(55) Käre bror och Syster F: Jag kommer nu att försöka skriva ned det som har visats mig om er, eftersom jag känner att det är dags för denna församling att få så ordning i sina hjärtan och utföra en flitig tjänst för evigheten. Ni älskar båda sanningen och vill lyda den, men ni är oerfarna. Jag blev visad, att ni skulle placeras i omständigheter, där ni blev testade och prövade och att karaktärsdrag skulle avslöjas som ni inte var medvetna om att ni hade.
(55) Många, som aldrig har satts på prov, visar sig vara utmärkta kristna, deras liv verkar vara felfria, men Gud ser att de har karaktärsdrag som måste avslöjas innan de kan erkännas och rättas till. Simon profeterade under den Helige Andes inspiration och sade till Maria om Jesus: ”Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken, som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan” (Luk. 2:34- 35) Genom Guds försyn har vi placerats i olika ställningar, för att vi skall använda sinnets förmågor i hopp om att utveckla våra karaktärer under olika omständigheter. ”Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.” (Luk 2:10) Bekännande kristna kan leva ett oklanderligt liv så långt det gäller ett yttre anseende, men när förändrade omständigheter kastar dem ut i en helt annan situation, upptäcks (56) starka karaktärsdrag som skulle ha förblivit dolda, om omständigheterna hade förblivit desamma.
(56) Jag blev visad att ni har själviska drag som ni måste vara strängt vaksamma mot. Ni kommer att riskera att ta hänsyn till er framgång och er bekvämlighet, oavsett andras framgång. Ni saknar självförnekelsens dygd som liknar den stora Förebilden. Ni borde vårda godhet, vilket kommer att föra er in i en större harmoni med Kristi Ande, - i Hans osjälviska godhet. Ni behöver mer mänsklig medkänsla. Detta är en egenskap från vår natur, som Gud har gett oss för att göra oss kärleksfulla mot vår nästa och vänliga mot dem som vi har kontakt med. Vi finner den hos män och kvinnor vilkas hjärtan inte är eniga med Kristus och det är i själva verket en sorglig sak, när Hans bekännande efterföljare saknar detta väsentliga drag inom kristendomen. De efterliknar inte sin Förebild och det är omöjligt för dem att återspegla Jesu bild i sina liv och i sitt sätt att uppträda.
(56) När mänsklig förståelse blandas med kärlek och godhet och helgas av Jesu Ande, är det en beståndsdel som kan uträtta mycket gott. De, som vårdar godhet gör inte bara gott mot andra och välsignar dem som får den goda handlingen, utan hjälper sig själva genom att öppna sina hjärtan för sann godhets vänliga påverkan. Varje ljusstråle som lyser på andra, kommer att reflekteras på våra egna hjärtan. Varje vänligt och medkännande ord till de sorgsna, varje handling för att hjälpa de förtryckta och varje gåva som ges för att fylla våra medmänniskors behov, eller som utförs med Guds ära för ögonen, kommer att bli till välsignelse för givaren. Den som handlar så lyder en himmelsk lag och kommer att få ta emot Guds behag. Nöjet att göra gott mot andra ger en gnista till de känslor, som flammar upp genom nervbanorna, främjar blodcirkulationen och framkallar mental och fysisk hälsa.
