Gud har uppenbarat många saker för mig, som Han har gett mig i uppdrag att med röst och penna ge vidare till Hans folk. Genom detta budskap från den Helige Ande, har Guds folk fått heliga instruktioner om deras plikt mot Gud och mot sina medmänniskor.
En märklig sak har kommit in i våra församlingar. Människor som sätts i ansvarsfulla ställningar där de på ett förståndigt sätt måtte hjälpa sina medarbetare, har kommit på den tanken att de är satta som kungar och härskare i församlingarna, och att en skall säga till en broder: Gör det, och till en annan: gör detta, och till andra: Förvissa er om att ni arbetar på en sådant sätt. Det har funnits platser där medarbetare har fått veta, att om de inte följer dessa ansvarstyngda medarbetares instruktioner, kommer deras lön från konferensen att hållas tillbaka.
Det är rätt att medarbetare rådgör med varandra som bröder, men att människor dristar sig till att leda sina medarbetare till att söka deras personliga råd och ge anvisningar om detaljer i sitt arbete, och lära sig sin plikt från dem, det är en farlig position, och de behöver lära sig vilket ansvar som verkligen ingår i deras ämbete. Gud har icke utpekat människor till att vara samveten för sina medmänniskor. Det är inte klokt att lägga så stort ansvar på en ämbetsman, att han känner att han är tvungen till att diktera.
En ständig fara
I tre år har människor i ansvarstyngda ställningar fått en ökad tendens till att härska över Guds arvingar, och därigenom ta ifrån församlingsmedlemmarna deras starka känsla av sitt behov av gudomlig instruktion, och att vårda sitt privilegium att rådgöra med Gud om sin plikt. Denna ordning av saker och ting måste ändras. Det måste ske en reform. Människor som inte har ett rikt mått av den visdom som kommer ovanifrån, bör inte kallas till att tjäna i ställningar där deras inflytande betyder så mycket för församlingsmedlemmarna.
I min tidigare erfarenhet med budskapet, kallades jag till att bemöta detta onda. I mitt arbete i Europa och Australien, och nyligen vid San Josse lägermöte år 1905, var jag tvungen att bära fram mitt varnande vittnesbörd mot detta, eftersom själar förleddes till att förvänta sig visdom från människor, i stället för att förvänta sig det av Gud, som är vår visdom, vår helgelse, och vår rättfärdighet. Och nu har jag på nytt fått samma budskap, mer avgjort och bestämt, eftersom det sker en djupare kränkning av Guds Ande.
Ett upphöjt privilegium
Gud är Sitt folks lärare. Alla som ödmjukar sina hjärtan inför Honom, kommer att undervisas av Gud. "Men om någon av er står tillbaka i visdom, då skall han be om att få den från Gud, som ger alla givmilt och utan förebråelser, och då kommer den att ges honom." Herren vill att alla församlingsmedlemmar skall be allvarligt om visdom, att han måtte få veta vad Herren vill att han skall göra. Det är varje troendes privilegium att uppnå en personlig erfarenhet, lära sig att ta sina bekymmer och problem med till Gud. Det står skrivet: "Närma er Gud, så skall han närma sig till er!"
Genom Sin tjänare Jesaja, kallar Gud Sin kyrka till att sätta värde på sitt upphöjda privilegium att ha den Oändliges vishet då hon befaller: "Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg, Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: ´Se, er Gud´! Ja, HERREN, HERREN kommer med makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.« (Jes. 40:9 - 11)
“Vem har mätt upp vattnen i sin kupade hand och tagit mått på himlens vidd med sina utspända fingrar? Vem har samlat stoftet på jorden i ett måttkar, eller vägt bergen i en vågskål? Vem har utforskat HERRENS Ande, och vem kan ge honom råd och undervisa honom? Vem rådfrågar han, för att denne skall ge honom förstånd och lära honom kunskap och visa honom förståndets väg? Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kuststäderna lyfter han som ett stoftkorn. Libanons skog räcker inte till offerved, dess djur inte till brännoffer. Alla folk är som intet inför honom, mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara. Vem vill ni likna Gud vid, vad vill ni jämföra honom med?" (Jes. 40: 12 – 18)
“Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud som har skapat jordens ändar? Han bli inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta." (Jes. 40:28 – 31)
I det fyrtioförsta till det fyrtiofemte kapitlet i Jesajas bok uppenbarar Gud fullständigt Sina avsikter med Sitt folk, och dessa kapitel bör studeras under bön. Gud instruerar här Sitt folk till att inte vända sig bort från Hans visdom och se till begränsade människor för att finna visdom. "Men du, Israel, min tjänare, du Jakob… Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat. . . . . . Israel, du blir inte bortglömd av mig. Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig. Jubla, ni himlar, ty Herren har gjort det, höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd. Ty HERREN har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel. Så säger Herren, din Återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, HERREN, är den som har gjort allt, den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?" "Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, HERREN, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, . . .Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan. Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har gått ut från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed och säga om mig: ´Endast i HERREN är rättfärdighet och styrka´, och alla som varit förbittrade på honom skall blygas. I HERREN skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de skall berömma sig av honom."
