(321) (321) Käre bror A: Jag har stigit upp tidigt för att skriva till dig. Jag har på senare tid fått ta emot mer ljus, som jag har ansvar för. Herren har uppenbarat sig för mig två gånger, medan jag var i denna stat. När jag bönföll Honom under natten fick jag i en vision ta emot många saker, som hade med Guds verk att gör. Tillståndet i församlingen, högskolan, sanatoriet och förlagen i Battle Creek och Guds verk i Europa och England, i Oregon och Texas och på andra nya missionsfält, förmedlades till mig. Det är synnerligen nödvändigt att arbetet på de nya missionsfälten börjar på rätt sätt, att det bär gudomlig prägel. Många av dessa nya missionsfält riskerar att ta emot sanningen eller försvara den, utan att ha hjärtats sanna omvändelse. När de möter prövningar och frestelser, kommer de att finna att deras hus inte är byggt på en klippa, utan på lös sand. Varje predikant måste ha en praktisk gudsfruktan och denna måste utvecklas i hans dagliga liv och karaktär. Hans predikningar får inte vara enbart teoretiska.
(321) Jag blev visad någonting som inte var bra för sanningens utbredande i Texas. Bröderna B och deras familjer har hittills inte på någon plats varit till välsignelse eller hjälp för Guds verk. Deras inflytande har tidigare visats för mig som något som inte har rätt sälta. Det smakar inte gott. De kan inte bygga upp Guds verk på grund av att de inte inom sig har de grundstenar, som gör det möjligt för dem att utöva ett sunt inflytande på Guds och sanningens sida. Om ni hade Guds sinnelag, skulle ni inte ha lidit sådan brist på urskillningsförmåga, i synnerhet sedan ni så kraftigt varnats av dem som ni borde ha litat på. Behagliga ord och vackert tal har bedragit er. Dessa bröder är inte helt eniga, men båda har karaktärsbrister. Genom att ständigt vara vaksamma och rannsaka sig själva och genom att allvarligt be till Gud i tro, bör de kunna göra framsteg när det gäller att bevara sig själva i rätt position. Genom Jesus Kristus kan deras (322) karaktärer förvandlas så att de kan bli moraliskt lämpliga för att möta Herren, när Han kommer. Gud kommer emellertid inte att lägga något viktigt ansvar på dem, eftersom själar då skulle utsättas för fara. Dessa män är inte lämpliga för att vara ledare för Guds hjord. Just då deras ord borde vara få och väl valda, anspråkslösa och försynta, är deras naturliga karaktärsdrag invävda i allt vad de gör och säger. Därigenom ödeläggs Guds verk.
(322) Ni båda och bror C har inte rätt förmåga att bedöma. Ni har haft alltför stor tillit till dessa mäns tjänstgöring. Ett fartyg kan vara bra i nästan alla avseenden, men om det bara finns en enda brist, en enda liten maskäten träbit, befinner sig alla ombord i livsfara. Alla led i en kedja skall vara starka, en enda skadad länk omintetgör dess värde. Personer som har framstående egenskaper kan ha något bestämt karaktärsdrag, som gör dem olämpliga för att anförtros Guds högtidliga och heliga uppdrag. Men dessa män lider brist på nästan allt som gäller kristen karaktärsfasthet. Deras föredöme är inte värt att efterlikna.
