(36) Det har visats mig, att väldigt många av de föräldrar som bekänner sig tro på det allvarliga budskapet för vår tid, inte har uppfostrat sina barn för Gud. De har inte visat självbehärskning, utan har blivit irriterade på var och en som har försökt hålla dem tillbaka. De har inte genom att dagligen leva ut sin tro knutit sina barn till Herrens altare. Många av dessa unga har tillåtits att överträda det fjärde budet genom att söka sina egna nöjen på Guds heliga dag. De har inte känt några samvetskval för att driva omkring på gatorna på sabbaten för nöjes skull. Många går vart de vill och gör vad de har lust till, och deras (37) föräldrar är så rädda för att inte vara dem till lags, att de gör som Eli och låter bli att ställa några krav på dem.
(37) Dessa unga förlorar till slut all respekt för sabbaten och uppskattar inte religiösa möten eller heliga och eviga ting. Om deras föräldrar gör milda invändningar försvarar de sig genom att tala om någon av församlingsmedlemmarnas fel. I stället för att tysta ned den första antydan i den riktningen tänker föräldrarna på samma sätt som sina barn, nämligen att om den och den var fullkomlig, skulle deras barn göra det rätta. I stället borde de lära dem, att andras synder inte är någon ursäkt för dem. Kristus är den enda sanna förebilden. Många människors fel ursäktar inte ett enda fel hos dem och minskar inte deras skuld det minsta. Gud har gett dem en norm, fullkomlig, ädel och upphöjd. Denna måste de leva upp till, oavsett hur andra uppför sig. Men många föräldrar verkar på grund av sin svaghet för sina barn tappa både förnuft och omdöme. Genom dessa bortskämda, självupptagna och ouppfostrade unga, arbetar Satan i sin tur effektivt på att fördärva föräldrarna. Jag hänvisades till Guds vrede som kom över de tvivlande och olydiga i det gamla Israel. Deras plikt att undervisa sina barn framställdes klart och tydligt för dem. Den är lika förpliktigande för troende föräldrar i vår tid. ”Lyssna, mitt folk, till min undervisning, vänd era öron till min muns ord. Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara hemligheter från gången tid. Vad vi har hört och känner till, vad våra fäder har berättat för oss, det vill vi inte dölja för deras barn. För ett kommande släkte vill vi förkunna HERRENS lov, hans makt och de under han har gjort.”
(37) Barn är vad deras föräldrar gör dem till genom sin undervisning, sin uppfostran och sitt exempel. Därför är föräldrarnas pålitlighet så oerhört viktig när det gäller att uppfostra de unga till att tjäna Gud. Barnen bör tidigt få undervisning om religiösa plikters helighet. Det är en mycket viktig (38) del av deras uppfostran. Våra skyldigheter gentemot Gud bör utföras framför alla andra. Strikt lydnad för Guds lag, utifrån principer, bör läras ut och genomdrivas. ”Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, sin undervisning gav han i Israel. Han fastställde den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. Så skulle det bli känt för kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och de skulle berätta det för sina barn. De skulle då hoppas på Gud och inte glömma hans verk utan följa hans bud. De skulle inte bli som sina fäder, ett motsträvigt och upproriskt släkte, vars hjärta var opålitligt och vars ande var trolös mot Gud.”
(38) Här ses det stora ansvar som vilar på föräldrar. Barn som växer upp till män eller kvinnor, med odisciplinerad vilja och okontrollerade lidelser, kommer senare i livet i allmänhet att följa en levnadsbana som Gud fördömer. Dessa människor längtar efter ytliga nöjen och umgänge med icke troende. De har fått lov att försumma religiösa plikter och att ge efter för det naturliga hjärtats böjelser och som en följd av detta kontrollerar Satan sinnet och principerna. I ___ ___ har föräldrarna gett honom gott om utrymme att arbeta på detta sätt. De flesta som avfallit från Gud på denna plats, har gjort det på grund av att föräldrarna har försummat att uppfostra sina barn till ett samvetsgrant, religiöst liv. Dessa barns tillstånd är beklagligt. De bekänner sig vara kristna, men deras föräldrar har inte tagit på sig själva ansvaret för att lära dem hur man är kristen - att berätta om Guds nådegåvor, att prisa Honom, hur de ska visa ett exempel på Kristi liv i sina egna.
