På den första dagen i veckan återupptog Jesus Sin resa till Jerusalem, för att delta i Påskhögtiden. Folkmassor, som hade strömmat till Betania, för att se Honom, följde med honom, ivriga att bevittna Hans intåg i Jerusalem. Hela naturen tycktes jubla; träden var klädda i grönska och blommor spred sin utsökta doft i luften. Många människor var på väg till staden, för att fira Påskhögtiden. Dessa sällskap anslöt sig ständigt till folkmassan, som följde med Jesus. Han sände två av Sina lärjungar, för att hämta “en åsna, {...} ett åsneföl, en arbetsåsnas föl”, för att rida in i Jerusalem. {Matteusevangeliet 21:5, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Det var bara en kort sträcka, och eftersom Han alltid hade valt, att resa till fots, blev Hans lärjungar förbryllade över detta och ville veta, varför Han skulle föredra att rida. Men hoppet lyste i deras hjärtan med den glädjetanken, att Jesus var på väg, att träda in i huvudstaden och utropa Sig Själv till kung över judarna och hävda Sin kungliga makt. Under sitt ärende meddelade lärjungarna sina lysande förväntningar till Jesu vänner, och spänningen spred sig vitt och brett och höjde folkets förväntningar till högsta nivå.