(597) Det finns inget inflytande som kan bli till sådan skada för ett lägermöte eller vilken som helst annan religiös samling, som mycket och tomt prat. Ofta samlas män och kvinnor i grupper och pratar om allmänna saker, som inte har något samband med mötena. Några har tagit tankar och bekymmer för små gårdar, hus eller byggnadsplaner med sig. Några granskar andras karaktärer och har varken tid eller lust till att genom självprövning upptäcka sina egna karaktärsfel så att de kan rätta (598) felen och fullborda sin helgelse i gudsfruktan. Om alla som bekänner sig följa Kristus tog vara på tiden mellan mötena för samtal om sanningen och det kristna hoppet, samt under hjärterannsakan och i uppriktighet bad om Guds välsignelse, skulle ett mycket större verk än vi hittills sett, kunna utföras. Icke-kristna som orätt anklagar de som tror adventsbudskapet, skulle övertygas av deras "goda vandel i Kristus". Våra ord och handlingar är den frukt vi bär. "Alltså skolen I känna dem av deras frukt." (Matt. 7: 20.)
(598) Gud gav israeliterna anvisningar om att samlas inför Honom på bestämda tidpunkter, på den plats som Han utvalde, helgade, särskilda dagar, då inget onödigt arbete skulle utföras, utan tiden skulle ägnas åt att tänka på de välsignelser som Han hade gett dem. Vid dessa särskilda högtider skulle de ta med sig gåvor, frivilliga offer och tackoffer till Herren, eftersom Han hade välsignat dem. Män och kvinnor som hölls som slavar, främlingen, den faderlöse och änkan, uppmanades att glädja sig över att Gud genom Sin egen underbara kraft hade fört dem ut ur slaveriets träldomsok till att njuta av friheten. Och de uppmanades att inte komma tomhänta inför Herren. De skulle ta med sig tecken på sin tacksamhet mot Gud för de bevis på nåd och de välsignelser som Han ständigt gav dem. De skulle ge gåvor, frivilliga offer och tackoffer till Herren, eftersom Han hade välsignat dem. Dessa offer varierade i förhållande till i hur hög grad givaren uppskattade de välsignelser som han hade förmånen att njuta av. På det sättet utvecklades tydligt karaktärsdragen hos folket. De, som satte ett stort värde på de välsignelser som Gud hade gett dem, gav offer i förhållande till hur mycket de uppskattade dessa välsignelser. De inspirerades till en brinnande kärlek till sin frikostige Välgörare. De vilkas moraliska krafter var bedövade och omtöcknade av själviskhet och en avgudadyrkande kärlek till de förmåner de hade fått ta emot, tog i stället med sig magra offergåvor. På det sättet avslöjades deras hjärtan. (599) Vid sidan av dessa särskilda religiösa festdagar med glädje och fröjd, firades den årliga påskfesten av det judiska folket. Herren slöt det förbundet med dem, att om de var trofasta när det gällde att hålla Hans anspråk heliga, skulle Han välsigna dem i all deras tillväxt och i alla deras händers verk.
(599) Gud kräver inte mindre av Sitt folk i dessa sista dagar i form av gåvor och offer, än Han gjorde av det judiska folket. De, som Han har välsignat med en kompetens eller ett välstånd, skulle inte glömma bort Hans välsignelser, inte heller änkan eller den faderlöse. I synnerhet skulle de, som Gud har gett framgång, ge Honom det som är Hans. De borde träda fram inför Honom med en självuppoffrande anda och ha med sig sina gåvor i förhållande till de välsignelser som Han har gett dem. Men många av dem som Gud ger framgång visar en obetydlig tacksamhet mot Honom. Om Hans välsignelser vilar över dem och Han ökar deras förmögenhet, kommer detta att göra denna givmildhet till band som binder dem till deras ägodelar. De tillåter världsliga angelägenheter att ta plats i deras kärlek och hela deras varelse och försummar helgelse och religiösa privilegier. De har inte råd att lämna sina världsliga angelägenheter och komma fram inför Gud en enda gång om året. De vänder Guds välsignelser till en förbannelse. De tjänar sina egna världsliga intressen och försummar Guds krav.
