I början av sin regering bad Salomo: ”Du, Herre, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in”.
Salomo hade efterträtt sin fader David på Israels tron. Gud visade honom stor ära och han blev, som vi vet, senare den störste, rikaste och visaste kung, som någonsin har suttit på en jordisk tron. Tidigt under sin regeringstid fick han genom den Helige Ande ett djupt intryck av, hur stort hans ansvar var och trots att han hade rika förmågor, förstod han, att utan gudomlig hjälp, var han lika hjälplös som ett litet barn och kunde inte leva upp till sitt ansvar. Salomo var aldrig större eller klokare, eller rikare, än då han bekände inför Herren: »Jag är bara en ung man.«
Då Herren visade sig för honom i en dröm och han hade uttryckt sin känsla av hjälplöshet, då sade Herren till honom: »Bed mig om det du vill att jag skall ge dig.« Då fortsatte han: »Din tjänare är här bland ditt folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. Giv din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare över detta ditt stora folk?"
Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. Gud sade till honom: »Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, se, därför vill jag ge dig vad du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig. Dessutom ger jag dig också vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i alla dina dagar ingen kung kan vara din like.« Därefter följer villkoren: »Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din fader David gjorde, då skall jag ge dig ett långt liv.«
»Då vaknade Salomo, och se, det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.« (Se 1 Kungaboken 3)
Alla, som intar ansvarsfulla poster, behöver lära sig den läxa som finns i Salomos ödmjuka bön. De borde alltid komma ihåg, att en ställning aldrig förändrar karaktären eller gör en människa ofelbar. Ju högre ställning en människa intar, ju större ansvar hon har att bära, desto större blir det inflytande som hon utövar och desto större är hennes behov av att känna sitt beroende av Gud, när det gäller att utveckla den bästa och heligaste tänkbara karaktär. De som tar på sig en ansvarsfull ställning i Guds verk, borde alltid minnas, att i samband med denna kallelse har Gud också kallat dem till att vandra varsamt inför honom och sina medmänniskor. I stället för att anse, att det är deras plikt att ge order, diktera och befalla, skulle de förstå, att de själva skulle vara elever. När en tjänare misslyckas med att lära sig denna läxa, då gäller det, att ju snabbare han befrias från sitt ansvar, desto bättre är det för honom och för Guds verk. En ställning kommer aldrig att ge en helgad eller en ädel karaktär. Den, som ärar Gud och håller hans bud, blir själv ärad.
Den fråga som var och en i ödmjukhet bör ställa till sig själv är denna: "Är jag kvalificerad för denna ställning? Har jag lärt mig att vandra på Herrens väg och att utöva rätt och rättfärdighet? Frälsarens jordiska föredöme har getts till oss, för att vi inte skall vandra i vår egen kraft, utan för att alla skall anse sig själva som "bara en ung man", som Solomo uttryckte det.
Varje själ som verkligen är omvänd kan säga: "Jag är bara en ung man, men jag är Guds barn." Det kostade ett oändligt högt pris att återupprätta den mänskliga familjens barnaskap hos Gud. I begynnelsen skapade Gud människan till sin avbild. Våra första föräldrar lyssnade till frestarens stämma och överlämnade sig till Satans makt, men människan överlämnades inte till konsekvenserna av det onda som de själva hade valt. Löftet om en Förlossare gavs. »Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.« 1 Mos. 3:15. Innan de hörde talas om törne och tistlar, om den sorg och det slit som nu måste bli deras del, eller om den jord som de nu måste vända tillbaka till, hörde de ord, som inte kunde undvika att inge dem hopp. Allt som hade gått förlorat genom att ge efter för Satan, kunde återvinnas genom Kristus.
Guds Son gavs för att återlösa människosläktet – genom ett gränslöst lidande. Den syndfrie led i stället för de syndiga. På det sättet betalades det pris, som kan friköpa den mänskliga familjen från ödeläggarens makt och återställa Guds avbild i dem. De, som tar emot den frälsning som har förts till dem i Kristus, kommer att ödmjuka sig själva inför Gud, som hans små barn.
Gud önskar, att hans barn skall be om sådana saker som kommer att göra det möjligt för honom att uppenbara sin nåd genom dem till världen. Han önskar, de skall söka råd hos honom och erkänna hans makt. Kristus lägger kärleksfulla krav på alla dem, som han har gett sitt liv för. De måste lyda hans vilja, om de skall får del av den glädje som väntar på alla som återspeglar hans karaktär här. Det är bra för oss att känna vår svaghet, ty då kommer vi att söka efter den kraft och visdom som Fadern gläder sig över att få ge till sina barn i deras dagliga kamp mot ondskans makter.
Ellen G. White