågar de som Gud har gjort till sina förvaltare, (33) som Han har anförtrott medel, undanhålla Kristi behövande lärjunge något? Om de gör detta, är det Jesus de undanhåller detta. Väntar ni er, att Herren skall låta säd regna ned från himlen för att förse de, som behöver? Har Han inte snarare lagt det i era händer, för att hjälpa och välsigna dem genom dig? Har Han inte gjort er till Sina redskap i detta goda arbete för att pröva er och ge er förmånen att få samla skatter i himlen?

(33)  Faderlösa och moderlösa barn kastas i församlingens armar och Kristus säger till Sina efterföljare: Ta dessa nödställda barn och för dem fram till Mig och ni kommer att få er lön. Jag har sett mycket själviskhet visa sig i dessa saker. Om det inte finns några särskilda bevis för att de själva får nytta av att i sina hem ta emot dem, som behöver ett hem, så kommer somliga att vända sig bort och svara: Nej. De tycks inte känna till eller bry sig om huruvida dessa är frälsta eller förlorade. Detta tror de inte är deras angelägenhet. De säger som Kain: ”Skall jag hålla reda på min broder?” De är inte villiga att lämna sin egen bekvämlighet eller att uppoffra något för de föräldralösa utan de överlämnar likgiltigt dessa till världen, som ibland är mer villig att ta emot dem, än de bekännande kristna är. På Guds dag, kommer en förfrågan att göras till dem som himlen gav tillfälle till att frälsa andra. Men de ville bli ursäktade och ville inte engagera sig i det goda arbetet, med mindre än att de kunde göra det fördelaktigt för sig själva. Jag har blivit visad, att de som avvisar tillfällen att göra gott, kommer att höra från Jesus: ”Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.” Var snäll och läs Jes. 58:

(33)   ”Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till Herrens välbehag? Nej, detta är den fasta jag vill ha; Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt (34) sönder alla ok, ja, dela ditt bröd med den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår. Då skall HERREN svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ”Se, här är jag.” Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.” (Jes. 58: 5- 11)

(34)  Detta är det särskilda arbete som nu ligger framför oss. Alla våra böner och vår avhållsamhet från mat kommer inte att vara till någon nytta, om vi inte med beslutsamhet tar itu med detta arbete. Heliga plikter vilar på oss. Vårt uppdrag har tydligt angetts. Herren har talat till oss genom Sin profet. Herrens tankar och Hans vägar är inte vad blinda och själviska människor tror att de är eller önskar att de skall vara. Herren ser till hjärtat. Om det bor själviskhet där, vet Han det. Vi kan försöka dölja vår sanna karaktär för våra bröder och systrar, men Gud känner den. Inget kan döljas för Honom.

(34)  Den fasta som Gud kan godta har beskrivits. Det är att dela ditt bröd med dem som hungrar och att ge det till de fattiga som kastas ut ur ditt hus. Vänta inte på att de skall komma till dig. Det är inte deras uppgift att söka upp dig och be dig om ett hem till sig själva. Du skall söka upp dem och föra dem till ditt hem. Du skall med din egen själ leta reda på dem. Du skall räcka ut den ena handen och genom tro fatta tag i den mäktiga arm som ger frälsning, medan du med kärlekens andra hand (35) når fram till den förtryckte och hjälper honom. Det är omöjligt för dig att med din ena hand fatta tag i Guds arm medan den andra är sysselsatt med att ta hand om ditt eget välbefinnande.

(35)  Kommer uppgiften att visa sig vara alltför hård, om du engagerar dig i detta barmhärtighets- och kärleksarbete? Kommer du att bli svag och krossas under bördan och din familj att berövas din hjälp och ditt inflytande? O, nej. Gud har omtänksamt avlägsnat alla tvivel i denna fråga, genom ett löfte till dig, på det villkoret att du är lydig. Detta löfte täcker allt det som den mest krävande och den mest tveksamme skulle kunna be om. ”Då skall ditt ljus lysa fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast.” Tro bara att Han, som har lovat detta, är trofast. Gud kan förnya fysisk styrka. Han säger dessutom, att Han vill göra det. Och löftet slutar inte här: ”Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår.” Gud vill bygga en befästning omkring er. Inte ens här slutar löftet. ”Då skall HERREN svara när du åkallar honom. När du ropar skall han säga: ”Se, här är jag.” Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.”

