(621) Käre bror O: Jag har fått ditt brev och behöver inte ge uttryck åt mitt hjärtas sorg till dig över den mycket plötsliga förändring du nyligen har gjort. När jag ser tillbaka på din tidigare historia, kan jag minnas din erfarenhet i Colorado, dina tankar när du var på klippan och nedstigningen föreföll omöjlig och ditt senare delvisa återvinnande av din tro, dina frestelser på grund av falska och äregiriga förhoppningar om att bli större genom att hålla dig borta från vårt folk än genom att vara tillsammans med dem, din besvikelse, ditt lovvärda sätt att förbli tyst, böner och förståelse för Guds folk, som stigit upp till himlen för din skull och mina ständiga böner: ”Låt honom inte vara ensam, utan anstränger för att rädda honom. Han är fångad. Han har förlorat sitt grepp om Gud.”
(621) Jag minns sista gången jag red ut tillsammans med din hustru, innan hon dog. Hennes börda gällde dig och hennes barn. Hon sade, att hon var fruktansvärt rädd för framtiden, på grund av hennes barn och hennes mans skeptiska inställning. ”Om jag skulle dö”, sade hon, ”och han skulle ge upp sin tro och påverka mina barn till att överge sabbaten, hur förfärligt skulle det inte vara, efter att han har fått så stort ljus och fått ta emot så många bevis! Det är av den anledningen som jag klamrar mig fast vid livet. Det djupa verk har inte utförts i (622) hans själ som skall bevara honom fast förankrad, när frestelserna kommer. O, syster White, det är för min mans och mina barns själars skull som jag måste klamra mig fast vid livet. Och jag vill tala om för dig just här, att jag känner en djup sorg i mitt hjärta över att jag inte i en annan anda tog emot det vittnesbörd som gavs till mig och min man. Jag ser nu att det budskapet till oss var just vad vi behövde. Om vi hade tagit emot det, skulle det ha försatt oss båda i en långt, långt bättre andlig situation, än den vi under en tid har befunnit oss i. Vi var båda stolta och sedan dess har jag känt att jag undvek dig, för jag trodde, att du inte trodde på oss eller litade på oss. Men under de senaste månaderna är denna känsla helt borta och jag har hyst samma tillit, samma närhet, medkänsla och kärlek till dig, som jag hade tidigare i mitt liv. Jag vet emellertid, att min man inte känner det så och det lönar sig inte mycket att tala med honom om dessa saker. Jag är för svag för att framställa saker och ting för honom på det sätt som jag ser dem. Han är också alltför fastlåst i sina tankar och känslor. Jag ville emellertid tala om för dig, att jag har en absolut tilltro till Vittnesbörden och ditt arbete och har länge önskat mig ett tillfälle att kunna berätta detta för dig och jag skall nu känna mig fri. Vill du förlåta mig och mina känslor och ord emot dig? Jag har bedrövat Guds Ande och ibland känt att Han har övergett mig. Nu hyser jag emellertid inte dessa känslor. Jag har inte heller hyst dem sedan någon tid. Jag insåg aldrig faran med att ge uttryck för otro, som jag gjorde för några veckor sedan. Jag hyser stor oro för min make, ty han ger uttryck för otro och jag fruktar att han kommer att överge alltsammans och bli hedning. O, vad jag önskar att jag kunde hjälpa honom!”
