Ingenting skilde judarna så från omgivande nationer och pekade ut dem som sanna tillbedjare av Skaparen, som vilodagens inrättning. Dess iakttagande var ett ständigt synligt tecken på deras förbindelse med Gud och separation från andra människor. Allt vanligt arbete för försörjning eller för världslig vinning förbjöds på den sjunde dagen. Enligt det fjärde budet, var Sabbaten tillägnad vila och religiös tillbedjan. All sekulär sysselsättning skulle avbrytas; men barmhärtighetens och välviljans gärningar var i enlighet med Herrens avsikt. De fick inte begränsas av tid eller plats. Att lindra de drabbades lidande, att trösta de sörjande, är ett kärleksarbete, som hedrar Guds heliga dag.