(322) Det är mycket som måste göras för dig, min bror, innan din tjänst kan bli sådan som den borde vara. Din insikt har fördunklats. Förståelse och enighet med dem som har formats av en sämre mall kan inte upphöja och förädla dig, utan fördärvar och tär på din ande och kommer att fördärva din användbarhet och skilja dig från Gud. Du är en impulsiv natur. Ansvaret för ditt hem och för Guds verk vilar inte särskilt tungt på dig och om du inte hela tiden står under Guds Andes förädlande inflytande, riskerar du att bli grov och rå. För att kunna framställa Kristi karaktär på rätt sätt, måste du bli andlig och föras in i en närmare kontakt med Gud i det stora uppdrag som du är involverad i. Dina egna tankar måste höjas, ditt eget hjärta måste helgas, för att du skall kunna bli en medarbetare tillsammans med Jesus Kristus. ”Gå ut från henne (Babylon, övers. anm.), rena er ni som bär HERRENS kärl”. (Jes. 52:11
(322) Guds verk i Texas skulle vara mer framgångsrikt i dag om (323) bröderna B inte hade någon kontakt med det. Jag skulle kunna nämna mer speciella orsaker till varför det är på det sättet, men gör det inte nu. Det är tillräckligt att säga att dessa män inte har rätt relation till Gud. När de känner sig självbelåtna och kompetenta inför nästan vilken kallelse som helst, har de inte ansträngt sig för att rätta till de anstötliga karaktärsdrag som överfördes till dem från födseln, men som skulle ha kunnat övervinnas genom uppfostran, kultur och utbildning. De har gjort några förbättring i den riktningen, men om de blev vägda på en våg skulle de fortfarande visa sig vara för lätta.
(323) Guds ord överflödar av principer för att forma levnadsvanor. Vittnesbörden, de generella och de personliga, avser att rikta större uppmärksamhet speciellt mot dessa principer. Allt detta har emellertid inte gjort särskilt stort intryck på deras hjärtan och sinnen för att förmå dem till att se nödvändigheten av en avgjord reform. Om de hade rätt självuppfattning i stället för den fullkomliga förebilden, skulle de sätta den tro högt som är verksam genom kärlek och renar själen. Dessa bröder, med undantag för A och B, är av naturen egenmäktiga, diktatoriska och självtillräckliga. De är avundsjuka och svartsjuka på alla andra medlemmar i församlingen som de tror kommer att bli mer uppskattade än de själva. De säger sig ha ett gott samvete, men de hänger upp sig på småsaker och pratar om detaljer och tolkar ord och handlingar på sitt eget sätt. Detta gäller särskilt två av dessa bröder.
(323) Dessa män, särskilt A och B, är frimodiga och har lätt för att tala. Deras lugna sätt att säga saker och ting på, förefaller att vara ärligt och att ha ett äkta intresse för Guds verk. Därför har deras ord en tendens till att bedra och förvilla dem som lyssnar till dem. Mitt hjärta värker av sorg när jag skriver detta, eftersom jag känner till det inflytande som denna familj utövar, där det utövas. Jag hade inte tänkt tala om dessa personer igen, men det sätt på vilket dessa allvarliga saker förmedlades till mig, tvingar mig att (324) skriva på nytt. Om Ordets tjänare, som bekänner sig stå i kontakt med Gud, inte kan se sådana mäns inflytande, är de olämpliga till att lära ut Guds sanning. Om dessa personer bara ville stanna på en plats som passar dem och aldrig försöka att undervisa eller leda, skulle jag inte säga något, men när jag ser att Guds verk riskerar att lida skada, kan jag inte vara tyst.
(324) Dessa bröder borde inte få lov att vara på samma plats och planera ledningen i församlingen. De saknar den naturliga kärleken. De visar ingen förståelse, kärlek och finkänslighet mot varandra, utan tillåter avund, svartsjuka, gnabb och strid bland sig själva. De har inte något milt sinnelag. Kristi kärlek, mildhet och saktmod hjälper inte till att forma deras erfarenhet. Gud förbjöd att något sådant skulle finnas i församlingen. Om dessa personer inte omvänder sig kan de inte se himmelriket. Det tilltalar deras känsloliv mycket mer att riva ned, att söka och lyfta fram fel och brister hos andra, än att tvätta sina egna karaktärskläder från syndens smuts och göra dem vita i Lammets blod.
(324) Men nu kommer jag till den mest smärtsamma delen av historien om bror D. Herren har låtit mig gå igenom en undersökning, där du och bror C i hög grad syntes. Gud var bedrövad över er båda. Jag såg och hörde sådant som smärtade mig och gjorde mig ledsen. En sådan orimlig, gudlös livsstil som visades i denna undersökning var just den som kunde ses av bröderna B, men min största överraskning och sorg var, att män som bror C och du själv, skulle ha andel i denna skamliga, ensidiga undersökning.
