(173) Kära Syster O: Jag skulle gärna ha velat tala med dig innan vi lämnade ___, men jag hindrades av många saker. Jag skriver inte med någon större förhoppning om att detta brev skall medföra någon särskild förändring i din livsstil när det gäller din religiösa erfarenhet.
(173) När det gäller dig har jag känt mig djupt bekymrad. Vid mötena i___, uppehöll jag mig vid allmänna principer och försökte nå hjärtan genom att framföra ett vittnesbörd, som jag hoppades skulle medföra en förändring i ditt religiösa liv. Jag har försökt skriva, som det uppges i Vittnesbörd nr. 12, om de faror som de unga befinner sig i. Denna vision blev given i Rochester. Där blev jag visad, att ett misstag hade begåtts i det du fick lära dig som barn. Dina föräldrar hade lärt dig och talat om för dig att du var en naturlig kristen. Dina systrar älskade dig på ett sätt som mer liknade omåttlig beundran än helgelse. Dina föräldrar har haft en ohelig kärlek till sina barn, vilket har gjort dem blinda för deras fel och brister. Tidvis när de har varit litet klarsynta, har detta (174) varit annorlunda. Men du har skämts bort och blivit överöst med beröm i så hög grad att ditt eviga intresse står på spel.
(174) Jag såg, att du saknade självkännedom. Du har en egenrättfärdighet som bedrar dig när det gäller dina andliga färdigheter. Tidvis har du märkt något av Guds Andes påverkan. Du är emellertid främmande för att förvandlas genom sinnets förnyelse. ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. ” (Rom. 12:2). Du har inte gjort denna erfarenhet. Därför saknar du ankare. Du är inte en kristen, men trots detta har det sagts till dig i hela ditt liv att du är en naturlig kristen. Du har tagit det för givet att du var rättfärdig i dig själv, samtidigt som du var långt ifrån accepterad av Gud. Detta bedrägeri har ökat i takt med din uppväxt och har blivit starkare med din styrka och hotar att visa sig vara din ruin. Dina föräldrar har varit rädda om sina barn och om rapporter om visad likgiltighet har framförts till dem av deras barn, har de blivit intresserade och genast stått upp och visat förståelse för barnen och därmed stått direkt i vägen för deras andliga välfärd.
(174) Du och din syster P har ägt ett stort mått av stolthet, som kommer att vara som en stötesten på Guds dag. Egenkärlek och högmod, stolthet över kläder och utseende, har tagit överhand. Själviskhet har hållit dig borta från det som är gott. Ni måste båda erfara en grundlig omvändelse, en genomgripande förnyelse av sinnet, en genomgripande förvandling. Annars kommer ni inte att få del av Guds rike. Ditt uppträdande, ditt goda utseende och dina kläder kommer inte att innebära någon fördel för dig inför Gud. Det är moraliskt värde som den store JAG ÄR lägger märke till. Bortsett från Kristus finns det inte någon verklig skönhet hos någon person eller karaktär, inte någon verklig fullkomlighet i sätt eller uppträdande utan ödmjukhetens, sympatins och den sanna helighetens helgande nåd.
(175) (175) Jag har blivit visad, att själar kommer att gå förlorade genom din påverkan och ditt exempel. Du har haft ljus och fått privilegier och för dessa måste du avlägga räkenskap. Du är inte naturligt religiös eller uppbygglig, utan måste anstränga dig alldeles extra för att hålla ditt sinne öppet för religiösa saker. Självet är framträdande hos dig. Din självkänsla är mycket stor, men kom ihåg att himlen ser på det moraliska värdet och värderar karaktären som dyrbar och värdefull genom den inte prydnaden, en saktmodig och stilla andes smycke, som i Guds ögon har stort värde. Elegant klädsel, yttre smycken, personlig charm saknar betydelse jämfört med denna dyrbara färdighet: en ödmjuk och stilla ande. Din kärlek till din egen njutning och tillfredsställelse, din brist på invigning och helgelse, har varit skadlig för många. De som hade avfallit kunde du inte göra något gott, eftersom ditt liv var som alla andra världsligas.
(175) De som besöker ___ går därifrån med intrycket från dig och andra unga som inte gjort egna religiösa erfarenheter, att det inte finns någon verklighet i religionen. Stoltheten stärks hos dem. Kärlek till underhållning, kärlek till lättja och nöjen blir större och man förmår inte urskilja heliga ting. De får det intrycket, att de har varit alltför samvetsgranna och nogräknade, ty om de som lever mitt i det stora verkets centrum inte har påverkats så mycket av de högtidliga sanningar som så ofta förkunnas, varför skulle då de vara så speciella? Varför skulle de vara oroliga för att roa sig själva, när detta föreföll att vara till hjälp för dem i ___ som har större erfarenhet?