(38) När dessa barn börjar i skolan och umgås med andra elever, skäms de som verkligen har försökt att bli kristna för att leva ut sin kristna tro inför dem, som har haft så mycket ljus. De skäms över att verka egendomliga (39) och att stå emot sina böjelser, och så kastar de av sig sin rustning när de behöver den som mest, när mörkrets krafter arbetar genom dessa otroende kamrater, för att leda dem bort från Kristus. De ger sig in på en väg som är full av faror, utan beskydd och utan stöd av religiösa principer, eftersom de tror att det kommer att bli svårt eller obehagligt att ta sin religion med sig in i klassrummet, till skolgården och i allt sitt umgänge. Därigenom blottar de sina själar för Satans pilar. Var finns dessa ungas beskyddare? Vem har tagit ett fast grepp om Guds tron med den ena handen, medan de omfamnar dessa unga med den andra armen för att dra dem till Kristus? Det är just här som dessa barn behöver lära känna religionens kraft och behöver hållas tillbaka med fast hand.
(39) Många av dem, som så länge har förkastat gudomlig vägledning och beskydd rusar iväg på lättsinnighetens och de själviska nöjenas stig, ja, ännu värre, till tarvliga handlingar och sådant som vanhelgar kroppen. Till följd av detta blir deras tankar nedsmutsade och religionen blir motbjudande för dem. Somliga har gått så långt på denna nedåtgående bana och med så stor iver följt sodomiternas stig att de i dag nästan förbannar Gud, och tillrättavisningar och varningar är meningslösa. De kommer aldrig att bli frälsta och föräldrarna är skyldiga till deras undergång. De förnedrande nöjen som de har offrat så enormt mycket för - hälsa, frid i sinnet och evigt liv - blir slutligen bara till bitterhet.
(39 ) Föräldrar, för Kristi skull, vansköt inte den allra viktigaste uppgiften ni har, att forma era barns karaktär för tid och evighet. Ett misslyckande från er sida genom att försumma att ge en trofast uppfostran eller genom att ge efter för den okloka kärlek som gör er blinda för deras fel och hindrar er från att hålla dem tillbaka på rätt sätt, kommer att visa sig bli deras undergång. Ert agerande kan ge hela deras framtida liv en felaktig inriktning. Ni avgör för dem, vad (40) de ska vara och vad de ska göra för Kristus, för människor och för sina egna själar.
(40) Behandla era barn ärligt och trofast. Arbeta modigt och tålmodigt. Var inte rädda för att bära något kors, spar ingen tid eller ansträngningar, ansvar eller lidanden. Era barns framtid kommer att visa karaktären av ert arbete. Er trohet mot Kristus kan bättre uttryckas i era barns harmoniska karaktär än på något annat sätt. De är Kristi egendom, köpta med Hans eget blod. Om deras inflytande är helt på Kristi sida, är de Hans medarbetare som hjälper andra att finna livets stig. Om ni försummar det uppdrag som Gud har gett er, kommer ert okloka sätt att uppfostra era barn att placera dem i den grupp som förskingrar från Kristus och stärker mörkrets rike.
(40) Jag säger vad jag vet. Jag vittnar om sådant som jag har sett, när jag säger att det bland våra unga, bland utbildade unga människor med föräldrar som är bekännande kristna, pågår en förseelse som är allvarlig i Guds ögon. Den är så vanlig att den utgör ett av de sista dagarnas tecken. Utvecklingen är så fördärvlig att den bestämt måste avslöjas och fördömas. Det handlar om den synd som innebär att man betraktar deras tidiga löften om att överlämna sig till Gud på ett ytligt eller föraktfullt sätt. Den Helige Ande har berört dem så att de av religiöst intresse tagit ställning och beslutat att helt ställa sig under Prins Emmanuels blodstänkta baner. Men föräldrarna var själva så långt från Gud, så upptagna av världsliga affärer, så fyllda av tvivel och missnöje med sina egna religiösa erfarenheter att de var fullständigt olämpliga att ge dem instruktioner. Dessa unga behövde i sin brist på erfarenhet en klok, fast hand som pekade ut den rätta vägen och spärrade den orätta vägen genom råd och restriktioner.
(40) Ett religiöst liv borde presenteras som en tydlig kontrast till ett världsligt och nöjeslystet liv. Den som vill vara Kristi lärjunge måste ta upp sitt kors och bära det efter Jesus. Vår Frälsare levde inte för att behaga sig själv och det får vi inte heller göra. Stora andliga framsteg kommer att kräva fullkomlig (41) överlåtelse åt Gud. Men denna vägledning har inte getts till de unga eftersom det skulle strida mot föräldrarnas liv. Därför har barnen lämnats att skaffa sig kunskap om det kristna livet bäst de kunde. När de frestades att söka världsliga människors sällskap och delta i världsliga nöjen, har de tillgivna föräldrarna som inte vill vägra dem några nöjen - om de överhuvudtaget har sagt eller gjort något åt saken - intagit en så diffus och obeslutsam ståndpunkt att barnen själva har dragit slutsatsen att den väg de ville följa var förenlig med ett kristet liv och en kristen karaktär.
