(489) ”Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont.” Somliga bekännare av sanningen kan inte stå emot frestelsen på denna punkt. Bland världsliga i denna generation begås de största förbrytelser på grund av kärlek till pengar. Om rikedomar inte förvärvas genom ärligt arbete, kommer människor att tillgripa bedrägeri, svindel och förbrytelser för att få dem. Syndens bägare håller på att fyllas och Guds vedergällande straff håller på att komma över dem som är skyldiga. Änkor berövas sina begränsade (490) tillgångar av advokater och vänner som säger sig vara delaktiga och fattiga män kommer att lida för livets nödvändigheter, på grund av den oärlighet som utövas för att tillfredsställa lyx och slöseri. Den fruktansvärda uppteckning av förbrytelser i vår värld, är tillräcklig för att få blodet att kallna och fylla själen med rädsla, men faktum är att också hos dem som bekänner sig tro på sanningen smyger sig samma ondska in. Samma synder kräver i större eller mindre grad, själens djupa förödmjukelse.
(490) En människa som uppriktigt fruktar Gud kommer hellre att slita dag och natt, lida brist och äta fattigmans bröd än att tillfredställa en längtan efter ett överflöd som förtrycker änkan och den faderlöse eller ta ifrån främlingen hans rätt. De förbrytelser som begås för att vara ståtlig och på grund av kärlek till pengar gör den här världen till en håla av tjuvar och rövare och får änglar att gråta. Men kristna är enligt sin bekännelse inte invånare på jorden. De befinner sig i ett främmande land och stannar endast för en natt. Våra hem finns i de boningar som Kristus gick för att ställa i ordning åt oss. Det här liv är endast en dimma som försvinner.
(490) För somliga blir förvärvandet av egendom till en mani. Varje gång den gyllene regeln överträds, blir Kristus misshandlad i Hans heligas gestalt. Varje steg framåt som människor tar, oavsett om de är heliga eller syndare, kommer att stå som bedrägeri i Himlens protokoll. Gud har avsett att våra liv skall representera vårt stora Föredömes liv, när det gäller att göra gott mot andra och att göra något heligt för att upphöja människor. Denna tjänst omges av en sann värdighet och en härlighet, som aldrig kan ses och erkännas i det här livet, men som kommer att förstås helt och fullt i det framtida livet. Upptecknandet av vänliga gärningar och generösa handlingar kommer att nå ända in i evigheten. I samma omfattning som en människa skulle vilja utnyttja något till sina medmänniskors nackdel, kommer hennes själ att förhärdas mot Guds Andes inflytande. Den vinst man uppnådde genom detta innebar därigenom en fruktansvärd förlust.
(490) Det har funnits människor på viktiga platser, som inte har vaktat över andras ve och väl. De har blivit fullständigt uppslukade av sina egna intressen och har försummat att upprätthålla församlingens rykte. De har varit (491) själviska och giriga och inte haft blicken riktad mot Guds ära. Församlingen som helhet är i viss mån ansvarig för den enskilde medlemmens fel, eftersom de ser det onda utan att upphöja sin stämma mot det. Av olika anledningar åtnjuts inte Guds ynnest. Hans Ande känner sorg över stoltheten, lyxen, oärligheten och listen som får fritt utlopp av somliga som bekänner sin gudsfruktan. Allt detta för med sig Guds vrede över Hans folk.