(622) Bror O, när du berättade för mig, att din hustru dog utan att tro på Vittnesbörden, sade jag inte emot dig, men jag tänkte att du inte talade om sanningen för mig. Jag gjorde sedan den bedömningen att du befann dig i ett djupt mörker. Jag har nämligen ett brev som hon skickade till mig och sade, att hon hade den största tillit till Vittnesbörden och visste att de innehöll sanningen för dig och för henne själv. Jag deltog i lägermötet i ___. Du var också närvarande. Då gjorde du en erfarenhet som skulle ha visat sig ha (623) stort värde för dig om du hade förblivit ödmjuk inför Gud som den gången. Då ödmjukade du ditt hjärta. På dina knän bad du mig om förlåtelse för de saker som du hade sagt om mig och mitt arbete. Du sade: ”Du har ingen aning om hur illa jag har talat om dig.” Jag försäkrade dig att jag skulle förlåta dig lika helt som jag hoppades att Jesus skall förlåta mig mina synder och fel. Du uppgav där i mångas närvaro, att du hade sagt många saker som skadade mig. Jag försäkrade dig om att jag frikostigt förlät dig alltsammans, ty det var inte riktat mot mig. Ingenting av dessa saker var riktade mot mig. Jag är endast en tjänare som framför det budskap som Gud ger mig. Det var inte mig personligen som du satte dig upp emot. Det var mot det budskap som Gud sände till dig genom det ödmjuka redskapet. Det var Kristus som du förolämpade, inte mig. ”Jag vill inte”, sade jag, ”att du skall bekänna inför mig. Ställ allt till rätta mellan din själ och Gud och allt kommer att bli rätt mellan dig och mig.” Somliga uttryck som skrevs till dig, har du i stort sett tagit emot alltför lättvindigt. Och efter att du omsorgsfullt hade läst dem på nytt, sade du att de inte framträdde för dig på samma sätt som tidigare. Därmed var allt försonat. Du sade efter detta samtal att du kände att du aldrig tidigare hade vetat vad omvändelse var, men att du nu hade blivit född på nytt och var omvänd för första gången. Du kunde säga att du älskade dina bröder, att ditt hjärta var lätt och lyckligt och att du såg Guds verks helighet på ett sätt som du aldrig tidigare hade sett det. Dina brev gav uttryck åt den djupa förändring som Guds Ande hade ufört i dig.”
(623) Trots detta visste jag att du skulle föras ut över området igen och prövas på precis de punkter, som du tidigare misslyckats med. Så gjorde Herren med Israels barn. Så har Han gjort med Sitt folk i alla tidsåldrar. Han kommer att pröva dem där de tidigare har misslyckats. Han kommer att pröva dem och om de sviker under prövningens gång, kommer Han att föra dem tillbaka till samma prövning på nytt.
(623) Mitt hjärta värker varje gång jag tänker på dig. Min själ är faktiskt bedrövad. Varje själ är dyrbar, eftersom den har blivit köpt (624) av Jesu Kristi dyrbara blod. Jag tror ibland att vi inte på något sätt rätt värdesätter Jesu blods köp - själens frälsning. När jag tänker på det oändliga pris, som betalats för de enskilda själarnas återlösning, tänker jag: ”Vad händer om den själen är hopplöst förlorad? Vad händer om han vägrar bli elev i Kristi skola och inte visar saktmod och ödmjukhet och inte vill bära Kristi ok?” Detta, min bror, har varit ditt största fel. Om du hade rådgjort mindre med dig själv och gjort Jesus till din rådgivare skulle du nu vara stark i nåd och kunskap om Jesus Kristus. Du har inte tagit på dig ditt ok tillsammans med Kristus. Du har inte blivit besjälad av Hans ande. O, i hur hög grad behöver inte din karaktär formas efter den gudomliga förebilden!
(624) Vi har mycket att stå till svars för, när vi betänker våra oerhörda privilegier och när vi vet att vi kommer att dömas efter det ljus och de privilegier Herren har gett oss. Vi kan inte åberopa oss på att vi har varit mindre välsignade av ljus än det folk var, som genom tidsåldrarna gett upphov till förvåning och förebråelser för världen. Vi kan inte förvänta oss att domen utfaller till vår fördel, ty liksom Kapernaum har vi blivit upphöjda till himlen. Herren har arbetat för Sitt laglydiga folk. Det ljus som har återspeglats till oss från himlen, beviljades inte Sodom och Gomorra. I så fall skulle de ha stått kvar den dag som i dag är och om de mäktiga gärningar och den kunskap och nåd, som har bevisats detta folk, hade blivit känd för folkslag som befann sig i mörker, kan vi inte veta hur mycket längre dessa folk skulle ha kommit nu. Vi kan inte avgöra hur mycket drägligare det skulle vara för dem på domens dag än för dem som har haft sanningens klara ljus lysande över sig, som du hade haft, men som av oförklarliga skäl har vänt sig bort från de heliga bud, som har förmedlats till dem. Vi kan endast peka på din situation med sorg, som ett varningstecken. ”Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.” (I Kor. 10:12) (625) Herren ser inte på samma sätt som människor ser. Hans tankar och vägar är inte vad blinda, själviska människor tror att de är eller önskar att de skall vara. Herren ser till hjärtat och arbetar i och med sina skapelser till att vilja och göra det som Han ber dem om eller kräver av dem, såvida de inte förkastar Hans råd och vägrar att lyda Hans bud.
