Jesus hade undervisat och helat oavbrutet hela dagen, och Han önskade hett, att dra Sig undan och vila med lärjungarna. Han instruerade dem därför, att följa med Honom till andra sidan sjön. Men innan Han gick ombord, blev Han tilltalad av en skriftlärare, som hade lyssnat på Hans ord. Denne hade antytt, att sanningens juveler ägde mycket större värde, än gömda skatter. I dunklet hos sitt förmörkade sinne tänkte den skriftlärde, att Jesus hade för avsikt, att berika Sina efterföljare med världsliga skatter. Han vände sig därför ivrigt till Honom, liksom Judas, och sade: ”’Mästare, jag vill följa dig, vart du än går.”’ {Matteusevangeliet 8:19.} Frälsaren läste den ovärdiga tanken, som drev hans hjärta, och svarade honom, som Han hade svarat Judas: ”’Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.”’ {Vers 20.} Den judiske läraren hade bara sitt eget själviska intresse i sikte, då han sade sig vilja följa Jesus. Han hoppades, att Frälsaren snart skulle upprätta Sitt rike på jorden, och att den rikedom och ställning, som sedan skulle tillfalla Hans lärjungar, var de rikedomar, som Jesus hade talat om. Men bara ett sinne förblindat av girighet och världens lust kunde ha misstolkat Frälsarens ord.