(84) Själva grunden för all verklig framgång för vår skola är en nära förening mellan Gud, lärare och elever. Att frukta Herren är början till vishet. Hans föreskrifter borde erkännas som rättesnöret för livet. I Bibeln uppenbaras Guds vilja för Hans barn. Var den än läses, i familjekretsen, skolan eller församlingen, borde alla vara stilla och hängivet uppmärksamma, som om Gud verkligen var närvarande och talade till dem.
(84) En hög religiös standard har inte alltid upprätthållits på vår skola. En majoritet av både lärare och elever försöker hela tiden att bortse från sin religion. Så har det särskilt varit sedan världsliga elever börjat gå på skolan. Kristus kräver öppna och kraftfulla trosbekännelser av alla sina efterföljare. Var och en måste ta ställning och vara det som Gud har avsett att han skulle vara, ett skådespel för världen, för änglar och för människor. Varje kristen ska vara ett ljus, som inte är dolt under skäppan eller under sängen, utan satt på en ljusstake så att det kan lysa för alla i huset.
(85) (85) Lärarna på vår skola borde inte anpassa sig till världsliga vanor eller anta världsliga principer. De egenskaper som Gud värderar högst är barmhärtighet och renhet. Dessa egenskaper borde varje kristen värna om. ”Var och en som älskar är född av Gud och känner honom.” ”Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss.” ”då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.”
(85) Gud har påverkat unga mäns hjärtan, att de ska ägna sig åt pastorsyrket. De har kommit till vår skola i hopp om att finna fördelar där som de inte kan få någon annanstans. Men Guds Andes allvarliga övertygelse har lärare tagit lätt på, lärare som har liten förståelse för själars värde och bara känner en liten börda för deras frälsning, och de har strävat efter att vända de unga bort från den väg som Gud har försökt att leda dem på.
(85) Välkvalificerade lärares lön är mycket högre än våra pastorers, och läraren arbetar inte på långt när så hårt och utsätter sig inte för lika mycket besvär, som den pastor, som lägger ned hela sin själ i arbetet. Detta förhållande har framhållits för de unga och de har uppmuntrats att misstro Gud och att inte lita på Hans löften. Många har valt den lättare vägen och har förberett sig för att undervisa i vetenskapliga ämnen eller att ägna sig åt ett annat yrke i stället för att förkunna sanningen.
(85) Därigenom har Guds verk hindrats av ohelgade lärare, som bekänner sig tro på sanningen men som inte älskar den i sitt hjärta. Den utbildade unge mannen har fått lära sig att betrakta sin begåvning som alltför värdefull för att användas i Kristi tjänst. Men har då inte Gud några anspråk på honom? Vem gav kraften till att skaffa sig denna intellektuella bildning och dessa färdigheter? Har de uppnåtts under förutsättningar som är helt oberoende av Jehova?
(86) (86) Många ungdomar som är okunniga om världen, okunniga om sin svaghet och okunniga om framtiden, känner inget behov av en gudomlig hand för att visa dem deras väg. De anser sig själva fullt kapabla att styra sitt eget skepp bland reven. Låt sådana ungdomar komma ihåg, att vart de än går är de inte utanför Guds territorium. De är inte fria att välja vad de vill utan att fråga efter sin Skapares vilja.
(86) Begåvning utvecklas alltid bäst och uppskattas mest, där behovet av den är som störst. Men denna sanning förbises av många som ivrigt strävar efter att utmärka sig. Trots att deras religiösa erfarenhet och mentala färdigheter är ytliga, vill de i sin kortsiktiga ärelystnad ha ett högre arbetsområde än det som Försynen har gett dem. Herren kallar inte dem, som Han kallade Josef och Daniel, att stå emot de frestelser som världslig ära och hög status medför. Men de tvingar sig själva in i farliga situationer och överger den enda befattning som de är passande för.