(625) Största delen av ditt liv har använts till att förmedla trossatser som du, under den senaste delen av ditt liv, vill ta avstånd från och fördöma. Vilken uppgift är äkta? Vilken är falsk? Kan vi lita på din omdömesförmåga? Kan vi lita på din tolkning av Skrifterna? Det kan vi inte. Vi löper risken att vilseledas. Du kan inte nu eller i någon senare del av ditt liv känna att dina fötter står på en fast klippa. Jag har inte kunnat låta bli att tänka på din framtid. Sanningen är för mig en levande realitet. Jag vet att den är sann. Guds ord är tillförlitligt. ”Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.” (Jes. 8:20) Skall ditt ljus slockna och bli till mörker?
(625) Jag skriver nu mer fullständigt ut volymen Den stora striden, som innehåller berättelsen om Satans fall och hur synden fördes in i världen. Jag kan ha en mer levande förnimmelse av den stora striden mellan Kristus, ljusets Furste och Satan, mörkrets furste, än jag någonsin tidigare har haft. När jag ser hur Satans olika bedrägerier omfattar att leda felande människor i fördärvet och göra dem till överträdare av Guds heliga lag, som han själv, så skulle jag önska att Guds änglar kunde komma till jorden och förmedla denna sak, i hela dess vidsträckta innebörd. Då känner jag så starkt för själar, som av fri vilja vänder sig bort från ljus, kunskap och lydnad mot Guds heliga lag. Liksom Adam och Eva litade på Satans lögn, att ”ni blir som Gud”, så hoppas dessa själar att genom olydnad kunna nå upp till högre höjder och skaffa sig någon smickrande position. Jag är så rädd att jag, medan andra sover, använder timmar till bön, om att Gud måtte använda Sin mäktiga kraft till att bryta det falska bedrägeriet (626) över människors sinnen och i enkelhet leda dem till Golgata kors. Sedan lugnar jag mig själv med att dessa själar är köpta genom Herren Jesu blod. Kanske hyser vi en kärlek till dessa själar, men Golgata bevisar hur Gud älskar dem. Denna uppgift är inte vår, utan Herrens. Vi är endast instrument i Hans händer till att göra Hans vilja, inte vår egen. Vi ser på dem som trotsar nådens Ande och skälver inför dem. Vi hyser en sorg och vi är besvikna över att de visar sig vara osanna mot Gud och sanningen: Vi känner emellertid en djupare sorg, när vi tänker på Jesus, som har köpt dem med Sitt eget blod. Vi vill ge allt vad vi har för att frälsa en enda, men vi finner att vi inte klarar det. Vi skulle vilja ge själva livet för att frälsa en enda själ till evigt liv, men inte ens detta offer skulle kunna utföra uppgiften. Det enda stora offret har redan blivit gjort i Jesu Kristi liv, mission och död. O, om människor ville betrakta detta offers storhet! Då skulle de bättre kunna fatta frälsningens storhet.
