(330) Gud har visat mig mycket som gäller Satans verk i Texas och uppförandet hos några icke-kristna, som har kommit dit från Michigan. Jag blev visad att bröderna B inte i sina hjärtan har tagit emot det vittnesbörd, som har getts till dem. De litar mer på sig själva än på profetians ande. De har uppfattat det som om det ljus de fått inte kom från himlen, utan från rykten jag hört om dem. Detta stämmer inte. Men låt mig fråga: Fanns det inte någon grund för rykten? Fördömer inte hela deras livs historia deras sätt att agera?
(330) Inte någon i denna familj har gjort en religiös erfarenhet, som skulle kunna kvalificera honom till att ta på sig en ledande ställning med att undervisa andra om sanningen. ”… rena er, ni som bär Herrens kärl”, var de ord som Guds ängel uttalade. (Jes. 52:11) Ni är inte Guds utvalda kärl för att utföra något av Hans mest heliga verk. Ni ödelägger och undergräver, men renar och välsignar inte. Du, bror B, har alltid hållit en låg standard i kristenheten. En tid då du inte var helt känd, utövade du ett inflytande. (331) När du fick detta inflytande, behärskade du dig själva mindre och omsatte hjärtats naturliga fallenhet i handling, tills de som älskade sanningen kände att du är ett stort hinder för Guds verks framgång. Detta är inte något illvilligt antagande, utan verkliga fakta i målet.”
(331) Om ni alltid visade vänlighet, respekt, ädel kärlek och generositet även mot onda människor, skulle ni kunna ge en effektiv tjänst åt Kristus. Om Kristi ande bodde i er, skulle ni representera Honom genom era ord och handlingar och även genom era ansiktsuttryck. Er konversation skulle ge uttryck för saktmod i stället för stolthet och skryt. Ni skulle inte försöka upphöja och förhärliga självet. Ödmjukhet är en kristen nådegåva, som ni inte känner till. Du har eftersträvat herravälde och har försökt att få din makt och överlägsenhet att märkas genom att härska över och dominera andra. Detta gäller i synnerhet A B. Han och hans hustru kan inte främja moralen och Guds verks andliga status på grund av deras inflytande. Ju mer begränsat deras område är i Guds verk, desto bättre kommer det att vara för Guds verk. Deras ord och handlingar är inte pålitliga i vad de har med att göra. Detta är fallet med A B och deras bröder i allmänhet. Världen och församlingen har rätt att säga att deras religion är förgäves. De är världsliga och spelar ett dubbelspel och är uppmärksamma på tillfällen att avluta en affär. De är hårda och stränga mot dem som de kommer i kontakt med. De är avundsjuka, svartsjuka och övermodiga.
(331) De, som representerar sanningen på det sättet, reser en mäktig barriär mot andras frälsning. Om de inte förvandlas skulle det ha varit bättre om de aldrig hade tagit emot sanningen. Deras tankar styrs mer och mer av Satan i stället för av Guds Ande. Bror A B:s hustru har av naturen ett vänligt hjärta, men hon har formats av sin man. Hon talar oförsiktigt. Hennes tunga sticks ofta i brand av helvetets eld. Den är omöjlig att tämja. ”Där orden är många, uteblir inte synd”, säger Salomo. ”Vis är den som vaktar sina läppar” (Ordspr. 10:19) Detta passar bra in på hennes situation. Hon överdriver och bär fram falska vittnesbörd och överträder därigenom hela tiden Guds bud, trots att hon åberopar sig att lyda lagen (332). Hon anser sig inte göra något som är fel, men hennes hjärta är inte helgat genom sanningen.