(324) Till bror C, som spelade advokat för att ställa frågor och föra fram detaljer i det starkaste ljus, skulle jag vilja säga: Jag skulle inte vilja ha den uppgiften på mitt ansvar för all världens rikedomars skull. Du blev helt enkelt bedragen och lockad av en främmande ande, som inte borde ha ett dugg sken, inte den minsta (325) respekt. Missunnsamhet, avund, onda tankar och tvivelaktigt prat höll den gången fest på ett uppsluppet sätt.
(325) Du tycker att jag är för sträng, men jag kan inte vara tillräckligt sträng i den här saken. Trodde ni allesammans när ni dömde den oskyldige, att Gud i stort sett var likadan som ni? Bror D:s senare tillstånd var en följd av den hållning ni intog den gången. Hade ni visat rättfärdighet och förståelse, skulle han i dag befinna sig på en plats där han skulle kunnat utöva ett inflytande för sanningen med den kraft som en mild och tyst ande uppvisar. Bror D var inte någon ivrig talare och A och B:s ärliga tal, som verkade sägas med en kallblodighet och uppriktighet, fick effekt. Denna stackars blinda människa borde ha betraktats med medkänsla och ömhet. I stället framställdes han emellertid i det värsta tänkbara ljus. Gud såg det och kommer inte att hålla någon av er skuldfri, som deltog i denna ojusta undersökning. Bror A, det kommer inte att bli så trevligt för dig, när du sitter inför domstolen med en blind bror emot dig. Du bör lära dig den läxa som denna erfarenhet gett dig, nämligen att stänga dina öron för dem som vill hindra dig att hjälpa dem, som Gud vill att du skall stödja, hjälpa, ha medkänsla med och stärka.
(325) Bror C och du kunde inte se bristerna hos bror B. Ni kunde inte heller se de motsatta karaktärsdragen hos bror D. Men hans inflytande som är helgat av Guds Ande, skulle tala om Guds verk med tio gånger större kraft än bror B:s inflytande. Du har gjort mycket för att skada bror D, Jag råder dig att ångra detta felaktiga lika hjärtligt som du har åstadkommit det. I Mästarens namn ber jag dig enträget att göra dig fri från mänskligt inflytande och sluta dina öron för skvaller. Låt ingen lägga ett vittnesbörd i din mun, utan låt Gud i stället för människor som är oheliga både hemma och borta ge dig en börda för Hans verk.
(325) Bror C behöver Guds mildrande och förädlande Ande i sitt hjärta. Han måste visa den i sitt hem. ”Avsky det onda, håll fast vid det goda.” (Rom. 12) Låt den egenmäktiga, diktatoriska och kritiska andan tas bort från hans hem, med all ondska. (326) Samma dominerande och fördömande anda kommer att föras vidare ut i församlingen. Om hans känslor mildras något i framtiden, kommer han att bli vänligare, men om det blir tvärtom, kommer han också att handla därefter. Han har inte visat självkontroll och självdisciplin. Medan Bror D har en brist, har hans domare och de som fördömde honom tio brister.
(326) Bror A, varför tog du inte helt och hållet den förtrycktes parti? Varför kompromissade du inte i denna sak? Varför upphävde du inte din röst, som din Frälsare och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” (Joh. 8:3) Du har begått ett fruktansvärt misstag, trots att du inte visste vad du gjord. Om du bara hade sagt ett ömt och medkännande ord till bror D, skulle det ha antecknats på ditt konto i himlen. Men du hade inte mer förstånd för det arbete du utförde för tid och för evighet, än de hade som fördömde Kristus och du har dömt och fördömt din Frälsare i en av Hans heliga. ”Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.” (Matt 25: 45) Hyckleri bemöts alltid av den strängaste tillrättavisning från Jesus, samtidigt som de mest syndiga människor kom till Jesus i uppriktig ånger och togs emot, förläts och tröstades.
(326) Trodde du, att bror D skulle kunna tro, att det felaktiga var rätt och det rätta var felaktigt, därför att hans bröder ville att han skulle tro så? Han var sjuk och nervsvag. Allt såg mörkt och otryggt ut för honom. Hans tillit till dig och bror C är borta och vem skall han då lita på? Han blev kritiserad först för en sak och sedan för en annan, tills han blev förvirrad, distraherad och förtvivlad. De som drev honom ut i detta tillstånd, har begått den största synden.