(491) Det gamla Israels otro och synder framställdes för mig och jag såg att samma fel och synder finns i det moderna (andliga) Israel. Inspirationens penna skrev ner deras förbrytelser, för deras skull, som tror att vi i de sista dagarna måste undvika deras onda exempel. Akan täckte över och gömde ett stycke guld och en vacker babylonisk klädnad, som togs som byte från fienden. Men Herren hade förklarat staden Jeriko förbannad och hade befallt folket att inte ta något byte från sina fiender för egen räkning. ”Ni skall hålla er borta från det tillspillogivna, så att ni inte själva blir tillspillogivna. Om ni tar något av det tillspillogivna, blir ni orsak till att Israels läger drabbas av tillspillogivning och ni drar olycka över det. Allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn skall vara helgat åt HERREN och gå till HERRENS skattkammare.” (Josua 6:18- 19)
(491) Men Akan, av Johas stam, tog av de förbannade sakerna och Herrens vrede blev upptändt mot Israels barn. Då Israels härar gick ut för att kämpa mot fienden, blev de slagna och drivna tillbaka och en del av dem föll. Detta gjorde folket mycket modlöst. Josua, deras ledare, var rådvill och förvirrad. I största ödmjukhet föll han ned på sitt ansikte och bad: ”O, Herre, HERRE, varför har du fört detta folk över Jordan, för att överlämna oss i amoréernas han och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från (492) jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?” (Josua 7:7- 9)
(492) Herrens svar till Josua var: ”Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag har ingått med dem. De ha tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina ägodelar.” (Josua 7:10- 11) Akan hade stulit det som skulle förbehållas Gud och läggas i Hans skattkammare. Han hade också hållit detta hemligt då han såg att Israels läger utsattes för svårigheter. Han bekände inte sin skuld, ty han visste att Josua hade upprepat Herrens ord för folket, att om de skulle tillägna sig själva det, som Gud hade reserverat för Sig, skulle Israels läger råka ut för svårigheter.
(492) Trots att han gläder sig över den vinst som han fått på orättmätigt sätt, har hans säkerhet satts i fara. Han hör att detta skall undersökas. Detta gör honom orolig. Han upprepar om och om igen för sig själv: Vad angår det dem? Jag är ansvarig för vad jag gör? Han tar på sig ett till synes tappert ansikte och fördömer på ett demonstrativt sätt den skyldige. Om han hade bekänt hade han blivit räddad, men synd förhärdar hjärtat och han fortsätter att låtsas oskyldig. I en så stor församling ansåg han sig kunna undvika att bli upptäckt. Det kastades lott för att finna förbrytaren. Lotten föll på Juda stam. Akans hjärta började nu slå av skuldkänsla, eftersom han tillhör den stammen, men han inbillar sig, att han kommer att slippa undan. Lotterna kasts på nytt och lotten faller på hans familj. Nu läser man skulden i hans bleka ansikte. Lotten kastas på nytt och den familj han tillhör pekas ut. Där står han, utpekad av Guds finger som skyldig och som den som har skapat alla problemen.
(492) Om Akan, då han gav efter för frestelsen, hade blivit tillfrågad om han ville bringa olycka och död i Israels läger, skulle han ha svarat: ”Nej, nej! Är din tjänare en hund som skulle kunna göra något så ont?” Men han uppehölls sig vid frestelsen för att tillfredsställa sitt eget begär och när tillfället kom, gick han längre än han hade tänkt. Det är precis på det sättet som enskilda (493) medlemmar i församlingen intet ont anande förs till att såra Guds Ande, till att bedra sin nästa och dra Guds vredes blick ned över församlingen. Ingen människa lever för sig själv. Skam, nederlag och död kom över Israel på grund av en människas synd. Det beskydd som täckte deras huvuden under krigstid drogs undan. Olika synder som bekännande kristna visar sitt intresse för och praktiserar drar Guds vredes blick ned på församlingen. Den dag Himlens protokoll skall öppnas, kommer Domaren inte att uttrycka skulden för människor i ord, utan kommer att kasta en genomträngande, övertygande blick och varje handling i livet kommer att inpräntas i den felandes minne. Personen kommer inte, liksom i Josuas dagar, att jagas bort från stammen, utan hans egna läppar kommer att bekänna hans skam, hans själupptagenhet, hans begär, oärlighet, oärlighet, hyckleri och bedrägeri. Hans synder, som dolts för människor, kommer att ropas ut, så som det var, från hustaken.”