(332) När ni, bröder B, ger er in i polemik mot andra befinner ni er i ett sovande tillstånd, när det gäller kristen tro. Ni anar inte ens vilken farlig situation ni befinner er i. Guds nåd, som medför frälsning har uppenbarats för alla människor, lär oss att om vi förnekar ogudaktighet och världsliga begär, skulle vi leva rent, rättfärdigt och på ett sätt som behagar Gud i vår värld nu. Kristus säger: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt. 5:48) Ni leder andra in på samma besinningslösa väg, som ni går på. Guds ord förklarar att utan helgelse, kommer ingen människa att se Gud. Jesus dog för att lösa oss från all orättfärdighet och för att rena åt sig ett särskilt folk, ivrigt att utföra goda gärningar. Vad har ni att säga i era böner, när ni ser på missgärningen i era hjärtan? Om ni inte förändrar er helt, kommer ni snart att bli trötta på tillrättavisningar, som Israels barn blev. Liksom de kommer ni att avfalla från Gud. Några av er bekräftar tillrättavisning, men accepterar den inte i sina hjärtan. Ni fortsätter som förut, utom att ni blir allt mindre påverkade av Guds Andes inflytande och blir mer och mer förblindade, har mindre visdom, mindre självkontroll, mindre moralisk styrka och mindre iver och intresse för religiösa aktiviteter; Om ni inte omvänder er, kommer ni till sist att släppa ert grepp om Gud helt och hållet. Ni har inte gjort några avgörande förändringar i era liv, när ni blivit tillrättavisade, eftersom ni inte har sett eller lagt märke till era karaktärsfel och den stora kontrasten mellan era liv och Kristi liv. Det har varit er taktik att inta en ställning där ni inte fullständigt förlorar era bröders tillit.
(332) Jag blev visad att tillståndet i X församling är bedrövligt. Du och din hustrus inflytande, bror A B, har resulterat i splittring och strid, som du och alla kan se, (333) och det kommer att visa sig som en fullständig ruin för församlingen, såvida du inte byter plats eller omvänder dig. Du tär på dem som du har kontakt med. Du har sympatisörer, eftersom inte alla ser på dig på samma sätt som Gud. Deras uppfattning är förvanskad av era många ord och ditt vackra tal. Detta är ett sorgligt och nedslående tillstånd av saker och ting.
(333) Jag blev visad, att såvitt det gäller att tala, är A B kvalificerad till att leda mötena, men när den moraliska lämpligheten vägs, blir den befunnen för lätt. Hans hjärta är inte hos Gud. När andra sätts i en ledande ställning, har de den motsatta åsikten än vad han själv och hans hustru har. Denna ohelgade ande visas inte öppet, utan arbetar i det dolda för att hindra, förvirra och avskräcka dem, som försöker göra det allra bästa de kan. Gud ser detta och det kommer att få sin belöning i sin tid. Regler eller fördärv är denne brors politik och hans hustru är för ögonblicket inte bättre själv. Hennes sinnen är förvrängda. Hon har det inte rätt ställt med Gud.
(333) Bror A B, en anteckning om den sorgliga historia du gör, bevaras i himlen. I ditt hjärta befinner du dig i krig mot vittnesbörden om tillrättavisning. Familjen E har varit och är fortfarande bedragna av dig. Andra är mer eller mindre förvirrade eftersom du talar så väl om sanningen för vår tid. Harmoni och enighet existerar inte i församlingen i ___. Du har inte tagit emot och använt det ljus du har fått. Om du hade gett akt på Salomos ord, skulle du inte kunna befinna dig på en så glatt väg, som du gör i dag. Han säger: ”Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.” (Ordspr. 3:5) Fullständig underkastelse under Guds vilja och vägar, skulle, tillsammans med djup misstro till egen klokhet, ha fört dig in på en säkrare väg.
(333) Din självtillit har varit mycket stor. En bror har aldrig bett att få leda möten eller att få ha en ställning högre än din, förrän du har fattat det beslutet, att han inte skulle få framgång om du kunde påverka det och med din trotsighet har du motsatt dig det.