Jag skriver detta så fullständigt, eftersom jag blivit visad att predikanter och folk alltmer frestas att sätta sin tillit till begränsade människors visdom, och gör det köttsliga till sin arm. Till konferensledare och män i ansvariga ställningar, förmedlar jag detta budskap: Bryt de band och kedjor som satts på Guds folk. Till er uttalas orden: "Bryt alla ok." Om ni inte upphör med att göra människor ansvariga för människor, om ni inte ödmjukar er i era hjärtan, och ni själva lär er Herrens väg som små barn, kommer Herren att skilja er från Hans verk. Vi skall behandla varandra som bröder, som medarbetare, såsom män och kvinnor som är hos oss, söker efter ljus och förståelse för Herrens väg, och som är ivriga att handla till Hans ära.
Gud förklarar: "Jag vill ära Mitt folk," men människors självcentrerade ledning resulterade i att de lade Gud åt sidan, och accepterade människors påfund. Om ni låter detta fortsätta, kommer er tro snabbt att dö ut. Gud är överallt, och Han ser de människors uppförande som bekänner sig leva ut principerna i Hans ord. Han ber om att där skall inträda en förändring. Han önskar att Hans folk skall formas och danas, inte efter människors idéer, utan genom att de blir lika Gud. Jag ber er enträget att rannsaka Skrifterna på ett sätt som ni aldrig tidigare har rannsakat dem, så att ni måtte lära känna Guds väg och vilja. O, om varje själ måtte få detta budskap inpräntat, och lägga bort det som är felaktigt!
Paulus erfarenhet
Vi gör väl i att noggrant studera det första och andra kapitlet i första Korintierbrevet. "Men vi predikar Kristus som korsfäst," förklarade aposteln, "för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt, för att låta de visa stå där med skam, och det som var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: »Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.« Mänskliga varelser som åtar sig att bli visdom för andra, kommer att upptäcka, att de inte kommer så långt.
"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Svag, rädd och mycket orolig, fortsätter " fortsätter Paulus: "Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre."
Undervisad av Anden
Med apostelns följande ord kommer den sanna källan till vishet fram för den troende: "Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan, utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande." . . . Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss, utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord."
Dessa ord betyder riktigt mycket för den själ som försöker löpa det lopp som han har framför sig i evangeliet. "En oandlig människa tar inte emot det, som kommer från Guds Ande. Det är en dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan han inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne."
Läs också det tredje kapitel i denna bok, och studera och be över dessa ord. Som ett folk behöver vår tro och livsstil få kraft genom den Helige Ande. Det bör inte utövas något av de härskande makter som vill tvinga människor att lyda det begränsade människosinnets befallningar. "Sätt inte mer er tillit till människor," befaller Herren. Genom att vända människors sinnen till att luta sig mot människors visdom, sätter vi en slöja mellan Gud och människor, så att Han inte kan ses som är osynlig.
Vi skall lära av Gud genom vår personliga erfarenhet. När vi söker Honom med ett uppriktigt hjärta, kommer vi att bekänna våra karaktärsbrister för Honom; och Han har lovat att ta emot alla som kommer till Honom i ödmjukt beroende. Han som ger efter för Guds krav kommer att få Kristi förblivande närvaro, och denna gemenskap kommer att vara mycket dyrbar för honom. Den som griper tag i den gudomliga visheten kommer att undgå det fördärv som är i världens lustar. Han kommer dag efter dag att helt och fullt lära sig hur han skall bära sina svagheter till Honom, som har lovat att vara en mycket närvarande hjälp i den stund då han behöver den.
Detta budskap talas till våra församlingar på alla platser. Med den felaktiga erfarenhet som har kommit in, är en beslutsamhet som verkar för att upphöja mänskliga agenter och leda somliga till att bli beroende av människors omdömesförmåga, och följa ett mänskligt sinnes ledning. Detta inflytande skiljer sinnet från Gud. Må Gud förbjuda att denna erfarenhet får djupna och växa i våra led som sjundedags - adventister. Våra begärande böner skall nå högre än till felande människor – till Gud. "Och detta är den tillit som vi har till honom, att när vi ber om något efter hans vilja, hör han oss." Gud begränsar inte sig själv till en plats eller en person. Han ser ned från himlen på människors barn; Han ser deras problem, och känner till omständigheterna omkring alla livets erfarenheter. Han förstår Sitt eget verk med människohjärtat, och har inte användning för att någon människa skall styra Hans Andes verk.
"Och detta är den tillit, vi har till honom, att när vi ber om något efter hans vilja, hör han oss; och när vi vet, att han hör oss, vad vi än ber om, då vet vi också, att vi redan har fått det, som vi bad honom om. Gud har bestämt att änglar som gör Hans vilja skall reagera på den saktmodiges bön från jorden, och leda Sina tjänare med råd och omdömesförmåga. Himmelska agenter försöker hela tiden att förmedla nåd och kraft och råd till Guds trofasta barn, så att de måtte göra sin andel i arbetet, med att ge ljus till världen. Kristi förunderliga offer har gjort det möjligt för att var och en skall kunna utföra ett särskilt uppdrag. När en medarbetare tar emot visdom från den enda sanna Källan, kommer han att bli en ren kanal för ljus och välsignelse, ty han kommer att ta emot sina talenter för att kunna tjäna inom rika kanaler av nåd och ljus från Guds tron.
Ellen G. White.