(86) Det makedoniska ropet kommer till oss från alla håll. ”Sänd oss arbetare” lyder den enträgna uppmaningen från öst och väst. Överallt omkring oss har fälten ”vitnat till skörd. Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv,” Är det inte dårskap att vända sig bort från dessa fält och engagera sig i verksamhet som bara kan ge ekonomisk vinning? Kristus vill inte ha några själviska arbetare som bara söker den högsta lönen. Han kallar dem som är villiga att bli fattiga för Hans skull, liksom Han blev fattig för deras skull. Vad var det för framtidsutsikter som låg framför Kristus i den här världen? Förolämpningar, hån, fattigdom, skam, förkastande, svek och korsfästelse. Ska underherdarna söka en lättare lott än sin Mästares?
(86) Guds Ord förenklar livets komplicerade strävan. Till var och en som allvarlig söker ger det gudomlig visdom. Vi bör aldrig glömma att vi har blivit återköpta genom lidande. Det är Kristi dyrbara blod som ger oss försoning. Genom hårt arbete, uppoffring och risker, genom förluster (87) av världsliga ägodelar och under själslig vånda har evangeliet burits ut till världen. Gud kallar unga män i deras ungdoms kraft och styrka att dela självförnekelse, uppoffring och lidande med Honom. Om de accepterar kallelsen kommer Han att göra dem till sina redskap till frälsning för själar som Han dött för. Men Han vill att de ska beräkna kostnaden och gå in i sin uppgift med full insikt om de villkor på vilka de tjänar en korsfäst Återlösare.
(87) Jag kan knappt uttrycka mina känslor när jag tänker på hur Guds avsikt med vår skola har ignorerats. De som har ett sken av gudsfruktan, förnekar genom sina oheliga liv den sanningens kraft som gör att människor kan bli frälsta. Se på apostlarnas historia som utstod fattigdom, vanära, misshandel och till och med döden, för sanningens sak. De gladde sig över att de ansågs värdiga att lida för Kristus.
(87) Om stora resultat kan uppnås genom stora ansträngningar och stort lidande, vem av oss som är föremål för gudomlig nåd kan då vägra att uppoffra sig? Kristi evangelium ställer krav på varje själ som har hört budskapet om de glada nyheterna. Vad ska vi ge Gud för alla Hans välgärningar för oss? Hans ojämförliga barmhärtighet kan aldrig återgäldas. Vi kan bara, genom villig lydnad och tacksam tjänst, vittna om vår lojalitet och kröna vår Förlossare med ära.
(87 ) Jag har ingen högre önskan än att se våra unga fyllda av den rena religionens anda, som kommer att leda dem till att ta upp korset och följa Jesus. Gå framåt, ni unga lärjungar till Kristus, principfasta och klädda i renhetens och rättfärdighetens klädnad. Er Frälsare kommer att leda er fram till den plats som bäst passar er begåvning och där ni kan göra mest nytta. På pliktens väg kan ni vara säkra på att få tillräcklig nåd för dagen.
(87 ) Förkunnelsen av evangeliet är Guds utvalda medel för själars frälsning. Men vår främsta uppgift borde vara att sätta vårt eget hjärta i harmoni med Gud. Därefter är vi förberedda att (88) arbeta för andra. Förr i tiden rannsakade våra uppriktiga arbetare allvarligt sina hjärtan. De rådgjorde sig med varandra och förenades i ödmjuk, innerlig bön om gudomlig vägledning. Den sanna missionsandan hos förkunnare och lärare har minskat. Ändå är Kristi återkomst närmare nu, än då vi kom till tro. För varje dag som går har vi en dag mindre till att förkunna varningsbudskapet för vår värld. Jag skulle önska att det i dag fanns mer innerlig förbön till Gud, större ödmjukhet, större renhet och större tro.
(88) Alla befinner sig i ständig fara. Jag varnar församlingen att ta sig i akt för dem som predikar livets ord för andra men inte själva hyser den ödmjukhetens och självförnekelsens anda som det inpräntar. Sådana människor kan man inte lita på i en kris. De ignorerar Guds röst lika lättvindigt som Saul gjorde, och liksom han är många beredda att rättfärdiga sitt handlingsätt. När Saul tillrättavisades av Herren genom Hans profet, försäkrade han bestämt att han hade lytt Guds röst. Men de bräkande fåren och de råmande oxarna vittnade om att han inte hade gjort det. På samma sätt försäkrar många i dag att de är lojala mot Gud, men deras konserter och andra nöjestillställningar, deras världsliga umgänge, deras självupphöjelse och deras ivriga längtan efter popularitet - allt detta vittnar om att de inte lytt Hans röst. ”Mitt folks förtryckare är barn, och kvinnor härskar över det.”