(56) Jesus kände till godhetens inflytande på hjärtat och på den persons liv som utövade godhet och Han försökte förklara för Sina lärjungar, vilken fördel det medför att (57) utöva denna dygd. Han säger: ”Det är saligare att giva än att taga”. Han illustrerar den vänliga godhet, som bör utövas mot vänner, grannar och främlingar, genom liknelsen om mannen, som gick ned från Jerusalem till Jeriko och som föll i rövarhänder. De tog hans kläder från honom och slog honom fördärvad. Sedan gick de bort och lät honom ligga halvdöd. Trots den höga bekännelse om fromhet som prästen och leviten hade gjort, berördes inte deras hjärtan av medkänsla för den lidande. En samarit som inte hade gjort så stort anspråk på rättfärdighet gick förbi och när han såg främlingens behov, betraktade han honom inte bara med tillfällig nyfikenhet utan såg en människa i nöd. Hans medkänsla vaknade. Han gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin på dem, lyfte upp honom på sitt eget riddjur och förde honom till ett härbärge och sörjde för honom. Nästa dag lämnade han honom och överlämnade ansvaret för honom till värden med en försäkran om att han skulle betala alla kostnader, när han kom tillbaka. Kristus frågar: ”´Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare´? Han svarade: ´Den, som visade honom barmhärtighet´. Då sade Jesus till honom: ´Gå du och gör som han.´” (Luk. 10:36- 37)
(57) Här ville Jesus lära Sina lärjungar de moraliska plikter som binder en människa till hennes medmänniska. Var och en som inte lever ut de grundförutsättningar i sitt liv, som illustrerats i denna undervisning, håller inte lagen, utan bryter i likhet med leviten Guds lag som han ger sig ut för att hålla. Det är några som i likhet med samariten inte gör anspråk på någon upphöjd fromhet, men som ändå har en stark känsla för sina plikter mot sina medmänniskor och har långt mer nästankärlek och vänlighet än någon, som bekänner sig hysa en stor kärlek till Gud, men sviktar när det gäller goda gärningar mot Hans skapelser.
(57) De älskar verkligen sin nästa som sig själva, ser sitt ansvar och de krav, som lidande människor har på dem och genomför grundförutsättningarna i Guds lag i sin vardag. ”Då kom en lagklok fram och ville snärja honom och frågade: ´Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv´? Jesus sade till honom: ´Vad står skrivet i lagen? Vad (58) läser du där´? Han svarade: ´Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv´. Jesus sade till honom: ´Du svarade rätt. Gör det, så får du leva´.” Kristus visar här advokaten, att detta att älska Gud av hela hjärtat och vår nästa som oss själva, är fromhetens sanna frukt. ”Gör detta”, sade Han, ”tro inte bara, utan gör, ”så får du leva”. Det är inte den tro som bara bekänns på Guds lags bindande anspråk som gör den kristne, utan det är att denna lag också förverkligas.
(58) I liknelsen upphöjer Kristus samariten över prästen och leviten, som lade stor vikt vid de tio budordens bokstav. Den ene löd andan i dessa bud, medan de andra var nöjda med att bekänna en upphöjd tro på dem, men vad är tro utan gärningar? När Guds lags försvarare stadigt sätter sina fötter på dess grundförutsättningar och visar att de inte bara är troende till namnet utan också trogna i hjärtat, genomför andan i Guds bud i sin vardag och utövar sann godhet mot människor, då kommer de att få moralisk styrka att förändra världen. Det är omöjligt för dem som bekänner sig lyda Guds lag att framställa de tio budordens lag korrekt, samtidigt som de ringaktar dess heliga påbud att älska sin nästa som sig själva.
(58) Den mest vältaliga predikan som kan förkunnas om de tio budorden är att göra vad de säger. Lydnad borde göras till en personlig plikt. Försummelse av denna plikt är uppenbar synd. Gud ålägger oss plikter inte bara för att tillförsäkra sig själva himlen, utan för att känna det som en bindande plikt att visa andra vägen och genom vår omsorg och osjälviska kärlek leda dem till Kristus, som kommer inom räckhåll för vårt inflytande. Det är alarmerande att se den särskilda brist på principer, som utmärker många bekännande kristna. Deras likgiltighet för Guds lag gör dem nedslagna som inser dess heliga krav och tenderar att vända sådana bort från sanningen, som annars skulle vilja godta den.
(58) För att kunna få en god självkännedom, är det (59) nödvändigt att titta i spegeln och där upptäcka våra egna brister, använda sig av Kristi blod, källan som har öppnats för synd och orenhet, där vi kan rentvå vår karaktärs klädnader och avlägsna syndens fläckar. Men många vägrar se sina fel och rätta till dem. De vill inte ha en sann självkännedom.