(41) När de en gång börjat på denna väg fortsätter de vanligen på den tills de världsliga inslagen tar överhand och de hånar sina tidigare övertygelser. De föraktar den enkelhet de uppvisade när deras hjärtan var känsliga och de hittar på ursäkter för att undvika församlingens och den korsfäste Återlösarens heliga krav. Denna grupp kan aldrig bli vad den kunde ha blivit om inte samvetets övertygelse hade tystats och de heligaste, mest ömhjärtade känslorna hade avtrubbats. Om de senare i livet blir Kristi efterföljare, kommer de fortfarande att bära de ärr som uppstått i deras själar genom vanvördnad för heliga ting.
(41) Föräldrarna inser inte detta. De förutser inte resultatet av sitt handlingssätt. De inser inte att deras barn har behov av den ömmaste omvårdnad, den mest omsorgsfulla uppfostran i det andliga livet. De betraktar dem inte som Kristi särskilda egendom, köpta med Hans blod och som Hans nåds segerbyten, kvalificerade redskap i Guds händer till att bygga upp Hans rike. Satan försöker alltid att vrida dessa unga ur Kristi händer och föräldrarna inser inte att den store fienden reser sitt djävulska baner tätt vid deras sida. De är så förblindade att de tror att det är Kristi baner.
(41) Genom äregirighet eller lättja, skepsis eller självtillfredsställelse, lockar Satan de unga bort från helighetens smala stig, som har upprättats för Herrens återlösta att gå på. Oftast lämnar de inte (42) denna stig på en gång. De övervinns gradvis. När de tagit ett felaktigt steg, förlorar de Andens vittnesbörd om att de har godkänts av Gud. Därigenom faller de ned i modlöshet och brist på tillit. De ogillar gudstjänster eftersom deras samveten fördömer dem. De har fastnat i Satans snara och det finns bara ett sätt att undkomma. De måste gå samma väg tillbaka och i hjärtats ödmjukhet bekänna och lämna sin halvhjärtade bana. Låt dem förnya sin första erfarenhet, som de har ringaktat, ta vara på varje gudomlig strävan och låta de heliga känslor, som endast Guds Ande kan ingjuta, regera i deras hjärtan. Tro på Kristi kraft kommer att inge styrka att hålla ut och ljus att vägleda.
(42) Denna praktiska undervisning i religiös erfarenhet, är vad kristna föräldrar borde vara beredda att ge sina barn. Gud kräver detta av er och ni försummar er plikt om ni inte utför detta arbete. Instruera era barn om Guds sätt att tillrättavisa och villkoren för ett framgångsrikt kristet liv. Lär dem att de inte både kan tjäna Gud och ha sina tankar upptagna av överdrivna omsorger om detta livet, men låt dem inte hysa tanken, att de inte behöver arbeta hårt utan kan spendera sin fritid i sysslolöshet. På denna punkt är Guds ord tydligt. Jesus, himlens Majestät, har gett de unga ett föredöme. Han arbetade i verkstaden i Nasaret för sitt dagliga bröd. Han var sina föräldrar underdånig och försökte inte bestämma över sin egen tid eller att följa sin egen vilja. Genom ett liv i behaglig njutning kan den unge aldrig riktigt nå verklig framgång som vuxen eller som kristen. Gud lovar oss inte bekvämlighet, ära eller rikedom i tjänsten för Honom, men Han försäkrar oss att vi ska få alla de välsignelser som vi behöver, mitt under förföljelse ”och i den kommande tidsåldern evigt liv.” Kristus kommer inte att godkänna något mindre än en fullständig överlåtelse till tjänst åt Honom. Det är den läxa, som var och en av oss måste lära sig.
(43) (43) De som studerar Bibeln, rådgör med Gud och förlitar sig på Kristus, kommer alltid att kunna handla klokt, under alla förhållanden. Goda principer kommer till uttryck i det verkliga livet. Låt bara sanningen för vår tid bli väl mottagen och bli grunden för karaktären och den kommer att skapa en orubblig beslutsamhet som varken nöjenas frestelser, sedvänjornas nyckfullhet, föraktet från dem som älskar världen eller hjärtats egna krav på att tillfredsställa sig själv har makt att påverka. Först måste samvetet bli upplyst och viljan underordna sig. Kärleken till sanning och rättfärdighet måste råda i själen. Då kommer en karaktär att framträda, som himlen kan erkänna.