(333) Ditt uppförande mot bror D var oförskämt. Hans hjärta blev berört av den djupaste sympati för dig. Han har varit din vän, men att han avbröt kontakten med dig var tillräckligt (334) för att skapa en avund inom dig, som var lika grym som graven. Och denna anda utövades mot en blind man, en som borde ha fått den största omsorg och den djupaste förståelse från alla. Det var din trotsighet och din bedrägliga anda som fick andra att ha större medkänsla med dig än med honom. När han såg att Guds verks klara ljus inte kunde föras fram till bröderna och blev fullt förvissad om att det felaktiga segrade över det rätta, blev han så sårad att han blev desperat. Det var efter detta som han förlorade sitt grepp om Gud. Han blev delvis förlamad av denna chock. Han var nästan ruinerad, mentalt och fysiskt. Vid mötena i församlingen talade man om saker som inte var särskilt viktiga, och folk fick felaktiga, grymt felaktiga intryck av dem som var närvarande.
(334) Att försöka skada en människa, som är i full besittning av alla sina förmågor är en stor synd; men att på detta sätt behandla en blind människa, som borde behandlas så att han märker så litet som möjligt av sin blindhet, är en långt större synd. Om du vore en finkänslig människa eller en kristen, som du bekänner dig vara, skulle du inte ha kunnat missbruka honom så som du gjorde. Men bror D har en Vän i himlen, som har bett för hans sak och gett honom kraft att på nytt gripa tag i Guds löften. När bror D blev galen av sin sorg och den behandling han hade fått, uppförde han sig som en sinnessjuk. Detta användes mot honom som tecken på att han hade en felaktig ande. Men den allseende Domaren väger motiven och 334
(334) Du bror A B, har blivit uppblåst av fåfäng inbilskhet och har känt dig kompetent för vilken uppgift som helst. Du har förnekat Vittnesbörden från Guds Ande och om du gick din egen väg, skulle du kasta allting i en ny form. Hur svårt är det inte att se saker och ting i rätt ljus när plikten leder åt ett håll och lusten och villigheten åt ett annat. Din uppfattning om Kristi karaktär och om nödvändigheten av att förbereda sig för det kommande livet är snäva och förvrängda.
(335 ) (335) ”Jag blev visad, att bröderna B och deras familjer sjunker allt lägre ned. ”Dessa källor är utan vatten och moln som jagas av stormvinden. Och moln som jagas av stormvinden. Det djupa mörkret är förvarat åt dem. De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. (2 Petri 2:17- 18) Om de fortsätter på samma sätt som hittills, kommer de till sist att lida döden för andra gången, uppryckta med rötterna. Genom att luta sig mot sitt eget förstånd, har de sänkt sig ned till den nivå, där de inte har någon praktisk gudsfruktan, ingen himmel, ingen Gud som är deras.
(335) Om alla i Guds folk var förenade med Gud, skulle de kunna se gränserna för dessa människors räckvidd, deras fördomar, missunnsamhet, avund och självtillit. Den motvilja deras onda hjärtan kan ha mot Guds Andes Vittnesbörd, kommer inte att avlägsnas genom Guds försyn. De kan snubbla och falla på frågan om sitt eget ursprung. Men Guds folk bör kunna se att deras stolta hjärtan aldrig har blivit ödmjuka och deras stolta blickar har aldrig sänkts. Bibeln är klar på alla punkter som angår kristen plikt. Alla som gör Guds vilja skall känna till läran. Men dessa personer söker ljus från sina egna svaga ljuskällor och inte från Rättfärdighetens Sol.
(335) Ingen, som inte ger uttryck för sitt hjärtas innersta, kan kallas en trovärdig människa. Falskhet består faktiskt av en önskan att bedra. Detta kan visas genom ett uttryck eller ett ord. Fakta kan komma i dagen och sägas på ett sådant sätt att de avslöjar falskhet. Några är experter på detta och de vill försöka ursäkta sig själva för sträng sannfärdighet. Det finns några som av ren ondska kommer att skapa onda rykten, för att riva ned eller skada andra. Lögner på grund av egna intressen yttrar sig genom köp och försäljning av gods, boskap eller andra handelsvaror. Fåfängliga lögner uttalas av människor, som gärna vill ge sig ut för att vara något som de inte är. En berättelse kan inte gå genom dem utan att de broderar ut den. O, hur mycket är det inte som görs i världen, som utövaren en dag kommer att önska att han inte hade gjort! Men nedteckningarna av ord och handlingar i himlens böcker kommer att berätta en sorglig historia om de falskheter som sagts och gjorts.