(59) Om vi vill uppnå goda resultat när det gäller moral och andlig förträfflighet måste vi leva för det. Vi är personligen skyldiga mot samfundet att göra detta, för att vi hela tiden skall kunna utöva ett inflytande till fördel för Guds lag. Vi borde låta våra ljus lysa så att alla kan se, att det heliga evangeliet har ett inflytande på våra hjärtan och liv, så att vi vandrar i lydnad mot dess bud och inte överträder någon av dess principer. Vi är i hög grad ansvariga inför världen, för själar omkring oss. Våra ord och handlingar visar hela tiden om vi är för eller emot Kristus och den lag, som Han kom till jorden för att försvara. Låt världen se att vi inte är instängda i oss själva till våra egna intressen och religiösa glädjeämnen, utan att vi är fördragsamma och vill att de skall dela våra välsignelser och privilegier genom sanningens helgelse. Låt dem se, att den religion som vi bekänner oss till inte tillsluter och inte heller förvandlar själens infartsvägar till is och gör oss osympatiska och krävande. Låt alla som bekänner sig ha funnit Kristus, tjäna så som Han tjänade till nytta för människan och vårda en vis godhets anda. Vi kommer då att få se många själar följa det ljus som lyser från föreskrift och exempel.
(59) Vi borde alla vårda en vänlig natur och underordna oss samvetets ledning. Sanningens ande formar bättre män och kvinnor av dem, som tar emot sanningens ande i sina hjärtan. Den arbetar som en surdeg tills hela varelsen kommit i överensstämmelse med dess principer. Den öppnar det hjärta som har blivit fruset av girighet. Den öppnar den ande som alltid har varit stängd för lidande människor. Kärlek och godhet uppfattas som dess frukter.
(59) Gud kräver att vi alla skall vara självuppoffrande arbetare. Varje del av sanningen har en praktisk tillämpning i våra dagliga liv. Välsignade är de som hör Herrens ord (60) och rättar sig efter det. Att höra det är inte tillräckligt. Vi måste handla , vi måste göra som det säger. Det är genom tillämpningen av budorden, som lönen blir stor. De, som ger paktiska bevis för sin godhet, i form av sina förstående och medkännande handlingar mot fattiga, lidande och olyckliga, lindrar inte bara de lidandes situation, utan bidrar i hög grad till sin egen lycka och är på väg mot att säkerställa sin hälsa till kropp och själ. Så här har Jesaja tydligt beskrivit de gärningar som Gud kommer att godta och välsigna Sitt folk med:
(60) ”Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår. Då skall HERREN svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ´Se, här är jag`. Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.” (Jes. 58:6- 11)
(60 ) Ett mycket fint samspel finns mellan sinne och kropp. När det ena är påverkat reagerar också det andra. Sinnets tillstånd har mycket att göra med det fysiska systemets hälsa. Om människans sinne är fritt och lyckligt, och hon har ett gott samvete och en tillfredsställelsens känsla därför att hon försöker att göra andra lyckliga, kommer detta att skapa glädje som påverkar både kropp och själ. Guds välsignelser är (61) en helbrägdagörare. De som har lärt sig att göra andra lyckliga kommer att förstå denna underbara välsignelse i sina hjärtan och liv.
(61) Om era tankar, kära bror och syster, fördes mer in i en kanal av omsorg om andra, skulle era egna själar få ta emot större välsignelser. Ni har båda alltför litet medmänsklig sympati. Ni saknar medkänsla för andras behov. Ni förblir alltför opåverkade och oförstående. Ni har blivit stränga, nogräknade och dominerande. Ni riskerar att göra er själva till andras samveten. Ni har era egna tankar om kristna plikter och vad som är lämpligt och ni skulle vilja bedöma andra utifrån dessa normer, - detta är att överskrida gränserna för vad som är rätt.
(61) Andra människor har åsikter och markanta karaktärsdrag som inte kan bli lika era särskilda uppfattningar. Ni har brister och fel, lika väl som era bröder och systrar och det är bra att minnas när olikheterna visar sig. Era felaktiga handlingar är lika smärtsamma för dem som deras är mot er och ni borde vara lika fördragsamma mot dem som ni vill att de skall vara mot er. Ni behöver båda större kärlek och förståelse mot andra, en sådan kärlek och förståelse som Jesu mildhet. I ert hem borde ni visa vänlighet, tala milt till ert barn, behandla honom med tillgivenhet och låta bli att tillrättavisa honom för varje litet fel, så att han inte blir hård på grund av ständig kritik.
