(550) (550) Sanatoriets föreståndare borde inte styras av samma principer som andra, som kontrollerar andra institutioner, inom vilka de som förestår dem handlar utifrån den inriktningen, att de ofta visar aktning för rika människor, medan den fattige försummas. De sist nämnda har ofta stort behov av förståelse och goda råd, trots att de i Guds ögon står långt högre än de mer välbesuttna. Aposteln Jakob har gett bestämda råd om hur vi skall behandla rika och fattiga människor.
(550) ”Anta att det vid er sammankomst kommer in en man i vackra kläder och med guldring på fingret och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då ser till den vackert klädde och säger: ´Var så god och sitt här på en bra plats´ men till den fattige: ´Du kan stå där´ eller: ´Sätt dig vid mina fötter´, har ni då inte kommit i strid med er själva och blivit domare som dömer partiskt? Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom”? (Jak. 2:2- 5)
(550) Även om Kristus var rik på himmelska skatter, blev Han ändå fattig, för att vi genom Hans fattigdom måtte kunna bli rika. Kristus ärade de fattiga genom att dela deras anspråkslösa villkor. Av Hans livshistoria kan vi lära oss hur vi skall behandla fattiga. Några fullgör plikten om välgörenhet till ytterlighet och skadar faktiskt de behövande genom att göra så mycket för dem. De fattiga anstränger sig inte alltid så mycket som de borde. Även om de inte får försummas och lämnas till att lida, måste de lära sig att hjälpa sig själva.
(550) Guds verk borde inte förbises, så att fattiga får vår första uppmärksamhet. En gång gav Kristus Sina lärjungar en mycket viktig lektion på denna punkt. När Maria utgöt smörjelsen över Jesu huvud, uttryckte Judas en medkänsla för de fattiga och klagade över vad han betraktade som förspillda pengar. Men Jesus försvarade denna handling och sade: ”Låt henne vara! Varför oroar (551) ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.” ”Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” (Mark. 14: 5-6, 9) Därigenom har vi lärt oss att Kristus skall äras genom att vi helgar det bästa vi har. Skulle hela vår uppmärksamhet riktas mot att avhjälpa de fattigas villkor, skulle Guds verk försummas. Ingen kommer att lida om Hans förvaltare gör sin plikt, men Kristi verk bör komma först.
(551) Den fattige bör behandlas med lika stort intresse och samma uppmärksamhet som den rike. Vanan att ära den rike och ringakta och försumma den fattige är en förbrytelse i Guds ögon. De som är omgivna av alla livets bekvämligheter, eller som är bortskämda av världen, därför att de är rika, märker inte behovet av förståelse och ömhjärtad hänsyn som de personer gör, som har haft en lång livskamp mot fattigdom. De sist nämnda äger endast obetydligt i det här livet som kan göra dem lyckliga eller glada och de kommer att uppskatta sympati och kärlek. Läkare och sjukvårdare borde under inga omständigheter försumma denna grupp, för därigenom försummar de Kristus i gestalt av Sina heliga.
(551) Vårt sanatorium etablerades för att hjälpa lidande människor, rika likaväl som fattiga, över hela världen. Många av våra församlingar har bara ett obetydligt intresse för denna institution, trots att de har tillräckliga bevis för att det är ett av de redskap som Gud använder, för att föra män och kvinnor in under sanningens inflytande och frälsa många själar. De församlingar som har fattiga ibland sig, bör inte försumma vad de har fått att förvalta och kasta över denna börda för fattiga och sjuka människor på sanatoriet. Alla medlemmar i de olika församlingarna har ett ansvar inför Gud för sina nödställda människor. De borde bära sina egna bördor. Om de har sjuka ibland sig, som de vill skall få behandling, borde de, om möjligt, skicka dem till sanatoriet. Därigenom kommer de inte bara att stödja denna institution, som Gud har etablerat, utan de kommer att hjälpa dem som behöver hjälp genom att visa omsorg om de fattiga så som Gud kräver att vi skall göra.
(551) Det var inte Guds avsikt att fattigdom någonsin skulle (552) lämna världen. Samhällets rangordning skulle aldrig utjämnas, för de olika omständigheter, som vårt släkte befinner sig under, är ett av de medel som Gud har avsett att pröva och utveckla karaktären med. Många har under stor entusiasm, talat för att alla människor skall ha lika stor del av Guds timliga välsignelser, men detta var inte Skaparens avsikt. Kristus har sagt, att vi alltid kommer att ha de fattiga bland oss. Den fattige är liksom den rike köpt för Hans blod. Bland Hans bekännande efterföljare tjänar de förstnämnda Honom i de flesta fall med enkelhet för ögonen, medan de sistnämnda hela tiden fäster sin tillgivenhet vid jordiska rikedomar och Kristus är bortglömd. Det här livets bekymmer och begäret efter rikedomar, fördunklar den eviga världens härlighet. Det kommer att vara den största olycka som någonsin drabbat mänskligheten om alla skulle sättas på samma nivå när det gäller världsliga rikedomar.