(88) Det är högre normer som evangeliet sätter upp för oss. Den konsekventa kristna är inte bara en ny, utan också en ädel skapelse, i Kristus Jesus. Han är ett ofelbart ljus som ska visa andra vägen till himlen och till Gud. Den som drar sin livskraft från Kristus kommer inte att ha någon längtan efter världens lättsinniga, otillfredsställande njutningar.
(88 ) Bland ungdomarna kommer man att finna stora variationer i karaktär och utbildning. Somliga har levt under godtyckligt tvång och hårdhet, vilket har utvecklat en obstinat och trotsig anda i dem. Andra har varit hemmets (89) kelgrisar och har av eftergivna föräldrar tillåtits följa sina egna böjelser. Vartenda fel har ursäktats, tills deras karaktär blivit deformerad. För att framgångsrikt kunna handskas med dessa olika karaktärer behöver läraren visa stor takt och finkänslighet såväl som bestämdhet i sin ledning.
(89) Ovilja, ja, till och med förakt för rimliga regler kommer ofta att uppvisas. Somliga kommer att använda hela sin uppfinningsrikedom för att undgå straff, medan andra kommer att visa en obekymrad likgiltighet för överträdelsens konsekvenser. Allt detta kommer att kräva större tålamod och ansträngning från dem som har anförtrotts deras utbildning.
(89) En av de största svårigheterna som lärarna har haft att kämpa med är att föräldrarna inte samarbetar för att genomdriva skolans disciplin. Om föräldrarna kände ansvar att stötta lärarens auktoritet skulle mycket uppstudsighet, många synder och utsvävningar förhindras. Föräldrarna borde kräva att deras barn respekterar den som har rättmätig auktoritet. De borde arbeta, med en outtröttlig omsorg och ihärdighet för att uppfostra, vägleda och tygla sina barn, tills rätta vanor är ordentligt befästa. Med en sådan uppfostran skulle de unga underordna sig samhällets institutioner och visa moralisk självbehärskning i allmänhet.
(89) Både genom förmaningar och gott exempel skulle de unga lära sig enkelhet när det gäller kläder och vanor, flit, måttlighet och sparsamhet. Många elever är extravaganta när de spenderar de medel som de har fått av sina föräldrar. De försöker visa sig överlägsna sina kamrater genom att frikostigt spendera pengar för att visa upp sig och skämma bort sig själva. På somliga läroanstalter har detta ansetts få så stora konsekvenser att man har föreskrivit vilka kläder eleverna ska bära och begränsat deras användning av pengar genom fastställda regler. Men eftergivna föräldrar och bortskämda elever kommer att finna något sätt att kringgå reglerna. Vi borde inte använda sådana metoder. Vi ber kristna föräldrar att noga överväga detta i bön, (90) söka råd från Guds ord och så försöka handla efter dess undervisning.
(90) Om det fanns hantverksverkstäder i anslutning till vår skola, och eleverna blev ålagda att ägna en del av sin tid till någon aktiv sysselsättning, skulle det visa sig vara ett skydd mot mycket av det dåliga inflytande som råder på läroanstalter. Rejäla, nyttiga sysselsättningar i stället för lättsinniga och destruktiva tidsfördriv, skulle ge berättigat utrymme åt ungdomlig livsglädje och skulle bidra till måttlighet och en fast karaktär. Alla ansträngningar som är möjliga bör göras för att uppmuntra till en längtan efter moralisk och fysisk såväl som mental utveckling. Om flickor fick lära sig att laga mat, i synnerhet att baka bra bröd, skulle deras utbildning att vara mycket mer värdefull. Kunskap om nyttigt arbete skulle i hög grad förhindra den sjukliga sentimentalitet som har fördärvat och fortfarande fördärvar tusentals. Att använda musklerna såväl som hjärnan kommer att uppmuntra intresset för vardagslivets husliga plikter.