(493) Det inflytande, som måste fruktas av församlingen är inte de öppna motståndarnas, de otrognas och bespottarnas, utan inkonsekventa bekännare av Kristus. Det är de, som håller tillbaka välsignelse från Israels Gud och för med sig svaghet över församlingen, en skam som det inte är lätt att torka bort. Även om Josua låg med sitt ansikte ned mot jorden, utgöt sin själ för Gud under smärta och tårar, var Guds befallning en tillrättavisning: ”Res dig upp! Varför har du fallit ned på ditt ansikte?”
(493) De populära församlingarna är fyllda med människor, som är tjuvar, mördare, äktenskapsbrytare och otuktiga människor, även om de ger sig ut för att tjäna Gud. De som bekänner sig till vår alldagliga tro, åberopar emellertid en högre standard. De borde vara bibelkristna och de måste vara ihärdiga när det gäller att studera Livets karta. De bör omsorgsfullt och under bön rannsaka motiven bakom sina handlingar. De, som vill sätta sin tillit till Kristus, borde börja att frukta och lyda Gud nu. Om de vill, kan de rädda sina själar från undergång och få framgång med att vinna evigt liv.
(494) (494) Världens vanliga sätt skaffa sig försörjning på, är inte något exempel för kristna. De borde inte avvika från fullkomlig renhet, inte ens i obetydliga saker. Att sälja något för mer än det är värt och att utnyttja köparens brist på kunskap är bedrägeri. Otillåten vinst, småfusk, överdrift, konkurrens, att sälja till lägre pris än en bror, som vill vara ärlig i sina affärer - detta fördärvar församlingens renhet och är ruinerande för dess andlighet.
(494) Affärsvärlden ligger inte utanför Guds styrelse. Kristenheten skall inte bara visa sig på sabbaten och visa sig i helgedomen. Den är med under veckans vardagar och överallt. Dess krav måste erkännas och lydas i verkstaden, hemma och i affärsangelägenheter med bröder och med världen. För många förmörkar en helt uppslukande världslighet den rätta känslan av kristen plikt. Kristen tro kommer att ha ett sådant inflytande på hjärtat, att den kommer att kontrollera livet. Människor, som äger den sanna religionens äkthet kommer i alla sina affärsangelägenheter att visa en lika klar känsla för vad som är rätt, som när de sänder sina böner upp till nådens tron. Livet, med alla dess möjligheter, tillhör Gud och bör användas till att främja Guds härlighet, i stället för att förvanskas till tjänst åt Satan genom att bedra våra medmänniskor.
(494) Satan har varit rådgivare åt somliga. Han säger till dem att om de vill ha framgång, måste de lyssna till hans råd: ”Var inte överdrivet noggranna när det gäller ära och ärlighet utan ge uppmärksamt akt på era egna intressen och låt er inte föras bort av medkänsla, mildhet och generositet. Ni skall inte bry er om änkor och faderlösa. Uppmuntra dem inte till att vänta på er och gör dem inte beroende av er. Låt dem klara sig själva. Fråga inte om de har mat eller ni kan välsigna dem med omtänksamhet och vänlig uppmärksamhet. Ta hand om er själva. Ta vara på allt som ni kan. Röva från änkan och den faderlöse och vägra främlingen hans rätt. Då kan ni få resurser till att täcka era olika behov.” Somliga har tagit detta råd till sig och föraktat Honom som har sagt: ”Men (495) att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.” (1 Jak. 1:27)
(495) Satan ger människor den här världens rikedomar, om de vill överlämna sig åt Hans överhöghet. Många gör detta och offrar himlen. Det är bättre att dö än att synda, bättre att lida brist än att bedra, bättre att svälta än att ljuga. Låt alla som frestas bemöta Satan med dessa ord: ”Salig är var och en som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar. Av dina händers arbete får du njuta frukten. Salig är du och det skall gå dig väl.” (Psalm 128:1- 2) Här finns ett villkor och ett löfte, som otvetydigt kommer att förverkligas. Lycka och framgång kommer att bli resultatet av att tjäna Herren.