(326) Var fanns medkänslan, även utifrån vanlig humanitär grund? Världsmänniskor i allmänhet borde inte ha varit så likgiltiga, så utan barmhärtighet och omsorg. De skulle ha visat större medkänsla mot en människa på grund av hans mycket skröpliga tillstånd och ansett honom berättigad till den ömmaste hänsyn och nästankärlek. Men här var det en (327) blind människa, en bror i Kristus och åtskilliga av hans bröder satt som domare över hans sak.
(327) Mer än en gång skulle du ha velat brista ut i skratt, samtidigt som en bror jagades till döds som en hare. Där satt bror C, av naturen så vänlig och förstående att han kritiserade sina bröder för att döda villebråd för att kunna livnära sig, men här var en stackars blind man som var lika mycket värdefullare än fåglar, som människan som formats till Guds avbild står över de stumma djur som människan har satts att förvalta. Ni ”silar mygg men sväljer kameler” Matt. 23:24 skulle ha varit Hans dom, som talar så som ingen annan människa har talat, om Hans röst hade hörts vid er sammankomst.
(327) Denna människa som kände så stort medlidande med fåglar, borde ha visat en berömvärd medkänsla för Kristus i gestalt av en av Hans plågade heliga. Men ni var som människor med bindel för ögonen. Bror B gav en lättsmält och kunnig predikan. Bror D hade inte lätt för att tala. Hans tankar kunde inte uttryckas med ett språk som beskriver en händelse. Han var på det hela taget alltför överraskad för att kunna göra det bästa av situationen. Hans skarpa, kritiserande bröder blev till anklagare och satte den blinde mannen i en ogynnsam situation. Gud lade märke till det som hände den dagen. Dessa män, experter på att lägga en dimridå över och beskriva en situation, uppnådde skenbart en triumf, samtidigt som deras blinde bror, missbrukad och misshandlad, kände att allt sjönk under hans fötter. Hans tillit till dem som han trodde var Kristi representanter skakades fruktansvärt. Den moraliska chock han fick, har visat sig bli hans undergång, andligt och fysiskt. Var och en som var engagerad i denna sak, borde känna uppleva de djupaste samvetskval och den djupaste ånger inför Gud.
(327) Bror D har gjort fel, då han sjönk ihop på grund av denna börda av skam och oförtjänt kritik. Denna börda borde vila på andra huvuden än hans. Han har älskat Guds verk av hela sin själ. Gud har visat Sin omsorg om den blinde och gett honom framgång, men också detta vände hans avundsjuka bröder mot honom. Gud har lagt i icke-troendes (328) hjärtan att vara vänliga och förstående mot honom, eftersom han är en blind man. Bror D har varit en kristen och har fått också sina världsliga fiender att stifta fred med honom. Gud har varit som en öm far för honom och har gjort hans stig jämn. Han borde ha varit sann i sin kunskap om sanningen och tjänat Gud med ett enfaldigt hjärta, oavsett kritik, missunnsamhet och falska beskyllningar. Det var den ståndpunkt du, bror A, intog, som gav bror D det avgörande slaget. Men han borde inte ha släppt sitt grepp om Gud, även om predikanter och folk uppförde sig på ett sätt, som han inte kunde se var rätt. Fästad vid den eviga Klippan, borde han ha hållit fast vid principerna och förverkligat sin tro och hållit fast vid sanningen, trots alla hinder och risker. O, hur nödvändigt var det inte för bror D att klänga sig tätare fast vid Hans arm, som har makt att rädda.
(328) Hela det här livets värde och storhet beror på dess kontakt med himlen och det framtida, eviga livet. Guds eviga arm omfamnar den själ, som vänder sig till Honom för att få hjälp, oavsett hur svag denna själ kan vara. Bergens värden skall upphöra, men den själ som lever för Gud, oberörd av kritik, utan att perverteras av beröm, skall för evigt förbli hos Honom. Guds stad kommer att öppna sina gyllene portar för att ta emot honom, som under sin tid på jorden lärde sig att hålla fast vid Gud för att få vägledning och visdom, tröst och hopp mitt ibland förluster och svårigheter. Änglars sånger kommer att hälsa honom välkommen dit och Livets träd kommer att ge sina frukter till honom.
