Under israelernas långa tid som slavfolk åt egyptierna hade deras moral sjunkit. Därför behövde de den manifestation av gudomlig makt och härlighet som de fick vid Sinai. Men också då visade sig Gud som en kärlekens Gud som har omsorg om människorna. "Herren kommer från Sinai, och från Seir gick hans sken upp för dem. Han kom fram i glans från berget Paran, ut ur skaran av mångtusen heliga. På hans högra sida brann i eld en lag för dem. Ja, han vårdar sig om folken. Folkets heliga är alla under din hand. De ligger vid din fot, de hämtar upp av dina ord" (5 Mos 33:2, 3). Det var på Sinai som Herren Gud uppenbarade sig för Mose på ett så fantastiskt underbart sätt. Beskrivningen av Gud från det tillfället blev till en dyrbar skatt som gick i arv från generation till generation. "Och Herren gick förbi honom, där han stod, och utropade: 'Herren! Herren! – en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet, som bevarar nåd mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd, men som ingalunda låter någon bli ostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn och barnbarn och efterkommande i tredje och fjärde led'." (2 Mos 34:6, 7).