(35)  Läs Jesaja 58, ni som gör anspråk på att vara ljusets barn. Särskilt ni som har hyst en så stor motvilja mot ta på er besvär för de behövandes skull, bör läsa detta om och om igen. Om era hjärtan och hem är för små för att ge de hemlösa ett hem, så läs det. Ni som kan se faderlösa och änkor förtryckta av fattigdomens bojor och nedböjda av hårdhjärtade världsliga, läs det. Är ni rädda för att er familj skall utsättas för ett inflytande som kommer att kosta er (36) mer arbete, så läs det. Er rädsla kan sakna grund och en välsignelse kan komma, som ni kan känna och lägga märke till varje dag. Om det emellertid förhöll sig på det andra sättet, om mer arbete krävdes, kan ni närma er En som har lovat: ”Då skall ditt ljus lysa fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast.” Jag har blivit visad, att orsaken till att Guds folk inte är mer andligt sinnat och inte har större tro, är att det begränsas av själviskhet. Profeten riktar sig till sabbatshållare, inte till syndare, inte till icke- troende, utan till sådana som gör stora anspråk på fromhet. Det är inte mängden av era möten som Gud accepterar. Det är inte antalet böner, utan att ni handlar rättfärdigt, att ni gör rätt saker vid rätt tillfälle. Det handlar om att vara mindre självupptagen och att göra mer gott. Våra själar måste växa. Ty Gud vill göra dem lika en vattenrik trädgård, vars vatten aldrig tryter.

(36)  Läs Jesaja 1: ”När ni räcker ut era händer, döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket, kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod. Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont. Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak. Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. Om ni är villiga att höra, skall ni få äta landets goda. Men om ni vägrar och är motsträviga, skall ni förtäras av svärd, ty så har HERRENS mun talat.” (Jes.1: 15- 20)

(36)  Det guld, som Kristus, det sanna Vittnet, talar om och som alla måste ha, har jag blivit visad består av tro och kärlek förenade med varandra och kärlek har företräde framför tro. Satan arbetar hela tiden på att utplåna dessa dyrbara gåvor från Guds folks hjärtan. Alla ger sig hän åt att spela livets spel. Satan är väl medveten om att om han kan utplåna kärlek och tro, (37) och ersätta dem med själviskhet och otro, kommer snart alla de bestående, dyrbara dragen att ha avlägsnats av hans svekfulla hand och då kommer spelet att vara förlorat.

(37)  Mina kära bröder, vill ni tillåta Satan att fullfölja sina avsikter? Vill ni tillåta att det spel förloras, genom vilket ni önskar vinna det eviga livet? Om Gud någonsin har talat genom mig, kommer ni, i stället för att bli övervinnare, lika säkert att övervinnas av Satan som Guds tron står säkert fast, såvida ni inte fullständigt förvandlats. Tro och kärlek måste vinnas tillbaka. Vill ni på nytt engagera er i denna kamp och vinna tillbaka de dyrbara gåvor som ni nästan saknar? Ni måste anstränga er med större allvar, med större uthållighet och mer outtröttligt, än ni någonsin tidigare har gjort. Det räcker inte att be eller fasta, utan det gäller att vara lydig, att göra sig fri från sin själviskhet och att hålla den fasta som Gud har utvalt och som Han kommer att godta. Många kommer att känna smärta över att jag har talat så tydligt, men detta kommer jag att fortsätta att göra, om Gud lägger den bördan på mig.

(37)  Gud kräver, att de som har ansvarsfulla ställningar bör invigas till sin tjänst, ty om de handlar felaktigt, kommer folket att känna sig fritt att gå i deras fotspår. Om folket handlar felaktigt och ledarna inte höjer sin röst mot det som är fel, sanktionerar de detta, och synden tillräknas dem lika väl som överträdarna. De, som innehar betydelsefulla ställningar, bör vara gudfruktiga människor, som ständigt känner att verkets börda vilar på dem.