Efter att ha verkat i två dagar ibland samariterna, lämnade Jesus dem, för att fortsätta Sin resa till Galiléen. Han stannade inte i Nasaret, där Han hade tillbringat Sin ungdom och tidiga mandomsår. Hans mottagande i synagogan där, då Han tillkännagav Sig Själv som den Smorde, var så ogynnsamt, att Han bestämde Sig för, att söka rikare fält, att predika för öron, som ville lyssna och för hjärtan, som skulle ta emot Hans budskap. Han förklarade för Sina lärjungar, att en profet inte äras i sitt eget land. Detta talesätt anger den naturliga motvilja, som många människor hyser mot, att erkänna varje förunderligt beundransvärd utveckling hos en, som utan stora åtbörder har levt mitt ibland dem och som de har känt intimt från barndomen. Samtidigt kan samma personer bli vilt upphetsade över de låtsade anspråken från en främling och en äventyrare.