(626) Och nu, bror O, du som har fått så stort ljus, en sådan överflödande mängd av bevis för Bibelns sanning, du går inte framåt och uppåt tillsammans med dem som segrar med sanningen till sist. Du tar nu den store upprorsmakarens sida, för att ogiltigförklara Guds lag och han kommer att leda andra på samma väg till överträdelse av Guds helige lag, för att förlöjliga vår tro. När domaren skall slå sig ner och var och en skall dömas utifrån det som står i böckerna, hur kommer då din sak att se ut? Du kommer att se på den och den, som skulle ha vandrat på Guds buds väg, om du inte hade omgett dem med otrons atmosfär, om du inte hade förvrängt skrifterna och feltolkat deras innebörd och fört dem bort från sträng lydnad mot Guds heliga lag. Kan du då med glädje se på deras ansiktsuttryck? Du kommer att höra den store Domarens röst säga: ”Vem begär då av er att mina förgårdar trampas ner?” (Jes. 1:12)
(627) Din nuvarande hustru har ingen djup religiös erfarenhet av självförnekelse, självuppoffring, gemenskap med Gud och av tro på sanningen. Hon är lätt att leda bort från lydnad mot Gud till överträdelse. Era barn kommer att följa efter dit deras far vägleder dem och om inte en särskild försyn kommer att rädda dem, kommer deras olydnad och överträdelse att läggas på din själ. Hela jordens Domare konfronterar dig med deras heliga lag, vars anspråk du inte är ovetande om. Din karaktär, din hustrus och dina barns karaktärer bedöms efter rättfärdighetens heliga standard. Du har lett dem till överträdelse och deras undergång anklagar Guds heliga lag dig för. Genom olika bedrägerier, som Satan är väl bekant med, har du arbetat för tid och för evighet genom att försöka att få andra att tro att du är en ärlig människa som förmedlar sanningens ljus. Är du sådan? Nej, nej. Det är ett bedrägeri, ett fruktansvärt bedrägeri. Vad skall du svara Gud på den dagen? Du kommer då att ha en fruktansvärd ångest och skräck för din Skapare. Du kommer att försöka att finna någon ursäkt för ditt handlingssätt, men allting kommer att förefalla att undvika dig. Du kommer att stå skyldig och fördömd. Du kommer att bli arg på mig för att jag har tagit upp din sak, men sådan är den och sådan kommer den att vara för alla som har överträtt Guds heliga lag.
(627) Håll alltid denna sanning för ögonen: ”Var jag än är, vad jag än gör, ser du, o Gud, mig.” Det är omöjligt att den minsta lilla detalj i vårt uppförande skulle kunna undgå Hans uppmärksamhet, som säger: ”Jag känner dina gärningar.” Djupet i varje hjärta ligger öppet för Guds granskning. Varje handling, varje avsikt, alla ord är uttryckligen markerade som om det endast fanns en enda person i hela universum och all Guds vaksamhet och rannsakning användes på hans uppförande. Skall vi då bryta ett enda bud i Hans heliga lag och lära andra att göra så, genom undanflykter, påståenden och lögner just inför Laggivarens ögon? Skall vi trotsa domen rakt upp i Domarens ansikte? I detta finns en (628) fräckhet som verkar överträffa det värsta mänskliga övermod. Jag vet, min bror, som jag skall möta på domens dag, att du inte kommer att ha några ord till ursäkt för ditt senaste avfall.
(628) O, om jag kunde förklara för dig och för andra av mina bröder, nödvändigheten av en ständigt närvarande förnimmelse av Guds närhet, som skulle tygla ditt liv så, att ditt moraliska och religiösa anseende inför folk skulle vara helt annorlunda. Vi måste uppnå en högre standard. Varje själ bör, när han går ut och kommer in, i alla affärsangelägenheter, alltid och överallt handla med samma medvetenhet som han rör sig med under Guds och himmelska änglars uppsikt och så att det väsen, som skall döma varje människas gärningar för evigheten, vägleder honom varje steg, lägger märke till alla hans gärningar och granskar alla hans motiv noggrant. En medvetenhet om Guds närvaro och faran med att överträda Hans regler skulle fylla hela hans varelse. Vilken förändring skulle inte märkas i människan, vilken förändring i samfundet, hur mycket ont skulle inte förbli ogjort! Utrop skulle höras från alla samhällsklasser och inom alla åldersgrupper: ”Jag kan inte göra denna stora ondska och synd mot Gud.”
(628) Vem skall gå in genom portarna till staden? Saliga är de, som håller Hans bud, så att de kan få tillgång till Livets träd och får lov att gå in genom portarna till staden. Du känner till dessa bud lika väl som jag. Jag håller av din själ och din hustrus själ och era oskyldiga barns själar och det är därför jag nu vänder mig till dig. Tänk noggrant igenom den väg dina fötter vandrar på. Jag har mer att säga, men icke nu. Vill du vara vänlig och svara mig och sända tillbaka det brev om drömmen, som jag bad om.
Er med mycket sorg, medkänsla och kärlek. 20 april 1877. den 20. april, 1887