(599) Människor som äger tusentals tillgångar stannar hemma år efter år, upptagna av sina världsliga bekymmer och intressen och känner att de inte har råd att göra en liten uppoffring genom att delta i gudsdyrkans årliga samling. Han har välsignat dem i stort och i smått och omger dem med Sin hjälp till höger och vänster. Trots detta håller de tillbaka de små offer som Han kräver av dem. De tycker om att tjäna sig själva. Deras själar kommer att bli som den förtorkade öknen utan himlens dagg och regn. Herren har gett dem Sin nåds dyrbara välsignelse. Han har (600) befriat dem från syndens slaveri och villfarelsens träldom och har låtit det härliga ljuset från sanningen för vår tid lysa för deras förmörkade förstånd. Och skall inte dessa vittnesbörd på Guds kärlek och barmhärtighet framkalla ett tack tillbaka? Skall de som bekänner sig tro att slutet på allting är nära, vara blinda för sin egen andliga välfärd och leva för den här världen och för det här livet enbart? Förväntar de sig att deras eviga intressen skall ta vara på sig själva? Andlig styrka kommer inte att infinna sig utan ansträngning från deras sida.
(600) Många som bekänner sig vänta på vår Herres återkomst är ängsliga, betungade sökare efter världslig vinning. De är blinda för sina eviga intressen. De arbetar för sådant som inte gör dem mätta. De använder sina pengar på sådant som inte är bröd. De strävar efter att tillfredsställa sig själva med rikedomar som de samlar på jorden, men som kommer att förstöras. Och de försummar att förbereda sig för evigheten, som bör vara den första och enda verkliga uppgiften i livet.
(600) Låt alla som överhuvudtaget kan delta i dessa årliga möten. Alla bör känna att Gud kräver detta av dem. Om de inte använder sig av den möjlighet som Han har gett för att de skall kunna bli starka i Honom och i kraft av Hans nåd, kommer de att bli allt svagare och hysa en allt mindre önskan om att helga allt till Gud. Kom, bröder och systrar, till dessa heliga konferensmöten, för att finna Jesus. Han kommer att vara med på högtiden. Han kommer att vara på plats och Han kommer att göra det för er som ni har behov av. Era gårdar bör inte anses ha större värde än själens höga intressen. Alla de rikedomar som ni har, kan vara nog så dyrbara, men kommer inte att vara tillräckligt stora för att köpa den frid och det hopp, som kommer att vara en oändlig framgång, även om det kostar er allt vad ni har och ett helt livs möda och besvär. En stark, klar förnimmelse av eviga saker och ett hjärta som är villigt att helt överlämna allt till Kristus, är välsignelser av större värde än alla den här världens rikedomar, nöjen och härligheter.
(601) (601) Dessa lägermöten är viktiga. De kostar något. Guds tjänare sliter ut sig för att hjälpa människor, även om många av dem ser ut som om de inte saknar hjälp. Av fruktan för att vara tvungna att gå miste om något av den här världens vinning, låter somliga dessa dyrbara privilegier komma och gå som om de endast hade en obetydlig betydelse. Låt alla som bekänner sig tro på sanningen ge akt på varje förmån som Gud ger dem, för att de skall kunna få en tydligare uppfattning om Hans sanning, Hans krav och av nödvändigheten av att förbereda sig för Hans återkomst. En stilla, vänlig och lydig tillit till Gud är vad Han kräver.
(601) Ni behöver inte låta er tyngas ner av rastlös oro och onödiga bekymmer. Arbeta medan det är dag, utför trofast det uppdrag som Guds försyn har planerat för er och Han kommer att sörja för er. Jesus kommer att fördjupa och utvidga era välsignelser. Ni måste anstränga er om ni till sist skall bli frälsta. Kom till dessa möten, villiga att tjäna. Lämna era hemmasysslor och kom för att finna Jesus. Då kommer Han att bli funnen av er. Kom med era gåvor som Gud har välsignat er med. Visa er tacksamhet mot er Skapare. Det är Han som ger er all den hjälp ni får. Visa er tacksamhet genom ett frivilligt offer. Låt ingen som kan ge komma tomhänt. ”För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster, och låta välsignelser strömma ut över er i rikt mått.” (Mal. 3:10)
(601 ) Avsikten med ett lägermöte är att alla lämnar sina dagliga omsorger och bördor, och ägnar några få dagar åt att helt söka Herren. Vi skulle använda tiden till självprövning, grundlig rannsakan av våra hjärtan, uppriktig bekännelse av våra synder och förnyande av våra löften till den Högste. Om några kommer till mötena av mindre värdiga orsaker, hoppas vi att mötets karaktär blir sådan, att de förstår den rätta avsikten med mötet.