(61) Ni borde vårda Kristi mildhet och tålamod. Genom en vaksam, misstänksam anda när det gäller andras motiv och uppförande, motverkar ni ofta det goda som ni har gjort. Ni bär på känslor som är kyliga och avvisande i stället för att vara tilldragande och vinnande. Ni måste vara villiga att vara lika eftergivna och fördragsamma av naturen som ni vill att andra skall vara. Egenkärlek och egna åsikter och metoder kommer i hög grad att göra slut på era krafter att göra det goda ni vill göra.
(61) Syster F, din vilja att härska är alltför stor. Du är mycket känslig. Om något går emot din vilja, känner du dig mycket sårad. Självet reser sig beväpnat, eftersom du inte har en saktmodig och lärvillig ande. (62) Kort sagt, Du behöver en fullständig omvändelse innan ditt inflytande kan bli vad det borde vara. Den anda du visar kommer att göra dig olycklig, om du fortsätter att värna om den. Du kommer att se andras felsteg och kommer att vara så ivrig efter att korrigera dem, att du kommer att överse med dina egna fel och du kommer att få det svårt för att avlägsna grandet från din brors ögon därför att en bjälke fördärvar ditt eget öga. Gud vill inte göra ditt samvete till kriterium för andra. Du har ett uppdrag att utföra, nämligen att göra dig själv vänlig och vårda osjälviskhet i dina känslor, tills det är ditt största nöje att göra dem lyckliga som omger dig.
(62) Ni behöver båda att få era hjärtan uppmjukade och genomsyrade av Kristi Ande, så att ni kan hjälpa andra omkring er till att också vara friska och lyckliga, när ni lever i en vänlighetens och godhetens atmosfär. Ni har inbillat er, att vänlighet inte stämde överens med Kristi religion. Detta är ett misstag. Vi måste äga sann kristen värdighet och samtidigt vara vänliga och behagliga i vårt sätt att uppträda. Vänlighet utan lättsinnighet är en av den kristnes nådegåvor. Ni borde akta er för att inta inskränkta åsikter om religion, annars kommer ni att begränsa ert inflytande och bli Guds otrogna förvaltare.
(62) Sluta att tillrättavisa och kritisera. Ni är inte lämpliga för att tillrättavisa. Era ord sårar och kränker bara. De helar och reformerar inte. Ni borde övervinna era vanor att pilla i saker och ting, som ni tycker är felaktiga. Var toleranta, var generösa och milda i er bedömning av folk och saker. Öppna era hjärtan för ljuset. Kom ihåg att plikten har en tvillingsyster, kärlek. Dessa kan tillsammans uträtta nästan allt, men skilda från varandra kan ingen av de två åstadkomma något gott.
(62) Det är riktigt, att ni båda borde älska renheten högt och vara uppriktiga mot er känsla för vad som är rätt. Ni borde båda välja pliktens raka väg. Kärlek till egendomar, kärlek till nöjen och vänskap, borde aldrig kunna påverka er till att offra en enda rätt princip. Ni borde stå fasta och följa ett upplyst samvetes anvisningar och er övertygelse om er plikt, men (63) men ni borde akta er för blind tro och fördomar. Skaffa er inte en fariseisk anda.
(63) Ni sår nu ut säd på livets stora fält och det som ni nu sår kommer ni en dag att skörda. Varje tanke i era sinnen, allt som rör sig i era själar, varje ord från er tunga, varje handling, är frön som kommer att bära frukt som är god eller ond. Skördetiden är inte så långt borta. Alla era gärningar passerar revy för Guds ögon. Alla våra handlingar och de motiv som gav upphov till dem kommer att läggas fram för änglars och Guds granskning.
(63) Så långt som möjligt, bör du leva i harmoni med dina bröder och systrar. Överlämna dig till Gud och upphör med din barskhet och din benägenhet att finna fel. Ge upp din egen inställning och låt i stället din Frälsares anda råda. Sträck upp din hand och grip i Hans hand så att själva beröringen kan inspirera och styrka dig och fylla dig med de dyrbara egenskaper som Hans ojämförliga karaktär har. Öppna ditt hjärta för Hans kärlek och låt Hans kraft förvandla dig och Hans nåd bli din kraft. Då kommer du att kunna utöva ett mäktigt inflytande för det goda. Din moraliska kraft kommer att vara tillräcklig för att möta det svåraste karaktärsprov. Din integritet kommer att vara ren och helgad. Då kommer ditt ljus att bryta fram såsom en morgonrodnad.
