(341) Kära bröder och systrar i ___: Mitt sinne har varit omåttligt bekymrat med tanke på ert tillstånd. Jag har inte kunnat sova och jag står upp klockan tolv för att skriva till J och till er som en församling. Jag vet inte i vilket tillstånd J skulle befinna sig nu, om ni hade behandlat honom rättfärdigt och kristet, så som varje Guds barn skall vara vid ett sådant tillfälle. Somliga av er kommer (342) inte att kunna förstå mina ord, därför att ert eget sätt att handla har försatt er i en situation där ni inte har en helgad omdömesförmåga. Ni har låtit starka och hårda känslor mot honom komma in i era hjärtan och har rättfärdigat er själva genom att behandla honom med likgiltighet och till och med förakt. Ni har förklarat, att han, med sin otro och sitt felaktiga sätt att handla, säkert skadade församlingen och försatte själar i fara och att ni inte fick lov att umgås med honom. Men vill ni, i ljuset av Guds stora rättfärdighets norm, kritiskt rannsaka varje ord och handling hos er själva, så att ni kan påminna er dem och jämföra dessa med Kristi liv? Om ni har gjort Guds vilja, så skall Hans ljus och erkännande stödja era ansträngningar och lyckan kommer att följa er. Jag önskar, att medlemmarna i denna tidigare så framgångsrika församling, var för sig skulle börja bygga på sitt eget hus. När de ser sitt eget liv i dess sanna ljus, kommer de att inse att de har begått ett mycket stort misstag, genom att låta sin egen kritiska och fariseiska ande styra sina tungor och utveckla sig själva på det sätt som de behandlar sina bröder på. Denna okristna hårdhet har utestängt Jesus från församlingen och har fört in en splittring. Den har fostrat en benägenhet att döma och fördöma, ett hat till dem, som inte ser saker och ting, som ni ser dem. Även om era bröder säger och gör många saker, som verkligen skadar er, kommer ni att skjuta dem åt sidan och säga: ”Jag är heligare än du”?
(342) ”Av deras frukt skall ni känna dem.” Kristus har inte blivit uppenbarad i ert uppförande mot någon, som var närmare himlens rike än ni själva. Herren har uppenbart era fel mot Hans barn, - er brist på barmhärtighet och kärlek, ert beslut att styra andra och försöka få dem att se saker och ting, så som ni vill ha dem. Och när ljuset kommer till er, vad gör ni då? Medgav ni bara att ni hade fel eller bekände ni av hjärtat era fel och ödmjukade era stolta hjärtan inför Gud? Övergav ni era egna vägar och accepterade Guds lära? Går ni till dem, som ni har stött och sårat och säger: (343) ”Jag har fel, jag har syndat mot er. Förlåt mig. Jag har handlat fel. Jag har arbetat i min egen anda. Jag var ivrig, men inte i överensstämmelse med rätt kunskap. Det var snarare Jehus ande, än Kristi saktmodighet och ödmjukhet. Guds ord ger vägledning: ”Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade.” Vill ni be för mig att Gud vill förlåta mig för den sorg och plåga jag har förorsakat er?”
(343) Om ni, som har deltagit i detta sårande och fördömande, inte av hjärtat har ångrat er, då kommer inte ljus, frid och glädje in i era själar. När ni är försiktiga, vänliga och ömhjärtad mot era bröder, i samma grad som ni har varit hårda, oförlåtande och hårda, kommer ni att bekänna era fel och så långt som möjligt gottgöra . När ni sedan har gjort allt från er sida, kan ni be Herren om att göra det som är omöjligt för er och hela de sår som ni har tillfogat, förlåta er och utplåna era överträdelser. När det finns en så stor olust att bekänna ett fel, som öppet och tydligt läggs fram för den felande, visar det, att de styrs mer av sin egen utämjbara, ohelgade natur än av anden i Kristi evangelium.
(343) Om Gud någonsin har talat till mig, har ni ett synnerligen viktigt arbete att utföra i ivrig ånger, för att ni visat den felande det sataniska elementet i er karaktär, inte bara i kyla och likgiltighet, utan i försumlighet och förakt. Om de verkligen befinner sig i mörker och gör saker och ting, som försätter deras själar i fara, borde ni visa dem större intresse. Visa dem, att ni älskar deras själar, samtidigt som ni vill vara principfasta och inte avvika från det rätta. Låt dem genom era ord och handlingar få veta, att ni inte vill hämnas och ge tillbaka, utan att ni för deras skull vill offra känslor och övervinna självet. Framställ Jesus, vårt föredöme. Visa alltid och under alla förhållanden Hans Ande och låt det sinnelag råda i er, som var i Kristus Jesus. Era vägar har inte varit Guds vägar. Er vilja har inte varit Guds vilja. Kärlekens dyrbara planta har inte odlats och vattnats av (344) nådens dagg. Egenkärlek, egenrättfärdighet och självtillfredsställelse har utövat en härskande kraft.