(336) (336) Falskhet och bedrägeri i varje form är synd mot Guds sanning. Guds ord är tydligt på dessa punkter. Du skall inte handla falskt eller ljuga mot varandra, ni får inte bedra varandra. ”Alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.” (Upp. 21:8) Gud är en uppriktighetens och sanningens Gud. Guds ord är sanningens bok. Jesus är ett trofast och sant vittne. Församlingen är sanningens vittne och grund. Den Allrahögstes föreskrifter är alla sanna och rättfärdiga allesammans. Hur måste då inte undanflykter och bedrägliga överdrifter se ut i Hans ögon? På grund av falskheten i de ord han yttrade då han gömt undan de gåvor som profeten vägrade att ta emot, drabbades Elisas tjänare av spetälska, som bara ledde till döden.
(336 ) Inte ens livet självt borde köpas på bekostnad av sanningen. Genom ett ord eller en nick kunde martyrerna ha förnekat sanningen och räddat sina liv. Genom att gå med på att kasta ett enda korn rökelse på avgudaaltaret kunde de ha räddats från sträckbänken, schavotten eller korset. Men de vägrade att visa falskhet i ord eller i handling, även om livet var den gåva, de skulle ha fått om de hade gjort det. De välkomnade hellre fängelse, tortyr och död framför att släppas fria mot att de bedrog, talade osanning och avföll. Genom att vara sannfärdiga och tro på Kristus gjorde de sig förtjänta av fläckfria klädnader och juvelbesatta kronor. I Guds ögon var deras liv ädelt och upphöjt, eftersom de höll fast vid sanningen under de svåraste omständigheter.
(336) Människor är dödliga. De kan vara uppriktigt gudfruktiga och ändå ha en mycket bristfällig förståelse och många karaktärsbrister, men de kan inte vara Kristi efterföljare och trots detta stå i förbund med honom ”som älskar och far med osanning.” Ett sådant liv är ett bedrägeri, en evig falskhet, ett ödesdigert bedrägeri. Det är en grundlig prövning av mäns och kvinnors mod då de ställs inför sina egna synder för att helt enkelt erkänna dem. Att säga, ”Det felet måste skyllas på mig”, kräver den inte princips kraft, som världen endast har i begränsad omfattning. Men den som har mod att uppriktigt säga detta (337) vinner en klar seger över självet och stänger effektivt dörren för fienden.
(337) Trohet mot sanningens strängaste principer kommer ofta att skapa aktuella svårigheter och kan föra med sig en världslig förlust, men den kommer att medföra ökad lön för det kommande livet. Religion består inte bara av ett system torra doktriner, utan av praktisk tro, som helgar livet och ändrar uppförandet i familjekretsen och i församlingen. Många kan ge tionde av mynta och vinruta, men försummar det som är viktigare: Guds barmhärtighet och kärlek. Att vandra ödmjukt med Gud är nödvändigt för att utveckla en kristen karaktär. Gud kräver odelade principer in i minsta detalj av livets händelser. Kristus sade: ”Den, som är trogen i smått, är också trogen i stort.” (Luk. 16:10)
(337) Det är varken storlek eller skenbara oväsentligheter i affärer som gör det bra eller dåligt, ärligt eller oärligt. Genom den minsta avvikelse från rättskaffenhet placerar vi oss själva på fiendens mark, och kan steg för steg fortsätta till vilken grad av orättfärdighet som helst. En stor del av den kristna världen gör skillnad på sin religion och sina affärer. De utövar tusentals små tricks och små oärligheter i kontakten med sina medmänniskor, som avslöjar hjärtats sanna tillstånd och visar dess fördärv.