(175) De ungas inflytande i ___ sträcker sig så långt som de är kända och deras ohelgade livsföring är legendarisk, och ingen har haft större inflytande i fel riktning än du. Du har vanärat din bekännelse och varit en dålig representant för sanningen. Det sanna Vittnet säger: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken varm eller kall. Jag skulle önska att du (176) vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.” (Upp. 3:15- 16) Om du vore kall, skulle det finnas hopp om att du skulle omvändas, men där egenrättfärdighet omger en i stället för Kristi rättfärdighet, är bedrägeriet så svårt att lägga märke till och egenrättfärdigheten så svår att lägga bort, att ett sådant fall är allra svårast att nå. En oomvänd, gudlös syndare befinner sig i en gynnsammare situation än en sådan.
(176) Du är en stötesten för syndare. Din brist på helgelse märks. Du skingrar från Kristus i stället för att samla med Honom. Om Gud vill hjälpa mig att slita av dig dina egenrättfärdiga kläder, kommer jag att ha ett hopp om att du nu kommer att utnyttja tiden och leva ett exemplariskt liv. Du har ofta blivit väckt, men lika ofta har du sjunkit tillbaka till ditt tidigare passiva, egenrättfärdiga tillstånd, med namnet om dig att du lever trots att du är död. Din stolthet hotar att bli din undergång. Gud har talat till dig om detta. Om du inte förändrar ditt liv, kommer lidande att drabba dig och din glädje kommer att bytas ut mot tungsinthet, tills du ödmjukar ditt hjärta under Guds hand. Gud tar inte emot dina böner. De kommer från ett hjärta, fyllt av stolthet och själviskhet. Du, min kära syster, är fåfäng. Du har levt ett liv utan mål, samtidigt som du skulle kunnat vara till välsignelse för både dig själv och alla andra omkring dig, om du hade du varit ödmjuk och levt för att välsigna andra. Måtte Gud förlåta dina föräldrar och systrar för deras del i att du har blivit det du är - precis det som Gud inte kan acceptera och som, om du förblir som du är, kommer att vara som strå som bränns upp i eld på Guds dag.
(176) När jag blev visad något om den själviskhet som råder bland dem som arbetar på kontoret, att det fanns en del som bara arbetade för lönens skull, som om de var engagerade i vilken verksamhet som helst, tillhörde ni båda denna grupp. Ni var båda själviska och tänkte på er själva. Ni var (177) ivriga att behaga er själva och att uppnå en högre lön. Denna anda har i hög grad medfört förbannelse över kontoret och Himlen ogillar det. Många har varit alltför ivriga att skaffa sig tillgångar. Allt detta är fel. En världslig ande har kommit in och Kristus har stängt ute. Måtte Gud hysa medlidande med Sitt folk. Jag hoppas också att ni skall omvända er.
(177) Du har haft en lättsinnig ande och varit fåfäng och lättsinnig i dina samtal med andra. O, hur sällan har inte Jesus omnämnts! Hans återlösande kärlek har inte framkallat den tacksamhet och lovprisning och de uttryck som var ägnade att lovsjunga Hans namn och Hans odödliga, självuppoffrande kärlek. Vad har ditt samtalsämne varit? Vad har du mest tyckt om att tänka på? Det kan med sanning sägas, att Jesus och Hans självuppoffrande liv, Hans överflödande dyrbara nåd och den förlossning, som Han betalat ett så högt pris för, knappast finns med i alla dina tankar. Däremot upptar lättsinniga saker ditt sinne. Att tillfredsställa dig själv, att uppnå mål i livet som passar dina nöjen, det är ditt sinnes börda. Jag kan bara önska, att du inte hade bekänt dig till att ha uppstått med Kristus, ty du har inte levt upp till kraven. ”Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud.” (Kol. 3:1-3) Ställ följande frågor till dig själv: Har jag levt upp till de krav som den inspirerade aposteln här har lagt fram? Har jag bevisat med mitt liv, genom att dö bort från världen, att mitt liv är dolt med Kristus i Gud? Har jag dött med Kristus? Får jag näring och stöd från Honom som har lovat att vara mig nära och hjälpa mig i varje situation då jag behöver det? Du har en formell religion, men har ingen känsla för din svaghet, ditt fördärv och din uselhet.