(601 ) Somliga lider på grund av extraarbetet med att förbereda (602) ett lägermöte. De är givmilda människor och vill inte att något ska göras med snålhet. Några vidtar stora förberedelser och är fullständigt uttröttade när de kommer till mötet. Så snart de befrias från sin arbetsbörda, får deras utbrända natur dem att känna att de har missbrukats. En del av dessa personer har aldrig deltagit i dessa lägermöten tidigare och har inte fått information om hur de behöver förbereda sig. De går miste om några av de dyrbara möten de hade för avsikt att delta i. Nu begår de misstaget att göra för stora förberedelser. Vid lägermöten bör vi bara ta med oss enkel, hälsosam kost, som har lagats på enklast tänkbara sätt utan kryddor och fett.
(602) Jag är överbevisad om att ingen behöver utsätta sig för sjukdom under lägermötena, om ni bara vill följa hälsolagarna i arbetet med att laga maten. Om ni lät bli att laga kakor och pajer och ville nöja er med grahamsbröd och frisk, torkad eller kokt frukt skulle ni inte bli sjuka vare sig under förberedelserna eller under själva mötena. Alla bör skaffa sig en del varm mat, för det är inte bra att leva i flera dagar bara på torr mat. Det finns alltid flera kokplatser på lägerplatsen, så att ni kan laga varma rätter.
(602) Bröder och systrar ni behöver inte bli sjuka under lägermötena. Vi måste klä oss förnuftigt. Särskilt på morgonen och på kvällen när luften är kylig. Vi måste vara noggranna med att klä oss efter olika väderleksförhållanden, så att vi kan hålla värmen. Därefter måste vi vara mycket noga med att få regelbunden sömn och mat. Vi bör ha enkel, hälsosam kost och inte äta något mellan måltiderna. Om vi är uppmärksamma på sådana saker, kommer vi inte att bli sjuka. Då kommer vi att må bra under mötena och hjärnan kan vara klar och i stånd till att sätta värde på sanningen. När vi sedan reser hem, är vi förfriskade både fysiskt och andligt. De som dag efter dag har varit sysselsatta med hårt arbete gör nu ett uppehåll i sin utövning. Därför skulle de inte äta sin genomsnittliga mängd mat. Om de gör det kommer deras magar att bli överbelastade.
(602) Vi vill att vår hjärnkraft skall vara särskilt klar och i bästa tänkbara form under dessa (603) möten, så att vi kan lyssna till sanningen, sätta värde på den och bevara den, så att alla kan praktisera den när vi har återvänt hem efter mötet. Men om magen blir överbelastad av för mycket mat, ja, även om kosten är enkel, så kallar hjärnans kraft på hjälp från matsmältningsorganen. Då känns hjärnan omtöcknad. Det är nästan omöjligt att hålla ögonen öppna. De dyrbara sanningar som vi skulle lyssna på, förstå och praktisera, går oss fullständigt förbi och vi känner oss inte i form, därför att hjärnan är förlamad till följd av mängden av mat.
(603) Jag skulle vilja ge alla rådet att äta något varmt åtminstone varje morgon. Detta kan man göra utan mycket arbete. Man kan göra grahamsvälling. Om grahamsmjölet är för grovt kan man sikta det och blanda litet mjölk i vällingen medan den är varm. Detta är en mycket välsmakande och nyttig maträtt för lägermötet. Och om brödet blir för torrt, kan man bryta det i bitar och smula ner det i vällingen. Det smakar gott. Jag kan inte rekommendera någon att äta kall mat, eftersom det krävs energi för att värma upp maten till kropps- temperatur innan matsmältningen kan börja. Denna värme måste tas från kroppen. En annan enkel och hälsosam rätt är bönor som är kokta eller stekta. Späd ut dem med lite vatten och ta lite mjöl eller grädde i och det blir en härlig välling. Brödsmulor kan användas här på samma sätt som i grahamsvällingen.
(603) Jag är glad över att se den framgång som många har gjort i hälsoreformen, men är leden över att se att så många blir efter. Om några blir sjuka på våra lägermöten, borde man ta reda på orsaken och anteckningar bör göras om fallet. Jag vill inte att våra lägermöten skall få det ryktet om sig att de gör människor sjuka. Om saker och ting sköts på rätt sätt vid dessa viktiga samlingar, kan de bli till välsignelse för såväl fysisk som själslig hälsa.