Tillbaka

Vittnesbörd till Församlingen med varnande och undervisande Budskap till Sjundedags-adventister - kap 14


Dra ut och skilj Er ifrån dem!
(kapitel 14)

Dra ut och skilj Er ifrån dem!

Sanatoriet, Cal.,
November, 1905.
Jag kunde inte sova i natt. Det har anlänt brev till mig med uttalanden från män, som hävdar att de har frågat doktor Kellogg, om han tror på de vittnesbörd, som syster White frambär. Det säger han att han gör, men det stämmer icke. Han sände ett känsloladdat brev till under min vistelse i Melrose, Mass., och skrev: ”Jag har överlämnat mig.” Men han har inte talat eller handlat som en man, som har överlåtit sig. Han har närt själslig bitterhet mot Herrens utnämnda ombud, som har besatt Generalkonferensens ledande poster. Han har hatat dem. Har han gett upp denna bitterhetens galla? Herren tänker inte godta något, som Han stadfäster som förfalskning.

Hela saken har inte kommit i dagen. Jag har väntat på, att få se det minsta tecken på överlåtelse. Herrens ord till mig lyder: ”Han samlar blott sina styrkor för syns skyll, för att upphöja sig själv. Guds tjänare förkunnarna har dragits med och blir bedragna av hans vetenskap. Han gör allt i sin kraft, för att skapa splittring mellan läkarna och Ordets tjänare. Han låter sin budbärare träda fram, för att ta pulsen på Guds folk, och behaga honom, genom att tala illa om förkunnartjänstens kraft.”

Detta stora verk och dess säkra följder har framställts för mig. Det gör mig så ledsen, att känsliga män inte ser, hur ormen ringlar sig runt dem. Sådan är min uppfattning härom, ty sådan är Herrens förklaring därav. I vilket avseende lämnar de, vilka beskrivs som övergivande tron och lyssnande till Djävulens andar och lärosatser, den tro, som de har helighållit de senaste femtio åren? Den frågan överlämnar jag till dem, som skyddar dem, som utvecklat ett sådant skarpsinne i sina planer, för att förmå att ödelägga och förhindra Guds verk.

Om--- hade ställt upp, skulle Guds verk ligga flera år framåt i tiden, än förhållandet är nu. Han skulle ha förbundit sig till Herren, och Kristus skulle ha arbetat genom honom.

Herren önskar nu, att ett klart, bestämt vittnesbörd bärs fram rörande alla punkter i den närvarande sanningen. Vi är ett bekännande folk, och vi skall inte ge upp vår tro till förmån för vetenskap och människors spetsfundigheter.

November, 1905. – Jag sov gott hela denna natt, från klockan sju till halv tre. Det är Herrens Sabbat, och jag skall tala i kyrkan i St. Helena denna förmiddag. Jag är vid god vigör. Jag sysslar fortlöpande med mina skrifter, så att allt skall vara klart, i fall jag skulle ryckas bort med ett ögonblicks varsel. Det ögonblicket betraktar jag inte med fruktan eller tvivel. Jag gör mitt bästa, för att rätta mig efter det budskap, som Kristus kom från himmelen, för att ge Johannes och som framgår av de tre första kapitlen i Uppenbarelseboken.

”Men till er andra i Tyatira, ni som inte har denna lära och inte känner Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag att jag inte lägger på er någon ny börda. Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer. Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl, såsom jag har fått den makten av min Fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.”

Jag är instruerad att säga: Man skall inte lita på deras uttalanden, som söker avancerade vetenskapliga tankar. Framställningar som de följande blir gjorda härvidlag: ”Fadern är som det osynliga ljuset; Sonen är som det förkroppsligade ljuset; Anden är ljuset, som sprids däri.” ”Fadern är som dagg, osynlig ånga; Sonen är som dagg samlad i en skön form; Anden är som daggen, som faller ned inför livets säte.” En annan framställning: ”Fadern är som osynlig ånga, Sonen som tryckande väderlek; Anden är regn, som faller och verkar med förnyande kraft.”