(90) Vår tid är en tid av uppvisning och ytlighet när det gäller utbildning. Broder ___ har en naturlig förkärlek för systematik och grundlighet, och detta har blivit en vana genom livslång träning och disciplin. Gud har gett honom sitt gillande för detta. Hans arbete är verkligen betydelsefullt, eftersom han inte tillåter elever att vara ytliga. Men i sina allra första ansträngningar för att etablera en skola mötte han många hinder. Om han hade varit mindre beslutsam och uthållig skulle han ha gett upp kampen. Några av föräldrarna gav inte skolan sitt stöd och deras barn respekterade inte läraren, eftersom han bar torftiga kläder. De lät hans utseende väcka deras fördomar emot honom. Denna respektlöshet tillrättavisades av Herren och läraren blev uppmuntrad i sitt arbete. Men de klagomål och omdömeslösa rapporter som barnen tog med sig hem stärkte föräldrarnas fördomar. När broder ___ försökte att inpränta sanna principer och forma riktiga vanor, beklagade sig bortskämda (91) barn över sina ansträngande studier. Jag blev visad att just dessa led, eftersom sinnet inte var tillräckligt engagerat i riktiga ämnen. De tänkte på demoraliserande saker och både själ och kropp var försvagade av vanan att onanera. Det var denna skamliga vana, inte alltför mycket studier, som gjorde att dessa barn ofta var sjuka och hindrade dem att göra de framsteg som föräldrarna önskade.
(91) Herren erkände bror ___s handlingssätt i allmänhet, när han lade grunden till den skola som nu är i drift. Men mannen har arbetat alltför hårt, utan en fast, välsignad och stärkande påverkan från hemmen för att lätta hans bördor. Under den belastning som denna överansträngning ledde till har han begått några misstag, men inte hälften så svåra som de personer gjort som har hyst bitterhet mot honom. I sin kontakt med de unga har han tvingats möta den upprorsanda och det trots, som aposteln förklarar är ett av tecknen på de sista dagarna.
(91) Somliga av lärarna på skolan har inte insett det ansvar som deras ställning medför. De har inte själva varit elever i Kristi skola och har därför inte varit förberedda att undervisa andra.
(91) Bland eleverna kommer det att finnas somliga med lättjefulla, onda vanor. Dessa kommer att behöva tillrättavisning och fostran. Men om de inte kan bättra sig, låt dem inte drivas vidare mot avgrunden genom otålighet och hårdhet. Lärarna bör alltid tänka på att de ungdomar som de har ansvar för, är köpta med Kristi blod och är yngre medlemmar i Herrens familj. Kristus gjorde ett oändligt stort offer för att köpa dem fria, och lärare bör känna att de ska stå som missionärer för att vinna dessa elever för Jesus. Om de av naturen är stridslystna, ska de akta sig noga för att ge efter för detta karaktärsdrag. De som har passerat den kritiska ungdomstiden borde aldrig glömma de frestelser och prövningar som finns i början av livet och hur mycket de längtade efter förståelse, vänlighet och kärlek.
(92) (92) Den som ägnar sig åt hårt offentligt arbete för människors skull, finner ofta inte mycket tid över att ägna sig åt sin egen familj och lämnas på sätt och vis nästan utan familj och utan sociala kontakter kring hemmets härd. Så har det varit för broder ___. Han har ständigt varit mentalt ansträngd. Han har inte haft så stora möjligheter att vinna sina barns tillgivenhet eller att tygla och vägleda dem så som det hade behövts.
(92) Det finns många på skolan som behöver en grundlig omvändelse. Låt ingen försöka se grandet i sin broders öga, när de har en bjälke i sitt eget öga. Var och en bör rena sin egen själs tempel från dess orenlighet. Släpp taget om avund och svartsjuka tillsammans med skräpet som samlats på hög. Upphöjda privilegier och himmelska färdigheter, köpta åt oss för ett oändligt högt pris, ges till oss gratis om vi tar emot dem. Gud håller var och en av oss ansvarig för det mått av ljus och de privilegier som Han har gett oss. Och om vi vägrar att ge Gud värdeökning på de pund som Han har anförtrott oss, förverkar vi Hans ynnest.