(63 ) Ni behöver båda nå fram till större sympati för andra människor. Kristus är vårt exempel. Han identifierade sig själv med lidande människor. Han tänkte på och tog hänsyn till andras behov. När Hans bröder led, led Han med dem. Varje ringaktning eller försummelse, som Hans lärjungar gör sig skyldiga till, är samma sak som om den begåtts mot Kristus själv. Han säger: ”Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.”
(63 ) Kära bror och syster, ni borde söka efter mer harmoniska karaktärsdrag. Frånvaron av en väsentlig egenskap kan göra resten nästan ineffektivt. De principer, som ni bekänner er till, borde omsättas i alla tankar, ord och handlingar. Självet borde korsfästas och hela människan underordnas Herren.
(63 ) Församlingen är mycket bristfällig när det gäller kärlek och ödmjukhet. (64) Några upprätthåller en kall, avmätt tillbakadragenhet, ett järnhårt sinne, som stöter bort dem, som nås av deras inflytande. Denna anda är smittsam. Den skapar en atmosfär, som får goda impulser och goda beslut att vissna bort. Den kväver den naturliga mänskliga förståelsen, hjärtligheten och kärleken. Under dess inflytande blir folk förlägna och deras sociala och goda egenskaper ödeläggs, eftersom de inte används. Inte bara den andliga hälsan berörs, utan också den fysiska hälsan lider av dess onaturliga nedstämdhet. Mörkret och kylan från denna asociala atmosfär återspeglas i ansiktsuttrycket. De välvilliga och sympatiska människornas ansikten kommer att lysa av den sanna godhetens lyster, medan de, som inte hyser goda tankar och osjälviska motiv, i sina ansikten ger uttryck för de känslor som närs i deras hjärtan.
(64) Syster F, dina känslor mot din Syster är inte sådana som Gud skulle vilja att de skulle vara. Hon behöver systerlig kärlek från dig och mindre maktspråk och ovänlig kritik. Din behandling av henne har skapat en nedstämdhet och en rastlöshet, som är skadlig för hennes hälsa. Var försiktig så att du inte gör din egen syster nedstämd och modlös. Du kan inte pressa fram något ur henne. Du blir förargad över vad hon än säger, som verkar kollidera med din väg.
(64) Din Syster har ett bestämt temperament. I det avseendet har hon ett arbete att utföra för sig själv. Hon borde vara mer följsam, men du får inte förvänta dig att kunna utöva något gott inflytande på henne, när du är så sträng och brister i kärlek och förståelse mot någon som du är så nära knuten till som en syster och också är förenad med i tron. Ni begår båda fel. Ni har båda gett plats för fienden och självet har haft mycket att göra med era känslor och handlingar mot varandra.
(64) Syster F, du har en tendens till att befalla över din man, din syster och alla som finns i din omgivning. Din Syster har lidit väldigt mycket i sitt sinne. Detta kunde hon ha burit, om hon hade överlämnat sig till Gud och litat på Honom, men Gud är (65) missnöjd med ditt uppförande mot henne. Det är konstlat och helt felaktigt. Hon är inte mer obeveklig i sitt uppträdande i sitt sätt att uppträda, än du är i ditt. När två sådana bestämda temperament kommer i kontakt med varandra, är det mycket dåligt för båda. Ni borde båda omvändas på nytt och förvandlas till likhet med Gud. Om ni överhuvudtaget skall göra fel, skulle ni hellre handla fel på barmhärtighetens och tålamodets sida än på intoleransens.
(65) Mild behandling, mjuka svar och behagliga ord är mycket bättre passande medel att förändra och frälsa än hårdhet och kärvhet. En aning för mycket ovänlighet kan föra en person utom räckhåll, medan en förlåtande anda kan vara det medel som binder dem till dig, och du skulle sedan kunna få dem kvar på den rätta vägen. Du skulle också drivas av förlåtelsens anda och ge passande erkännande till dem som är omkring dig för varje god avsikt och handling. Säg berömmande ord till din man, ditt barn, din syster och till alla som du kommer i närheten av. Ständig kritik ödelägger och förmörkar livet för var och en.