Alla dessa spiritualistiska framställningar är platt intet. De är ofullkomliga, osanna. De försvagar och förminskar det Majestät, som inte går att liknas vid något jordiskt. Gud kan icke jämföras med ting, som Hans händer har gjort. Dessa är bara jordiska ting, som lider under Guds förbannelse på grund av människornas synder. Fadern går ej att beskriva med jordiska ting. Fadern är hela Gudomens fullhet lekamligen, och är osynlig för dödliga människors blickar.

I Sonen uttrycks hela Gudomens fullhet. Guds Ord förklarar Honom vara ”Hans persons uttryckliga avbild”. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Här visas Faderns personlighet.

Den Tröstare, som Kristus lovade att sända efter Sin himmelsfärd, är Anden i hela Gudomens fullhet, som uttrycker den gudomliga nådens kraft för alla, som tar emot och tror på Kristus som en personlig Frälsare. Det är tre levande personer i den himmelska trion; i dessa tre stora makters namn – Fadern, Sonen och den Helige Ande – är det, som de som tar emot Kristus i levande tro, döps, och dessa makter samarbetar med jordens lydiga invånare i deras ansträngningar, att leva det nya livet i Kristus . . .

Det måste till en andra omvändelse hos vissa av våra ledande läkare, och ett undvikande av vissa personer, som försöker att föra läkarskeppet i hamn, annars kommer de själva att aldrig nå himmelens vila. Kristus kallar: Dra ut och skilj Er från dem.

Jag skriver detta, därför att i vilket ögonblick som helst kan mitt liv vara över. Med mindre de skakar av sig Satans inflytande, och tar emot vittnesbörden Gud har gett, kommer bedragna själar att gå förlorade. De kommer att godta förfalskning efter förfalskning, och kommer därvid att upprätta en oenighet, som kommer att bestå, tills de bedragna intar sin ståndpunkt på den riktiga grundvalen. All denna högre utbildning, som har planerats, kommer att utplånas; ty den är falsk. Ju enklare våra medarbetares utbildning är, desto mindre anknytning kommer att få till de människor, som Gud inte leder, och desto mera kommer att uträttas. Arbetet kommer att uträttas i sann gudsfruktans enkelhet, och de gamla, gamla tiderna kommer att återvända, varvid tusentals, under den Helige Andes vägledning, blir omvända på en dag. När sanningen i sin enkelhet levs ut överallt, kommer Gud att verka genom Sina änglar, liksom Han gjorde på Pingstdagen, och folks hjärtan kommer att i grunden förändras och den äkta sanningens inflytande kommer att visa sig, såsom skedde vid den Helige Andes utgjutande.

Den Helige Ande har aldrig, och kommer aldrig någonsin, att skilja läkarmissionsarbetet från evangeliets förkunnelse. Dessa går ej att skilja åt. Sammanbundna med Jesus Kristus, är Ordets tjänare och de sjukas helbrägdagörande ett.

Det femtioåttonde kapitlet i Jesaja förmedlar undervisning till nutiden: ”Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.” Gud godkänner inte dr. Kellogg som Sin medarbetare, med mindre han nu bryter med Satan. Verket skulle inte ha hindrats, såsom fallet varit de senaste åren, om dr. Kellogg varit en omvänd person. ”Kom”, kallar jag, ”dra ut och skilj Er från honom och hans allierade, som han har genomsyrat.” Jag ger nu budskapet, som Gud har gett mig att ge till alla, som hävdar sig tro på sanningen: ”Dra ut och skilj Er från dem”, annars kommer deras synd i, att rättfärdiggöra fel och bereda bedrägerier, att fortsatt innebära själars ruin. Vi kan inte tillåta oss, att stå på fel sida. Vi kan inte tillåta oss, att hölja sanningen i vetenskapliga frågeställningar. Vi manar till avgjorda förändringar, och inte längre lägger ut stötestenar framför fötterna på Guds folk. Måtte varje själ dra på sig evangeliets skor. Måtte varje själ be och arbeta, ställa sig på den grund, som Kristus lade, då Han gav Sitt liv för världens liv.