(337) Du, bror A B, ärar inte sanningens sak. Källan behöver renas, så att strömmarna kan bli rena. Din hustru är alltför mycket engagerad i att finna dåliga fläckar på sina bröders och systrars karaktär. Medan hon försöker rensa ogräs i sin grannes trädgård, har hon försummat sin egen. Hon måste göra ivriga ansträngningar för att bygga upp en fläckfri karaktär. Risken för att hon skall misslyckas här är fruktansvärt stor. Om hon går miste om himlen, mister hon allt. Ni bör båda rena själens tempel, som har blivit fruktansvärt förorenat. Era tankar har blivit sorgligt förvanskade. ”Att frukta HERREN är början till vishet.” (Ordspr. 9:10) Var ängsligt vaksam på och mycket misstrogen mot självet, men använd aldrig era tungor till att uttrycka ditt hjärtas misstro mot någon annan. (338) Ett stort arbete finns för er båda att utföra, nämligen att ödmjuka er själva så mycket inför Gud, att Han kommer att ta emot er ånger. Hittills har ni varit hörare men inte Ordets uthålliga görare. Du har gång på gång medgett att ni handlat felaktigt, men det köttsliga sinnelaget har förblivit oförändrat. Ni har gjort en liten förändring under känslans inflytande, men principen har inte genomgått någon reform. Jag såg att den tid nu är inne, då det måste göras något åt era fall, såvida inte en grundlig förändring sker i era liv. Guds församling får inte kompromissa med era förråade vägar och er låga kristna standard.
(338) En av er bröder är tillräckligt på en plats. Ni är hela tiden i strid och krig bland er själva, ni är hatiska och hatar varandra. Men även om ni är ett ordspråk för dem i världen som ni umgås med, är ni ändå så långt från Gud, att ni inte kan se något annat än att ni i stort sett har rätt. Var och en av er behöver en mer förtrogen syn på Kristi karaktär, så att ni tydligare kan se vad det innebär att bli lik Honom. Om ni inte alla ändrar ert uppförande och fullständigt övervinner ert uppblåsta, diktatoriska och oartiga handlingssätt, kommer ni att vanära Guds verk, var ni än befinner er. Då skulle det ha varit bättre för er om ni aldrig hade blivit födda. Tiden har kommit för er att böja av åt höger eller vänster. ”Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” (1 Kung. 18:21) Den deformerade karaktär som har utvecklats i er är en vanära för det kristna namnet. Ingen församling kommer att ha framgång under er kontroll eller vägledning, för ni är inte förenade med Gud. Ni är skrytsamma, stolta och själviska och vill forma andra efter samme mönster som era själva.
(338) Guds församling har länge upplevt era okristna handlingar och ert uppförande som en börda. Måtte Gud hjälpa er att se och känna att era eviga intressen kräver fullständig förvandling. Genom ert exempel vilseleds andra och förs bort från den rena och upphöjda helighetens strid. Riktigt stora män är alltid anspråkslösa. Ödmjukhet är en nådegåva som klär dem på ett naturligt sätt som en klädnad. De som har fyllt sitt sinne med nyttig kunskap och som äger äkta förmågor och finkänslighet är (339) de, som är mest villiga att erkänna svagheten i sin egen förståelse. De litar inte på sin egen förmåga och skryter inte, utan då de ser fram emot de högre förmågor som de hoppas uppnå i intellektuellt avseende, förefaller det dem som om de just har påbörjat sin väg uppåt. Det är den ytlige tänkaren, han som inte har mer än en nyligen påbörjad eller ytlig kunskap, som anser sig själv vara vis och som tar på sig en frånstötande uppsyn som om han vore betydelsefull.