(328) Bror D har misslyckats där han borde ha segrat. Men Guds medkännande ögon vilar på honom. Även om människors medkänsla kan svikta, visar Gud alltid kärlek och medkänsla och räcker ut sin hjälpande hand. Om han bara vill vara ödmjuk, saktmodig och anspråkslös i sitt hjärta, kommer han att ytterligare lyfta upp sitt huvud och ställa sina fötter stadigt på Tidsåldrarnas Klippa. ”Om än bergen viker bort och höjderna vacklar så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger HERREN, din Förbarmare.
(328) Ingen av oss kan ursäktas för att han under någon form av prövningar släpper greppet om Gud. Han är vår krafts källa, vårt fäste i varje svårighet. När vi ropar till (329) Honom om hjälp, kommer Hans hand att sträckas ut, med makt att rädda. Bror D borde ha känt detta. Han borde ha Gud som sin far, han kunde ha hoppats och glatt sig, även om alla mänskliga vänner skulle svika honom. Jag ber honom enträget, att inte beröva Gud hans hjälp på grund av att bräckliga människor har felbedömt honom, utan skynda sig att helga sig själv åt Gud och tjäna Honom av alla krafter. Gud älskar honom och han älskar Gud. Hans gärningar måste motsvara hans tro, oavsett hur människor uppför sig mot honom. Hans fiender kan peka på hans nuvarande ställning, som bevis för att de hade rätt i sin värdering av honom. Bror D:s uppförande har varit överilat och saknat passande omdöme. Hans själ har känt avsky och han anser att den sårats i alltför hög grad för att kunna tillfriskna igen. De som har behandlat honom så hårt, har i sina liv och karaktärer varit långt ifrån oklanderliga. Om Gud hade handlat med deras krokiga vägar och på det bristfälliga sätt, som de har behandlat bror D med, skulle de ha gått under för länge sedan. Men en medkännande Gud har haft överseende med dem och inte behandlat dem efter deras synder.
(329) Gud har behandlat bror D rätt och han bör besvara Guds nådiga behandling, trots att människor har visat brist på ömhet och allmänna mänskliga känslor. Det är bror D:s privilegium att gömma sig i Kristus, undan tungornas kamp och att lägga märke till att outtömliga källor av tacksamhet, tillfredsställelse och frid står öppna för honom och finns tillgängliga varje ögonblick. Om han hade obegränsade jordiska rikedomar, skulle han inte vara lika rik, som han nu kan bli genom privilegiet att befinna sig på rätt sida och kunna dricka sig otörstig av frälsningens strömmar.
(329) Vad har inte Gud gjort för bror D, genom att låta Sin Son dö för honom? Kommer Han inte att tillsammans med Honom att ge honom allt? Varför skulle han vara otrogen mot Gud, därför att människor har varit otrogna mot honom? Hur mycket starkare än döden är inte den kärlek som binder moderns hjärta till hennes plågade barn? Ändå förklarar Gud att ”även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig”. Nej, inte en enda själ som sätter sin tillit till Honom kommer att bli bortglömd. Gud tänker på Sina (330) barn med den ömmaste omsorg och tar fram en minnesbok, för att Han aldrig skall glömma de barn Han har vård om.
Alla mänskliga band kan brista,
vänner kan visa sig vara opålitliga,
mödrar slutar ta hand om sina egna barn,
himlen och jorden avlägsnar sig till sist från varandra
men inga förändringar kan förändra Jehovas kärlek.
(330) Om församlingen hade accepterat deras ansträngningar skulle bror och Syster D ha varit en värdefull hjälp för församlingen, genom att föra dem fram till en högre grad av förståelse. Men avund, onda antaganden och svartsjuka har drivit dem bort från församlingen. Om de hade lämnat skådeplatsen för sina prövningar fortare än de gjorde, skulle det ha varit bättre för dem.
Salem, Oregon, den 8.juli 1878.