(73) Jag blev visad att även om syster J och bror och syster K har funnit fel hos andra, har de inte gjort några ansträngningar för att rätta till dessa fel och hjälpa dem som de borde ha hjälpt. De har lämnat dem alltför mycket åt sig själva och hållit dem på avstånd och känt att det inte tjänade något till att försöka göra (74) något för dem. Detta är fel. De handlar felaktigt när de gör så. Kristus säger: ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.” (Luk.5:32) Herren vill att vi skall hjälpa dem som har störst behov av hjälp. Samtidigt som ni har sett andras fel, har ni stängt er inne alldeles för mycket med er själva och har varit alltför själviska i er glädje över sanningen. Gud uppskattar inte att man nöjer sig med sanningen utan att man offrar något för att hjälpa och styrka dem som behöver kraft. Vi är inte alla disponerade på samma sätt och många har inte fått rätt undervisning. Deras uppfostran har varit bristfällig. Somliga har ett hetsigt temperament och deras uppfostran i barndomen har inte lärt dem att behärska sig. Med detta hetsiga temperament är ofta kombinerat med avund och svartsjuka. Andra har andra brister. Somliga handlar oärligt och bedrar andra i affärer. Andra handlar egenmäktigt i sina familjer och älskar att härska. Deras livsstil är långt ifrån riktig. Deras uppfostran var helt felaktig. De har inte hört talas om att det är synd att ge efter för det som styr dessa onda karaktärsdrag. Därför framstår synd för dem inte lika så utomordentligt syndig som för andra. Andra, som inte fått en lika bristfällig uppfostran utan fått bättre övning, har utvecklat en något mindre stötande karaktär. Det kristna livet hos alla har genom deras tidigare uppfostran i hög grad påverkats till att uträtta goda eller onda saker.
(74) Jesus, vår Försvarare, känner till alla de omständigheter som vi befinner oss i och behandlar oss i förhållande till det ljus vi har haft och de förhållanden vi är satta i. Somliga är mycket bättre organiserade. Medan somliga ständigt plågas och oroas och råkar ut för problem på grund av sina olyckliga karaktärsdrag och befinner sig i krig med inte fiender och sin fördärvade natur, har andra inte hälften så mycket att föra en kamp emot. De går fria från nästan alla de problem som deras bröder och systrar, som inte har det lika väl ordnat måste arbeta under. I väldigt många fall arbetar de inte hälften så hårt för att (75) övervinna och leva ett kristet liv som somliga av de olyckliga gör, som jag talade om. De sistnämnda visar sig utvecklas till det sämre varje gång, medan de först nämnda visar sig gå framåt mycket bättre, därför att det är naturligt för dem att göra så. De kanske inte arbetar hälften så hårt för att vaka och behärska sin kropp, men trots detta jämför de sina liv med andras som är mindre lyckligt ordnade och som har fått en bristfälligare uppfostran och smickrar sig själva för denna skillnad. De talar om de olyckligas misstag, fel och brister, men känner inte att de har någon större börda på grund av detta än att uppehålla sig vid dessa fel och att undvika dem som är skyldiga.
(75) Den centrala ställning som ni som familj har i församlingen gör det synnerligen nödvändigt för er att bära bördor. Inte så att ni skall ta på er bördor för dem som själva förmår bära sina egna bördor och dessutom kan hjälpa andra, men ni skall hjälpa dem som mest behöver hjälp, dem som befinner sig i en mindre gynnsam situation, som begår misstag och har fel och brister och som kan ha skadat dig och prövat ditt tålamod till det yttersta. Det är just sådana människor som Jesus känner medlidande med, eftersom Satan har mer makt över dem och hela tiden utnyttjar deras svaga egenskaper och skjuter sina pilar mot dem för att såra dem där de är minst skyddade. Jesus utöver sin makt och barmhärtighet i just dessa ömkansvärda fall. När Han frågade vem som älskade mest, svarade Simon: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” (Luk. 7:43) Så skall det vara. Jesus drog sig inte undan från den svage, olycklige och hjälplöse, utan Han hjälpte dem som behövde hjälp. Han begränsade inte Sina besök och Sitt arbete till en mer intelligent grupp som begick mindre misstag, så att de som befann sig i en olycklig situation blev försummade. Han frågade inte om det var passande för Honom att vara vän med de fattigaste och mest behövande. Dessa är de som Han sökte få umgås med, de förlorade fåren av Israels hus.