(43) Vi har tydliga exempel på den uppehållande kraften i fasta religiösa principer. Inte ens fruktan för döden kunde få den utmattade David att dricka av vattnet från Betlehem, som tappra män hade vågat livet för att skaffa. Den gapande lejongropen kunde inte hindra Daniel från att be varje dag och den brinnande ugnen kunde inte förmå Sadrak och hans vänner att falla ned för den avgudabild, som Nebukadnessar hade ställt upp. Unga män med fasta principer kommer hellre att avstå från nöjen, trotsa smärta och tappert möta även lejongropen och den brinnande ugnen, än att vara otrogna mot Gud. Lägg märke till Josefs karaktär. Den moraliska styrkan utsattes för en svår prövning men segern var fullständig. På varje punkt bestod den ädle unge mannen provet. Samma upphöjda, orubbliga princip visade sig vid varje prövning. Herren var med honom och Hans ord var lag.
(43) En sådan fasthet och rena principer lyser klarast i kontrast till de ungas svaghet och oduglighet i vår tid. Med några få undantag vacklar de och ändrar sig så fort omständigheter och omgivningar förändras, på ett sätt i dag och något annat i morgon. Släpp fram lockelser från nöjen eller självisk tillfredsställelse och samvetet kommer att offras för att tillfredsställa nöjeslusten. Kan man lita på en sådan person? Aldrig! När det inte finns några frestelser (44) kan han kanske uppföra sig så väl att dina tvivel och misstankar verkar orättvisa, men om tillfälle ges kommer han att svika ditt förtroende. Han är fördärvad innerst inne. Just när ståndaktighet och principfasthet behövs som mest, kommer du att upptäcka att han ger efter. Om han inte blir en Judas beror det bara på att han saknat lämpligt tillfälle.
(44) Föräldrar, ert främsta mål borde vara att följa pliktens kallelse och med själ och hjärta gå in för den uppgift som Gud gett er att utföra. Även om ni misslyckas med allt annat, var grundliga och effektiva när det gäller detta. Om uppfostran i hemmet gjort era barn rena och rättskaffens, om de bara fyller den minsta och lägsta platsen i Guds stora plan för världens välfärd, då kan era liv aldrig ses som ett misslyckande och behöver aldrig ångras.
(44 ) Tanken att vi måste böja oss för egensinniga barns vilja är ett misstag. Elisa blev i början av sitt arbete retad och förlöjligad av ungdomarna i Betel. Han var en mycket mild man, men Guds Ande drev honom till att uttala en förbannelse över dessa bespottare. De hade hört talas om Elias himmelsfärd och gjorde denna allvarliga händelse till föremål för hån. Elisa visade att varken unga eller gamla skulle driva med honom i hans heliga kallelse. När de sade, att det vore bäst om han togs upp på samma sätt som Elia, förbannade han dem i Herrens namn. Den fruktansvärda dom som drabbade dem var från Gud. Efter detta hade Elisa inte några fler problem i sitt uppdrag. I femtio år gick han in och ut genom Betels port, reste från stad till stad och passerade genom hopar av de värsta och råaste av sysslolösa, fördärvade ungdomar, utan att någon någonsin gjorde narr av honom eller nedvärderade hans kvalifikationer som den Allrahögstes profet. Detta enda tillfälle av fruktansvärd stränghet i början av hans bana var tillräckligt för att ge respekt för resten av hans liv. Hade han låtit detta förlöjligande gå obemärkt förbi, kunde han ha gjorts till åtlöje, hånats och till och med slagits ihjäl av den larmande (45) hopen och hans uppdrag att undervisa och rädda nationen ur dess stora fara, hade omintetgjorts.
(45) Även vänlighet måste ha sina gränser. Auktoritet måste upprätthållas genom fast skärpa. Annars kommer många att bemöta den med förlöjligande och förakt. Det man kallar mildhet, det lirkande och den eftergivenhet som föräldrar och vårdnadshavare visar mot de unga är det värsta som kan drabba dem. Fasthet, beslutsamhet och tydliga krav är nödvändiga i varje familj. Föräldrar, ta på er ert försummade ansvar. Uppfostra era barn enligt Guds plan, visa ”hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” (1 Petri 2:9)