(65) Ge inte den kristna religionen dåligt rykte genom avund och intolerans mot andra. Detta kommer bara att ge ett dåligt intryck av din tro. Ingen har någonsin ändrat sig till det bättre med hjälp av kritik och tillrättavisning, men många har genom detta drivits bort från sanningen och har förhärdat sina hjärtan mot överbevisning. En ömhet, ett vänligt och vinnande uppträdande, kan rädda den felande och dölja en stor mängd synder. Gud kräver att vi skall ha den kärlek, som är ”tålig och mild. ”
(65 ) Kristi religion fordrar inte att vi skall förlora vår karaktärs identitet, utan att vi till en viss grad anpassar oss till andras känslor och vägar. Många människor kan föras samman till en religiös trosenhet, även om deras åsikter, vanor och smak i vardagliga saker inte överensstämmer, men om Kristi kärlek glöder i deras hjärtan, och de ser fram emot samma himmelska hem, kan de ha en ljuvlig och intellektuell gemenskap med varandra och en enhet som är underbar. Det finns knappast två personer vars erfarenheter är lika i varje detalj. Det som är en påfrestning för den ene kanske inte alls är det för den andre, och därför borde våra hjärtan alltid vara öppna för vänlig sympati och vara värmda av den kärlek som Jesus hade för sina bröder.
(66 ) Besegra din naturliga fallenhet att ställa för stora krav på dina barn, ty att alltför ofta ge anmärkningar, gör att din närvaro inte blir önskvärd och ditt råd hatat. Slut dina barn till ditt hjärta, inte genom okloka eftergifter, utan med kärlekens silkesband. Du kan vara fast, men ändå vänlig. Kristus måste bli din hjälpare. Kärlek kommer att vara det medel, som drar andra till dig, och ditt inflytande kan stadfästa dem på det godas och rättas väg.
(66) Jag har varnat er för klandrets anda, och jag vill åter varna er. Kristus anmärkte ibland med djupt allvar på människor. I vissa fall kan det vara nödvändigt för oss att också göra det. Men vi borde komma ihåg, att Kristus kände till det faktiska förhållandet hos dem som han anmärkte på, och just den mängd av kritik som personen kunde ta emot och det som var nödvändigt för att rätta till det som var fel. Han förstod också hur Han skulle visa medlidande med den felande, trösta den olycklige och uppmuntra den svage. Han kände också till hur Han skulle rädda människor från förtvivlan, och i stället inspirera med hopp, ty Han var förtrogen med olika människors förhållanden och personliga prövningar. Han kunde därför inte göra några misstag.
(66) Vi däremot kan värdera motiv fel. Vi kan bedras av utseendet. Vi kan tro att vi gör rätt när vi tillrättavisar fel och går för långt, kritiserar för hårt och sårar där vi ville bota, eller vi visar vår sympati på ett oklokt sätt och motarbetar i brist på kunskap den tillrättavisning som varit välförtjänt och getts i rätt tid. Vår bedömning kan vara felaktig, men Jesus var alltför vis för att göra fel. Han tillrättavisade i medkänsla och älskade dem som Han tillrättavisade, med en gudomlig kärlek.
(66) Herren kräver att vi skall lyda Hans vilja, underordna oss Hans Ande och helgas till Hans tjänst. Själviskhet måste läggas bort och vi måste övervinna alla brister i våra karaktärer liksom Kristus övervann. För att kunna uträtta detta uppdrag måste vi dagligen dö när det gäller självet. Paulus sade: ”Jag dör varje dag”. Han fick en ny omvändelse varje dag, tog ett steg framåt mot (67) himlen. Att dagligen vinna seger i det gudomliga livet är den enda väg som Gud erkänner. Herren är nådig, hyser öm medkänsla och är rik på barmhärtighet. Han känner våra behov och vår svaghet och Han vill hjälpa våra svagheter om vi bara litar på Honom och tror att Han kommer att välsigna oss och göra stora ting för oss.