(182) (182) Vår Frälsare framställer Sig själv som en man som reste till ett land långt borta, som överlämnade ansvaret för sitt hus till utvalda tjänare och gav var och en sin uppgift. Varje kristen har något att göra i sin Mästares tjänst. Vi ska inte söka vår egen sorglöshet eller bekvämlighet, utan snarare göra uppbyggandet av Kristi rike till det viktigaste i våra liv. Osjälviska ansträngningar för att hjälpa och vara till välsignelse för våra medmänniskor kommer inte bara att visa vår kärlek till Jesus, utan kommer att hålla oss nära Honom i beroende och tro, och våra egna själar kommer hela tiden att växa i nåden och i kunskap om sanningen.
(182) Gud har spritt Sina barn till olika samhällen för att sanningens ljus ska fortsätta lysa mitt i det moraliska mörker som omger jorden. Ju tätare mörkret är omkring oss desto större är behovet av att våra ljus ska lysa för Gud. Vi kan komma i mycket svåra och prövande omständigheter, men detta bevisar inte att vi inte är just i den position som Försynen har tilldelat oss. Bland de kristna i Rom på Paulus tid nämner aposteln dem ”som hör till kejsarens hus.” Ingenstans kunde den moraliska atmosfären vara mer ogynnsam för kristenhet än i det romerska hovet under den grymma och lastbara Nero. Ändå kände inte de som hade tagit emot Kristus medan de var i kejsarens tjänst sig fria att efter sin omvändelse lämna sina plikter i denna tjänst. Trots förföriska frestelser, hårt motstånd och skrämmande faror var de trofasta vittnen för Kristus.
(182) Den som helt och hållet vill lita på den gudomliga nåden kan göra sitt liv till ett ständigt vittnesbörd för sanningen. Ingen är i en sådan position (183) att han inte kan vara en sann och trofast kristen. Oavsett hur stora hindren är kommer alla som är beslutna att lyda Gud att finna att vägen öppnas när de färdas framåt.
(183) De som behåller sin trohet mot Gud under motstånd får en erfarenhet som är av högsta värde. Deras styrka ökar för varje övervunnet hinder och varje frestelse som övervinns. Detta faktum förbises ofta. När en person har tagit emot sanningen, misstar sig hans vänner och är rädda för att exponera honom för någon prövning eller svårighet, och de anstränger sig genast för att ge honom en lättare position. Han får gå dit allt är i harmoni med honom. Men ökar hans andliga styrka genom detta? I många fall inte. Han får lika litet motståndskraft som en växthusplanta. Han slutar att vara på sin vakt. Hans tro blir svag. Han varken växer själv i nåden eller hjälper andra.
(183) Är det några som ryggar tillbaka från att hålla fast vid sanningen mitt ibland otro och motstånd? Jag ber dem att minnas de troende i Neros hushåll. Begrunda den lastbarhet och den förföljelse som mötte dem, och lär en lektion om mod, själsstyrka och tro genom deras exempel.
(183) Det kan ibland vara klokt att de som är unga i tron hålls borta från stora frestelser eller hårt motstånd och placeras där de kan åtnjuta omsorg och råd från erfarna kristna. Men de bör alltid påminnas om att det kristna livet är ett ständigt krig. Att ger efter för lättja och slöhet kommer att bli ödesdigert för ens framgång.
(183) Vi borde inte, efter att ha tagit emot sanningen, förena oss med dem som motsätter sig den. Vi bör inte heller placera oss själva där det kommer att bli svårt för oss att leva ut vår tro. Men om någon som befinner sig i den situationen tar emot sanningen, bör han noggrant överväga saker och ting innan han lämnar sin position. Det kan vara Försynens plan att hans inflytande och exempel ska leda andra till kunskap om sanningen.
(184) (184) Många är knutna till sanningens motståndare genom familjeband. Dessa troende är ofta utsatta för stora prövningar, men genom gudomlig nåd kan de förhärliga Gud genom att lyda sanningen.
(184) Som Kristi tjänare bör vi vara trofasta i den ställning där Gud ser att vi kan uträtta det mest effektiva arbetet. Om vi får tillfällen att vara till större nytta bör vi acceptera dem på Mästarens befallning och Hans godkännande leende kommer att vara över oss. Men vi bör akta oss för att lämna den uppgift vi fått, om inte Herren klart visar oss vår plikt att tjäna Honom på ett annat fält.
(184) Det behövs olika kvalifikationer inom verkets olika områden. Snickaren är inte lämplig att arbeta vid städet och inte heller smeden att använda hyveln. Köpmannen skulle inte höra hemma vid sjukbädden och läkaren inte på kontoret. De som tröttnar på det arbete Gud har anförtrott dem och placerar sig själva i en position där de inte kan eller kommer att arbeta, kommer att räknas som lata tjänare. ”Han gav var och en sin uppgift.” Ingen är ursäktad.
(184) Vår plikt att agera som missionärer för Gud i just den position där Han har satt oss, har i stort sett missats av oss som ett folk. Många vänder sig ivrigt bort från sina nuvarande uppgifter och tillfällen, till något större fält. Många inbillar sig att de i någon annan ställning skulle tycka att det var mindre svårt att lyda sanningen. Man förmodar att våra större församlingar har stora fördelar och bland vårt folk finns det en växande tendens att lämna sina särskilda plikter och flytta till Battle Creek eller i närheten av någon annan stor församling. Denna praxis hotar inte bara välståndet, och till och med livet i våra mindre församlingar, utan hindrar oss att utföra just det uppdrag som Gud har gett oss att utföra och förstör vår andlighet och vår duglighet som ett folk.