(344) Vad har Jesus gjort för er och vad gör Han ständigt för oss, var och en? Vad har ni, som ni inte har fått? Kristus säger: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna.” ”Varje gren i mig, som inte bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt”. Grenarna stöttar inte vinträdet, utan vinträdet stöttar och när grenarna. Församlingen stöttar inte Kristus, utan Kristus stöttar församlingen, med Sin livsnödvändiga kraft. Det är inte tillräckligt att vara en gren. Vi skall vara fruktbara grenar. ”Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt”, sade Jesus. (Joh. 15:2, 5) Men om frukten kommer från törnbusken, är det uppenbart att vi inte är grenar från den levande vinstocken.
(344) Livet fostrar. Så länge de kristna är i världen, kommer de att utsättas för motstridiga inflytanden. Olika förargelseväckande anledningar skall pröva deras sinneslugn och humör och det är genom att möta dessa i rätt anda som de kristna dygderna utvecklas. Om oförrätter och förolämpningar bärs i saktmod, om skymfande ord får ett milt svar och ovänliga handlingar möts med vänlighet, är det bevis på att Kristi Ande bor i hjärtat och att saven från det levande Vinträdet flödar genom grenarna. Vi går i Kristi skola och där skall vi lära oss att bli milda och ödmjuka av hjärtat. Och när vi nått slutexamen skall vi finna att alla hinder vi mött, alla svårigheter och smärtor var praktiska övningar i tillämpandet av de kristna principerna. Om lidandet bärs på rätt sätt, utvecklar det hos oss en Kristuslik karaktär och skiljer oss från världens barn.
(344) Vi måste uppnå en hög standard om vi vill vara Guds barn: ädla, rena, heliga, obefläckade och en renande process är nödvändig om vi skall uppnå denna standard. Hur skulle denna fostran kunna ske, om vi inte hade några svårigheter, inte övervann några hinder, inte mötte något som satte vårt tålamod och vår uthållighet på prov? Dessa prövningar är inte (345) minst välsignelsebringande i vår erfarenhet. De är ämnade att hjälpa oss att spänna alla våra krafter i den bestämda avsikten att lyckas. Vi skall använda dem som av Gud givna medel för att vinna den avgörande segern över det egna jaget i stället för att tillåta dem att hindra, trycka ned och fördärva oss.
(345) Karaktären skall prövas. Om vi verkligen är grenar i Vinträdet skall Kristus uppenbaras i oss. Vi skall vara tåliga, milda, förlåtande och vänliga mitt ibland förtret och irritation. Dag efter dag, år efter år skall vi besegra oss själva och växa i ädelt hjältemod. Detta är vad som väntas av oss, men vi kan inte utföra det utan ständig hjälp från Jesus, bestämd avgörelse, orubblig föresats samt vaksamhet och oavbruten bön. Var och en har sin personliga kamp att utkämpa. Var och en måste finna sin väg genom svårigheter och besvikelser. Den som ger upp i striden, förlorar sin kraft och segerglädje. Ingen, inte ens Gud, kan bära oss till himmelen, med mindre vi gör vad på oss ankommer. Våra liv skulle utmärkas av skönhet. Vi måste rensa bort icke älskvärda karaktärsdrag som gör oss olika Jesus. Under det att Gud i oss verkar både vilja och goda gärningar, måste vi samarbeta med honom. Kristi lära förvandlar hjärtat. Den gör den världsligt sinnade andligt sinnad. Under Hans inflytande blir den själviske osjälvisk, emedan Kristi karaktär är sådan. Den oärlige intrigmakaren blir rättskaffens och det blir hans andra natur att göra mot andra vad han önskar att de skall göra mot honom. Den lastbare förvandlas från orenhet till renhet. Han utvecklar goda vanor, ty Kristi evangelium har för honom blivit en livets lukt till liv.
(345) Nu, medan nådens tid ännu varar, skall vi inte döma andra och betrakta oss själva som föredömen. Kristus är vår förebild. Efterlikna honom, vandra i Hans fotspår! Du kanske bekänner dig tro hela sanningen för vår tid, men om du inte lever efter denna sanning är den dig till intet gagn. Vi skall inte döma varandra, det är inte vår uppgift. Men vi skall älska varandra och be för varandra. När vi ser någon lämna adventbudskapet, skulle vi (346) gråta över denne såsom Jesus grät över Jerusalem. Låt oss se vad vår himmelske Fader säger i Sitt ord om felsteg: "Mina bröder, om så händer, att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande. Och du må hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad." (Gal. 6: 1.) "Mina bröder, om någon bland eder har farit vilse från sanningen, och någon omvänder honom, så mån I veta att den som omvänder en syndare från hans villoväg, han frälser hans själ från döden och överskyler en myckenhet av synder." (Jak. 5: 19, 20.) Vilken stor missionsuppgift! Hur mycket mer Kristus-likt än att såsom fattiga och felande dödliga varelser alltid anklaga och döma dem som inte lever exakt efter vad vi anser passande. Låt oss komma ihåg att Jesus känner oss var och en personligen och Hans hjärta rörs av vår svaghet. Han känner vars och ens behov och Han läser varje hjärtas dolda och outtalade sorg. Om någon av de små, för vilka Han dog, såras, så ställer Han syndaren till ansvar. Jesus är den gode Herden. Han har omsorg om Sina svaga, sjuka, vilsegångna får. Han känner dem alla vid namn. Den nöd som drabbar varje får eller varje lamm i Hans hjord, rör Hans älskande hjärta, och ropet om hjälp når Hans öra. En av de största synder som begicks av Israels herdar påvisas av profeten: "De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet foren I fram mot dem. Så blevo de förskingrade, därför att de icke hade någon herde, de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevo förskingrade. Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; över hela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågar efter dem eller uppsöker dem." (Hes. 34: 4-6.)
