Tillbaka

Till dem som är verksamma i Södra Kalifornien

Jag kan inte få ro denna förmiddag. Mitt sinne är bekymrat över situationen i det sydliga Kalifornien. Gud har gett var och en hans personliga ansvar.

När en arbetare väljs till en uppgift, ökar själva ämbetet inte några förmågor hos honom, som han inte tidigare ägde. En hög ställning ger inte karaktären de goda kristna egenskaperna. Den man, som anser, att han har förmåga att planera och tänka ut alla delar av Guds verk, visar därmed att han i hög grad saknar visdom. Ingen människa förmår att klara av alla de många och olika uppgifterna i en konferens med tusentals medlemmar.

Men en ännu större risk än detta har framställts för mig i den inställning som har smugit sig in bland våra arbetare, att predikanter och andra arbetare skulle vara beroende av vissa ledande arbetare när det gäller att göra deras plikter tydliga. En människas omdömesförmåga skall inte anses vara i stånd till att kontrollera och forma en konferens. Den enskilde och församlingen har sitt eget ansvar. Gud har till alla gett talenter att använda och förbättra. Genom att använda dessa talenter ökar hans förmåga att tjäna. Gud har gett varje människa personlig omdömesförmåga och denna gåva önskar han att de skall använda och förbättra. En konferensledare får inte tro, att hans personliga uppfattning skall kontrollera alla andras.

Förslag skall inte stressas igenom konferensen, utan att bröderna kan ta sig tid till att tänka igenom frågorna ordentligt. Tidvis har det ansetts onödigt att fråga Gud till råds om planer, som konferensledare har föreslagit. Därigenom har förslag lagts fram som inte var till någon andlig nytta för de troende och som förde med sig långt mer, än man vid en lätt genomgång hade klart för sig. Detta är inte enligt Guds vilja. Många, många förslag har lagts fram och det har så småningom visat sig, att de gick betydligt längre än det man skulle ha gått med på, om man hade tagit sig tid till att tänka igenom alla sidor av frågan.

I vår tid har vi inte råd att vara vårdslösa eller försumliga i Guds verk. Vi måste på allvar söka Herren varje dag, om vi skall vara beredda för de erfarenheter som kommer till oss. Våra hjärtan måste renas från varje känsla av överlägsenhet och sanningens levande principer måste planteras i själen. Unga och äldre skulle nu praktisera Kristi karaktärsegenskaper. De skulle varje dag göra andliga framsteg, så att de kan bli kärl till ära i Mästarens tjänst.

»En gång då han var på en plats för att be, hände det, när han hade slutat, att en av hans lärjungar sade till honom: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« Den bön som Kristus lärde sina lärjungar som svar på denna begäran, hålls inte med högtflygande ord, utan uttrycks med enkla ord, som ger uttryck för själens behov. I sin korthet omfattar den våra dagliga behov.

Varje själ har den förmånen att kunna berätta för Herren om sina särskilda behov och ge honom sitt personliga tack för de välsignelser som han tar emot varje dag. Men de många långa, andlösa och trosfattiga böner som sänds upp till Gud, är en börda för honom i stället för en glädje. Vi behöver så mycket! - Rena, omvända hjärtan! Vi har behov av att vår tro stärks. »Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.« Matt. 7:7. Vi behöver lära oss själva att lita på hans ord och att föra ljuset och nåden från Kristus in i allt vad vi gör. Vi behöver gripa tag i Kristus och hålla fast vid honom, tills vi vet, att hans förvandlande nåd är märkbar i oss. Vi måste lita på Kristus, om vi skall återspegla hans gudomliga karaktär.

Kristus klädde sin gudomlighet i mänsklig gestalt och levde ett liv i självförnekelse och bön. Dagligen kämpade han mot frestelse, för att kunna hjälpa dem som i dag frestas. Han är vår förmåga och kraft. Han önskar, att mänskligheten genom tillägnandet av hans nåd, skall bli delaktiga av gudomlig natur och undgå det fördärv som finns i världen, som har sin rot i begär. Om Guds ord i det Gamla och det Nya Testamentet trofast studeras och tas emot i livet, då kommer det att ge andlig visdom och liv. Ordet måste värdesättas i sin helighet. Tro på Guds ord och på Kristi kraft till att förvandla livet kommer att sätta den troende i stånd till att utföra hans gärningar och att leva ett liv i Herrens glädje.

Ständigt på nytt har jag fått i uppdrag att säga till vårt folk: Låt din tro och din tillit vara i Gud. Var inte beroende av att någon felande människa skall tala om för er, vad som är er plikt. Det är vårt privilegium att säga: »Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig: Ni som fruktar HERREN, lova honom, ära honom, alla Jakobs barn, bäva för honom, alla Israels barn. Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade, lyssnade Han till honom. Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom. De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker HERREN skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt.«

Dessa verser är helt tydliga. Varje församlingsmedlem skall förstå, att Gud är den, som man skall se upp till för att förstå sin personliga plikt. Det är rätt, att bröder rådgör med varandra, men när människor vill bestämma, vad deras bröder skall göra, då bör svaret vara: Jag har gjort Herren till min rådgivare. De som vill söka honom i ödmjukhet, kommer att finna, att hans nåd är tillräcklig, men när en människa tillåter en annan att träda in mellan honom och den plikt som Gud har utpekat för honom, när han sätter sin tillit till människor och erkänner dem som sina vägledare, då stiger han ned från den sanna grundvalen till en falsk och farlig. En sådan människa kommer att förlora sin andlighet i stället för att växa och utvecklas.

Det finns ingen kraft i någon människa till att förbättra den bristfälliga karaktären. Vi måste var för sig sätta vår tillit till honom, som är mer än en människa. Vi behöver alltid minnas, att hjälpen finns hos en som är mäktig. Herren har sörjt för den nödvändiga hjälpen för varenda själ som vill ta emot den. Sanatoriet,
Kalifornien,
den 3 oktober, 1907.