(177) ”En naturlig kristen!” Denna vilseledande tanke har för (178) många fungerat som en egenrättfärdighetens klädnad och har lett många till ett inbillat hopp i Kristus, som annars inte har någon erfarenhetsmässig kunskap om Honom, av Hans erfarenhet, Hans prövningar och Hans självförnekande och självuppoffrande liv. Deras rättfärdighet som de i så hög grad räknar med är inget annat än smutsiga trasor. Kristus, den älskade Läraren, säger: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” (Matt. 16:24) Ja, följ Honom genom det som ger ont rykte lika väl som det som ger gott rykte. Följ Hans föredöme genom att hjälpa de mest behövande och dem som saknar vänner. Följ Honom utan att tänka på dig själv, var rik på självförnekelse och självuppoffrande gärningar för att göra väl mot andra. Om du blir hånad så håna inte tillbaka, utan visa kärlek och medkänsla för det fallna människosläktet. Han räknade inte Sitt eget liv som kärt, utan utgav det för oss alla. Följ Honom från den enkla krubban till korset. Han var vårt Föredöme. Han talar om för dig att om du vill vara Hans lärjunge, måste du ta på dig korset, det föraktade korset och följa Honom. Kan du dricka ur den bägaren? Kan ni döpas med det dopet?”
(178) Dina handlingar vittnar om att du är främmande för Kristus. ”Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten? Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.” (Jak. 3:11- 18)
(178) Här står de frukter uppräknade, som bevisar (179) att den som har visat kraft under sin vanding genom livet har mött en förändring - en så markant förändring, att den framställs som död. Från ett levande och aktivt liv till död! Vilken träffande bild! Här behöver ingen gå vilse. Om denna förvandling inte har ägt rum i dig, så vila inte. Sök Herren av hela ditt hjärta. Gör detta till det enda angelägna i ditt liv.
(179) Du har en räkenskap att avlägga för det goda du kunde ha utfört i ditt liv, om du hade varit i den ställning som Gud önskade att du skulle vara och som Han har vidtagit stora förberedelser för att du skulle befinna dig i. Men du har på denna jord försummat att förhärliga Gud och inte räddat de själar som omger dig, eftersom du inte använt dig av den nåd och kraft, vishet och kunskap, som Kristus har ställt till ditt förfogande. Du kände till Hans vilja, men utförde den inte. Det kommer att krävas en synnerligen tydlig reformation i er båda. Annars kommer ni aldrig att höra Jesus säga: ”Bra, du gode och trogne tjänare.”
(179) På kvällen den 12 juni, sedan jag hade läst upp det föregående i församlingen, blev jag visad, att medan du är bekymmerslös, stolt, egoistisk och likgiltig för själars frälsning, utför döden sitt verk. Den ene efter den andre lämnar dig och läggs ned i graven. Hur har du påverkat dessa som samlades på dina sociala sammankomster? Vad har sagts och gjorts för att leda själar till Kristus? Har du varit beredd att i tid och otid fullgöra hela din plikt. Är du beredd att inför Guds domstol möta dem som du har umgåtts med på dina sociala sammankomster, särskilt den grupp som har utsatts för påverkan från dig och som dog utan Kristus? Är du beredd att säga, att du är fri från deras blod? Jag skall nämna ett fall, nämligen Q:s. Kommer ingen tillrättavisning från henne att riktas mot dig, du som var omgiven av god påverkan hemifrån, som har haft varje gynnsamt tillfälle att utveckla kristen karaktär, men som inte har känt någon börda för själar? Du utvecklade stolthet, fåfänga och kärlek till nöjen och (180) du medverkade till att vanära din bekännelse och leda denna stackars själ, som har kastats omkring och knuffats av Satan, till att tvivla på att sanningen är verklig och att den kristna religionen är äkta.
(180) Dina intetsägande samtal, i allmänhet med andra unga, var motbjudande. Det fanns inget nobelt och upphöjt i den tankegång du hade. Det var vanligt småprat och tomt prat, det dumma, fåfänga skrattet, skämtandet och skojandet. Änglar har skrivit ned de scener du har spelat med i om och om igen. Trots detta har de mest högtidliga vädjanden gjorts till dig. Du har blivit tillrättavisad, klandrad och varnad. Du är mer i behov av mer kritik än andra unga. Du har haft en längre erfarenhet och har större kunskap om sanningen. Du har bott längst i ___. Du var bland de första, som bekände och trodde sanningen och blev Kristi efterföljare och din fåfänga och stolthet har betytt mer vid formandet av de ungas erfarenhet än någon annans. De som har blivit omvända till sanningen har du tagit vid handen, som den var, och förenat dem med världen.