(346) Jesus sörjer för var och en som om denne vore den ende på jorden. Såsom Gudom utövar Han Sin makt för vår skull, medan Han såsom vår äldre bror känner all vår smärta. Himmelens majestät tog inte avstånd från det fallna, syndiga människosläktet. Vi har inte en (347) överstepräst som står så högt över oss, att Han inte lägger märke till oss och sympatiserar med oss, men vi har en som varit frestad i allt liksom vi, dock utan synd.
(347) Vilken motsats till denna anda är den känsla av likgiltighet och förakt" som visats av några i . . . . . emot... och dem som har kommit under Hans inflytande. Om någonsin Guds förvandlande nåd behövdes, så är det i den församlingen. Genom att döma och fördöma en broder har de åtagit sig en uppgift som Gud aldrig lagt i deras händer. En hjärtats hårdhet, en kritisk och dömande anda som förstör både personlighet och oberoende, har vävts in i deras kristna erfarenhet och deras hjärtan har förlorat Kristi kärlek. Skynda er, syskon, att rena era hjärtan från dessa ting innan det skall sägas i himmelen: "Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig." (Upp. 22: 11.)
(347) Ni kommer att möta många svårigheter i ert kristna liv i samband med församlingen, men ansträng er inte allt för mycket att forma era medtroende. Döm dem inte om ni ser att de inte uppfyller Guds ords krav, om de vållar er förtret, hämnas inte. Var stilla, reta inte upp er om sådant sägs som är ämnat att göra er bittra. Ni ser mycket hos andra som ni finner vara orätt och önskar rätta till. Ni börjar reformera i egen kraft, men det sker inte på rätt sätt. Ni måste arbeta för den felande med ett hjärta, fyllt och ödmjukat av Guds Ande, och så låta Herren arbeta genom er såsom tjänare. Lägg era bördor på Jesus. Ni känner att Herren måste ta hand om de fall där Satan strävar efter att vinna herraväldet, men ni bör i undergivenhet och ödmjukhet göra vad ni kan och sedan lägga den trassliga härvan, de komplicerade förhållandena i Guds hand. Följ föreskrifterna i Hans Ord och lämna resultatet åt Hans visdom! När ni har gjort allt ni kan för att rädda er medtroende, sluta upp att oroa er och ägna er åt (348) andra pressande plikter. Det är inte längre er sak, utan Guds.
(348) Hugg inte på grund av otålighet av svårighetens knut så att ni därmed gör saken hopplös. Låt Gud lösa upp de tilltrasslade trådarna. Han är vis nog att ta hand om vårt livs virrvarr. Han har både skicklighet och takt. Vi kan inte alltid se Hans planer; vi måste vänta tåligt och se hur de utvecklas och inte förstöra dem. Han vill uppenbara dem för oss när Hans tid är inne. Sträva efter enhet, uppodla kärlek och Kristus-likhet i allt. Han är källan till enighet och styrka, men ni har inte sökt den kristna enhet som i kärlek sammanbinder hjärtan.
(348) Det finns arbete för er både inom och utanför församlingen. "Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt. . ." (Joh. 15: 8.) Den frukt vi bär är det enda beviset inför världen på trädets art. Om våra gärningar är av samma karaktär som grenarnas på det levande Vinträdet, så bär vi rika klasar av ädel frukt, och då bär vi också inför världen Guds eget kännemärke på Hans söner och döttrar. Vi är levande brev, kända och lästa av alla.
(348) Jag är rädd att ni misslyckas i det som ni måste göra för att gottgöra det förgångna och bli levande, fruktbärande grenar. Om ni gör som Gud vill skall Hans välsignelse vila över församlingen. Ni har inte varit ödmjuka nog att utföra ett grundligt verk och handla i överensstämmelse med Guds Andes sinnelag. Där har varit självrättfärdigande, självisk njutning och självförsvar när det skulle ha varit ödmjukhet, förkrosselse och ånger.
(348) Ni skulle flytta undan varje stötesten och göra "räta stigar för edra fötter, så att den fot som haltar icke vrides ur led". (Hebr. 12: 13.) Det är inte för sent att rätta till vad som är fel. Men ni skall inte anse er själva för friska och utan behov av läkare för ni behöver hjälp. När ni kommer till Jesus med ett krossat hjärta, skall Han hjälpa och välsigna er och ni kommer sedan att fortsätta Herrens verk med mod och energi. Det bästa beviset för att ni är i Kristus, är den frukt ni bär. Men om ni inte i sanning är förenade med Honom skall det ljus och de förmåner ni har bli er dom och undergång.