(339) Ni skulle i dag kunna vara ärade och betrodda män, men ni har alla varit så nöjda med er själva, att ni inte har utnyttjat det ljus och de privilegier som av nåd har getts er. Era sinnen har inte vidgats genom de kristna nådegåvorna, inte heller har era känslor helgats genom gemenskap med Livgivaren. Det är en småskurenhet, en jordiskhet, som präglar den yttre karaktären och som utan tvivel avslöjar, att ni har vandrat på era egna hjärtans väg och efter era egna ögons sätt att se och att ni är fyllda med era egna påfund.
(339) När människor är förbundna med Gud och uppriktigt söker efter Hans godkännande, upphöjs, förädlas och helgas de. Upphöjelsens verk måste människan själv utföra genom Jesus Kristus. Himlen kan ge henne varje företräde när det gäller materiella och andliga saker, men det är helt utan värde om hon inte är villig att tillägna sig dessa välsignelser och hjälpa sig själv. Människans egna krafter måste användas. Annars kommer hon till sist att vägas på en våg och visa sig vara för lätt. Hon kommer att vara en misslyckad person när det gäller det här livet och kommer att gå miste om det kommande livet.
(339) Alla som ihärdigt söker hjälp ovanifrån och underkastar och korsfäster självet, kan bli framgångsrika i den här världen och kan vinna det framtida, eviga livet. Den här världen är människans arbetsfält. Hennes förberedelse för den kommande världen är beroende av hur hon utför sina plikter. Guds plan med hennes liv är att hon skall vara till välsignelse för samhället. Om hon vill vara det, kan hon inte leva och dö för sig själv. Gud har förenat oss med varandra som medlemmar i en familj och detta förhållande måste var och en värna om. Det finns tjänster som passar andra, som vi inte kan bortse från och fortfarande hålla Guds (340) bud. Att leva, tänka och handla endast för självet är att bli obrukbar som Guds tjänare. Högtstående titlar och stora talenter är inte nödvändiga för att vara goda medborgare eller exemplariska kristna.
(340) Vi har i våra led alltför många, som är rastlösa, pratsamma, som framhåller sig själva och som tar sig friheten att sätta sig själva främst, utan vördnad för ålder, erfarenhet eller ämbete. Församlingen saknar i dag hjälp från personer med motsatta karaktärsdrag - anspråkslösa, lugna, gudfruktiga män, som är beredda att bära obehagliga bördor när de läggs på dem, inte för namnets skull, utan för att tjäna sin Mästare, som dog för dem. Personer med sådan karaktär anser inte att det är under deras värdighet att resa sig upp för den som är gammal och att behandla den som är gråhårig med respekt. Våra församlingar behöver rensas. Det existerar för mycket självupphöjelse och självtillräcklighet bland medlemmarna.
(340) De som fruktar och ärar Gud, kommer Han att glädja för att ära. Många kan upphöjas så mycket att de kommer att utgöra den sammanbindande länken mellan himmel och jord. Han kom från sin Skapares hand med en symmetrisk karaktär, begåvad med sådana förmågor att förbättra, att han genom att gudomligt inflytande med mänsklig ansträngning kan upphöja sig själv nästan till en ängels sfär. Trots detta kommer han, när han blivit så upphöjd, att vara omedveten om sin godhet och storhet.
(340) Gud har gett människan förståndsmässiga förmågor, som kan utvecklas till högsta nivå. Om bröderna B hade sett den naturliga grovheten och råheten i sina karaktärer och med uthållig omsorg format och uppfostrat sinnet, stärkt sina svaga karaktärspunkter och övervunnit sina skriande brister, skulle några av dem ha accepterats som Kristi budbärare. Men som de är nu kan Gud inte acceptera någon av dem som Sin representant. Deras sinnen har inte utbildats genom studier, iakttagelse, eftertanke och ständig ansträngning för att disciplinera sig själva grundligt för livets plikter. Medlen för att förbättras finns inom räckhåll för alla. Det finns inte några sp, är så fattiga och så upptagna att inte Jesus kan hjälpa dem att förbättra sig när det gäller levnadssätt och karaktär.