(92) Professor ___ skulle ha varit till stor nytta för er, om han inte hade smickrats av somliga och fördömts av andra. Han blev förvirrad. Han har karaktärsdrag som behövde undertryckas. I sin entusiasm har somliga gett honom oförtjänt mycket förtroende och beröm. Ni har placerat denne man där det blir svårt för honom att återhämta sig och finna sin rätta plats. Han har offrats av båda grupperna i församlingen, eftersom de inte har lytt Guds Andes maningar. Detta är orättvist mot honom. Han hade nyligen kommit till tro och var inte förberedd för den utveckling som skett.
(92 ) Så litet vi vet om det inflytande våra handlingar kommer att ha på vår egen och andras framtid. Många tror att det inte spelar så stor roll vad de gör. Det skadar ingen om de går på den ena eller andra konserten eller förenar sig med världen i något nöje, om de vill det. På detta sätt leder och behärskar Satan (93) deras önskningar och de tänker inte på att konsekvenserna kan bli helt avgörande. Det kan bli den länk i händelsernas kedja, som binder en själ fast i Satans snara och blir avgörande för hans eviga fördärv.
(93) Varje handling, hur liten den än är, har sin plats i livets stora drama. Tänk på att längtan efter att tillfredsställa aptiten en enda gång, förde synden med dess förfärliga konsekvenser in i vår värld. Guds söners oheliga äktenskap med människornas döttrar resulterade i avfall som slutade med världens ödeläggelse genom en översvämning. Den minsta eftergift för det egna jaget har lett till stora revolutioner. Detta är fallet nu. Det är mycket få som är försiktiga. Liksom Israels barn vill de inte lyda råd, utan vill följa sina egna önskningar. De förenar sig med världsliga element genom att vara närvarande vid sammankomster där de får uppmärksamhet. De visar därmed vägen och andra följer efter. Det som har gjorts en gång, det kommer de själva och många andra att göra igen. Varje steg de tar gör ett bestående intryck inte bara på deras eget samvete och deras vanor, utan också på andras. Detta faktum ger människans liv ett oerhört allvar.
(93) Mitt hjärta värker dag efter dag och natt efter natt, för våra församlingar. Många utvecklas, men åt fel håll. ”De rättfärdigas stig … växer i klarhet tills dagen når sin höjd.” Deras vandring går framåt och uppåt. De går från styrka till styrka, från nåd till nåd och från härlighet till härlighet. Detta är alla våra församlingars förmån. Men så annorlunda det har gått för dem! De behöver gudomlig upplysning. De måste vända helt om. Jag vet vad jag talar om. Om de inte blir verkligt kristna kommer de att gå från svaghet till svaghet. Splittringen kommer att öka och många själar kommer att ledas i fördärvet.
(93) Allt jag kan säga till er är: Ta emot det ljus som Gud har gett er och följ det, oavsett vad det kostar er. Det är er (93) enda säkerhet. Ni har ett arbete att utföra för att komma i harmoni. Måtte Herren hjälpa er att göra det även om jaget blir korsfäst. Samla ihop det ljus som har nonchalerats och förkastats. Samla ihop det i ödmjukhet, med bävan och fruktan. Det gamla Israels synd bestod i att ignorera Guds uttryckliga vilja och följa sin egen väg dit deras ohelgade hjärtan ledde dem. Det moderna Israel följer snabbt i deras fotspår och Herrens missnöje vilar lika säkert över dem.
(94) Det är aldrig svårt att göra det vi älskar att göra, men att välja en riktning som går rakt emot vad vi har lust till är att lyfta upp ett kors. Kristus bad att Hans lärjungar måtte bli ett, liksom Han var ett med Fadern. Denna enhet är Kristi vitsord inför världen, att Gud har sänt Honom. När vi ger avkall på den egna viljan i olika frågor, kommer de troende att förenas med Kristus. Detta borde alla beslutsamt be om och målmedvetet arbeta för, och på så sätt så långt det är möjligt besvara Kristi bön om enhet i Hans församling.