Under tiden hade lärjungarna problem. En storm hade uppstått och havet var rasande. Timme efter timme arbetade de med årorna och drevs hit och dit av vågornas skoningslösa kraft. Hela natten slängdes de omkring på de rasande böljorna, och kände, att de när som helst kunde bli uppslukade av dem. Det innebar bara några timmars arbete, i vanligt väder, att nå den motsatta stranden från den plats de hade lämnat; men deras bräckliga farkost drevs allt längre bort från hamnen de sökte, och var den ilskna stormens leksak. De hade lämnat Jesus med missnöjda hjärtan. De hade gett sig av och mumlade sinsemellan, eftersom deras önskningar inte hade uppfyllts i fråga om, att upphöja sin Herre till Israels kung. De hade klandrat sig själva för, att de så lätt hade vänt sig bort från sitt syfte och så lätt gett vika för Jesu befallningar. De resonerade som så, att om de hade stannat kvar och envisats i sin avsikt, skulle de äntligen ha uppnått målet.