(180) En stor skuld vilar på dig och dina föräldrar, som har fyllt dig med stolthet och dumhet. De har sympatiserat med dig när du kritiserades och har låtit dig förstå att de ansåg det vara obefogat. Du, syster O, har betraktat dig själv som vacker. Dina föräldrar har smickrat dig. Du har sökt vänskap med icke-troende. Bortsett från din bekännelse har dina handlingar varit ofördelaktiga för en klok och ärbar flicka. Men när man tar med i beräkningen, att du bekänner dig vara efterföljare till den saktmodige och anspråkslöse Jesus, har du vanärat din bekännelse. O, min syster, tror du att dessa expediter inte kunde se genom den glans du sprider omkring dig? Trodde du, att de var så betagna av ditt vackra ansikte, att de inte kunde se under ytan och avläsa din verkliga, ytliga karaktär? När du satte lånade (181) smycken från syster R:s varuhus på ditt huvud och sedan visade dig, som om du befann dig på en utställning framför dessa expediter, tror du då att detta inte märktes? Glömde du att Guds änglar var i närheten och att deras rena ögon läste ditt hjärtas tankar, syften och avsikter lade märke till varje handling och skaffade sig vetskap om varje handling och skrev ned din verkliga, fåfängliga karaktär. Även om du var upptagen av ditt lilla samtal med expediten som du var fascinerad av, eftersom han smickrade din fåfänga, kunde du ha stått framför spegeln och sett gesterna och viskningarna mellan dem som lade märke till dig och log därför att du gav den en sådan löjlig show. Du satte en fläck på sanningens sak. Om du obemärkt hade gått in i det varuhuset en kort stund efter att du hade gått ut och hört samtalen sedan du hade blivit stående så länge som anständigheten tillät, skulle du ha fått vara med om något som du aldrig tidigare har varit med om. Du skulle ha blivit sårad och förödmjukad genom att få veta hur du uppfattades även av fåfänga expediter. Just han som smickrade dig för ditt ansikte skrattade med då hans kollegor skrattade och skämtade åt ditt fåfänga uppförande.
(181) Du måste i ___ påverka i riktning mot det som är gott och till ära för din Återlösare. I stället har du emellertid gjort dig själv till samtalsämne för smickrande expediter och skägglösa ungdomar. Denna opassande livsstil har rätt många lagt märke till och de som har uppfattat dessa motsägelser föraktar dig i sina hjärtan, trots att de kan vara icke-troende och säger sig respektera dig. Du vandrar i Satans fotspår och om inte dina föräldrar vaknar upp och öppnar sina ögon för din dumhet, kommer de att bli delaktiga i din skuld. Synd vilar över dem och över dina systrar på grund av den väg de slagit in på genom att stödja din stolthet och smickra din fåfänga. Om du och dina systrar befann er i ett frälst tillstånd, skulle ni alla känna de ofrälstas fruktansvärda tillstånd. Den dag skall komma, såvida inte en (182) stor förändring inträffar i er, då ni skall höra från många läppar: ”Jag umgås med dessa kristna, men trots detta har de aldrig berättat för mig om den fara jag befinner mig i. De har aldrig varnat mig. Jag trodde att om jag riskerade att gå förlorad, skulle de inte vila vare sig dag eller natt utan att väcka mig så att jag kunde se mitt förlorade tillstånd. Nu har jag gått förlorad. Hade jag varit i deras ställe och hade sett någon i en liknande situation, skulle jag inte vila förrän jag hade gjort deras tillstånd klart för dem och hänvisat dem till den Ende, som kan frälsa dem.” Ni har varit goda och behagliga tjänare åt Satan, samtidigt som ni bekänner er vara Kristi tjänare.
(182) Syster O, du har varit så begeistrad över den uppskattning du har fått, att du inte har haft någon riktig känsla för hur iakttagare har värderat ytligheten i din karaktär. De anser dig vara en kokett kvinna och du har med rätta gjort dig förtjänt av detta rykte. Det skulle ha varit mycket bättre för dig om du hade gett akt på apostelns förmaning: ”Er prydnad skall inte vara något yttre: ... utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.” (1 Petri 3:3- 4)
(182) Dina föräldrar har begått stora misstag i uppfostran av sina barn. De har låtit dem vara befriade från bördor, som det är synnerligen viktigt för dem att bära. Eftersom de valde att tillfredsställa sig själva, fick de lov att stanna kvar i sängen och dåsade bort morgonens bästa och ljuvligaste timmar, samtidigt som deras överseende föräldrar var uppe och arbetade hårt med livets svårigheter. Dessa barn har inte lärt sig att stå emot sina böjelser och att kämpa mot sina egna önskningar. De har inte lärt sig att uthärda stränghet. De har i stort sett befriats från plikter i hemmet och detta har varit till skada för dem. De har aldrig lärt sig självförnekelse eller självuppoffring. De skulle inte utsätta sig för att behöva anstränga sig själva för en uppgift som inte motsvarade deras smak. Deras uppfostran är (183) mycket bristfällig. Ändå fyller stolthet - tom, skrytsam stolthet – deras hjärtan. Syster O ansåg sig själv stå över dem hon umgicks med. Hon ansåg att de inte var värda så stor uppmärksamhet och artighet från hennes sida. Dessutom har hon en hårdnackad vilja att göra det hon själv vill, oavsett vad andra önskar, finner lämpligt och har behov av. Hon har en olycklig läggning, som kommer att kasta många skuggor på hennes livsväg och förbittra livet för hennes bästa vänner, om den inte fullständigt övervinns.