(184) Från nästan alla församlingar i Michigan, och i viss mån också från andra stater, har våra bröder och systrar trängt (185) ihop sig i Battle Creek. Många av dem var effektiva medhjälpare i mindre församlingar och när de försvann har dessa små grupper blivit mycket svagare. I några fall har församlingen på så sätt helt upplösts.
(185) Har de som flyttade till Battle Creek visat sig vara till hjälp för församlingen? När saken presenterades för mig såg jag efter för att se vem som bar ett levande vittnesbörd för Gud, vem som kände en börda för ungdomar, vem som gick från hem till hem och bad med familjer och arbetade för deras andliga väl. Jag såg att detta arbeta hade försummats. När de kommer till denna stora församling känner många att de inte hade någon roll att spela. Därför lägger de händerna i knät och undviker allt ansvar och alla ansträngningar.
(185) Det finns några som kommer hit enbart av ekonomiska skäl. Denna grupp är en tung börda för församlingen. De suger ut jorden, deras improduktiva grenar utestänger härligheten från himlens solljus från andra träd.
(185) Gud är inte nöjd med att så många av våra pastorer bosätter sig i Battle Creek. Om deras familjer spreds till olika delar av missionsfältet kunde de vara mycket mer användbara. Det är sant att pastorn bara tillbringar litet tid hemma, men ändå finns det många orter där den tiden skulle kunna vara till mycket större nytta för Guds sak.
(185) Herren säger till många i Battle Creek: Vad gör du här? Vilken räkenskap ska du avlägga för att du lämnat den uppgift du fått dig anförtrodd och blivit till hinder snarare än till hjälp för församlingen?
(185) Bröder, jag bönfaller er att jämföra ert eget andliga tillstånd sådant som det är nu, med vad det var när ni var aktivt engagerade i Kristi sak. När ni hjälpte och uppmuntrade församlingen fick ni en nyttig erfarenhet och bevarade era egna själar i Guds kärlek. När ni har slutat att arbeta för andra, har inte er egen kärlek kallnat och er iver mattats av? Och hur är det med era barn? Är de fastare (186) etablerade i sanningen och mer överlåtna till Gud än innan de kom till denna stora församling?
(186) Det inflytande som några har, som länge varit knutna till Guds arbete, är livsfarligt för andlighet och överlåtelse. Dessa unga som är förhärdade mot evangeliet, har omgett sig själva med en atmosfär av världslighet, vanvördnad och otro. Vågar ni ta den risk som sådant sällskap kan få på era barn? Det skulle vara bättre för dem om de aldrig fick någon utbildning, än att få den på bekostnad av Guds principer och välsignelse.
(186) Bland unga som kommer till Battle Creek finns det några som bevarar sin trohet mot Gud mitt i frestelserna, men det är inte många. Många som kommer hit med tillit till sanningen, Bibeln och religionen har letts vilse av oandligt sällskap och återvänt till sina hem, tvivlande på varje sanning som vi som folk håller kär.
(186) Låt alla våra bröder som överväger att flytta till Battle Creek, eller att sända sina barn hit, tänka igenom saken noga innan de tar detta steg. Om inte krafterna i detta stora centrum håller ställningarna, om inte församlingens tro och tillgivenhet stämmer överens med dess privilegier och möjligheter, är detta den farligaste ståndpunkt ni kan välja. Jag har sett denna församlings tillstånd som änglarna ser på den. Ett andligt bedrägeri vilar över både folket som väktarna. De upprätthåller religionens former, men saknar rättfärdighetens bestående principer. Om inte en tydlig förändring äger rum, en markant förvandling i denna församling, bör skolan här flyttas till en annan plats.
(186) Om de unga som i åratal har levt här, hade tagit vara på sina förmåner, hade många som nu är skeptiker helgat sig själva till pastorstjänsten. Men de har betraktat det som ett bevis på intellektuell överlägsenhet att tvivla på sanningen och har varit stolta över sitt oberoende när det gäller att hysa (187) otro. De har föraktat nådens Ande och har trampat på Kristi blod.
(187) Var är de missionärer som borde uppstå i hjärtat av arbetets? Mellan tjugo och femtio missionärer borde sändas ut från Battle Creek varje år för att bära sanningen till dem som sitter i mörker. Men fromheten står så lågt, gudsfruktans ande är så svag, världslighet och själviskhet är så förhärskande, att den moraliska atmosfären leder till en slöhet som är ödesdiger för missionsivern.
(187) Vi behöver inte resa till främmande länder för att bli missionärer åt Gud. Överallt omkring oss finns det fält som ”vitnat till skörd”, och vem som vill kan samla ”frukt till evigt liv.” Gud kallar på många i Battle Creek som håller på att dö av andlig slöhet att åka till en plats där deras arbete behövs i Hans verk. Flytta från Battle Creek, även om det kräver en ekonomisk uppoffring. Åk någonstans för att bli till välsignelse för andra. Åk dit där ni kan stärka någon svag församling. Använd de krafter som Gud har gett er.
(187) Skaka av er er andliga dåsighet. Arbeta med all er kraft på att frälsa era egna själar och andras själar. Det är inte dags nu att ropa: ”fred och trygghet”. Det är inte de välformulerade talarna som behövs till att förkunna budskapet. Sanningen i hela sitt skarpa allvar måste förkunnas. Handlingskraftiga män behövs - män som vill arbeta med uppriktig, oupphörlig energi för att rena församlingen och varna världen.
(187) Det finns ett stort arbete att utföra. Mer omfattande planer måste göras upp. En röst måste ljuda för att väcka upp nationerna. Män med en svag och vacklande tro är inte de som ska föra arbetet framåt i denna avgörande kris. Vi behöver hjältars mod och martyrers tro.