(75) Detta är det arbete som ni har försummat. Ni har undvikit att ta obehagligt ansvar och har inte gått till den som handlat fel (76) och besökt dem och visat intresse och kärlek till dem och skapat ett förtroende hos dem. Ni har inte präglats av en kristuslik förlåtelse. Ni har markerat just en sådan livsstil att alla måste komma fram till er innan ni kan breda ut er mildhets och barmhärtighets kåpa över dem. Ni behöver inte dölja era synder men däremot praktisera den medkännande kärlek för den felande som Kristus har visat mot er.
(76) Ni befinner er i de mest gynnsamma omständigheter för att kunna utveckla goda kristna karaktärer. Ni är inte i en situation där ni känner en besvärande brist, eller där era själar plågas eller upplever bekymmer på grund av olydiga och upproriska barns uppförande. I er familj finns inte någon avvikande stämma. Ni har allt som hjärtat kan önska. Trots era goda omständigheter har ni ändå fel och brister och mycket att övervinna för att bli befriade från andlig stolthet, egoism, hetsighet, avund och onda tankar.
(76) Bror K har inte behov av att omvända sig från att tala illa om något eller någon, som så många har, men han saknar vilja att hjälpa dem som allra mest behöver hjälp. Han är självupptagen. Han älskar sitt hem, älskar lugn, vila, frihet från bekymmer, förvecklingar och prövningar. Han bär inte de bördor som himlen har avsett för honom. Han undviker obehagligt ansvar och stänger i alltför hög grad in sig i sin kärlek till lugn och ro. Han har varit ganska givmild med sina tillgångar, men när det är nödvändigt att förneka sig själv för att göra det goda som behöver göras, när ett verkligt offer krävs från hans sida, har han endast en liten erfarenhet och den måste han få.
(76) Han fruktar att han kommer att möta förebråelser om han vågar hjälpa dem som felar. ”Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. Var och en av oss skall tjäna sin nästa, till hans bästa och hans uppbyggelse. Kristus tjänade inte Sig själv utan bar våra svagheter: Dina smädares smädelser föll över mig.” (Rom. 15:1- 3) Alla som tar (77) del av denna stora frälsning har något att göra med att hjälpa dem som hänger vid Sions utkanter. De bör inte släppa sitt grepp och stöta bort dem utan hjälpa dem att övervinna sig själva och att förbereda sig inför domen. Nej, verkligen inte. Medan dessa bräker i fållan, bör de uppmuntras och styrkas genom all den hjälp som det står i vår makt att ge. Ni som en familj har alltför stränga regler och bestämda idéer som inte kan användas vid alla tillfällen. Ni saknar kärlek, mildhet, ömhet och medkänsla för dem som inte handlar så snabbt som de borde. Denna anda har fått råda i så hög grad att ni vissnar i andligt avseende i stället för att blomstra i Herren. Era intressen, era ansträngningar och bekymmer är till för er familj och era släktingar. Men ni har inte hyst den tanken, att ni borde nå ut till andra omkring er, övervinna er ovilja mot att utöva ett inflytande utanför en viss krets. Ni avgudar era egna och stänger in er med er själva. Att Herren måtte frälsa mig och de mina är den stora bördan. Dessa tankar måste dö innan ni kan blomstra i Herren och göra andliga framsteg och innan församlingen kan växa till och själar kan läggas till av sådana som skall frälsas.
(77) Ni är alla inskränkta när det gäller att arbeta för andra och ni måste ändra grunden för era insatser. Era släktingar är inte mer dyrbara i Guds ögon än några andra stackars själar som behöver frälsas. Vi måste trampa självet och själviskheten under våra fötter och genom exempel i våra liv visa den självuppoffringens och oegennyttans välgörenhet som Jesus visade då Han var på jorden. Alla bör ha ett intresse för sina släktingar, men bör inte låta sig själva stängas in med dem, som om de var de enda Jesus kom för att frälsa.