”Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen.” {Kapitel 6:1.} Dessa greker bodde i andra länder, där det grekiska språket talades. De allra flesta nyomvända var judar, som talade hebréiska; men dessa hade bott i Romarriket, och talade endast grekiska. Det började att knorras ibland dem om, att de grekiska änkorna inte blev lika givmilt hjälpta, som de behövande ibland hebréerna. Varje slags partiskhet skulle ha sårat Gud; och snart nog vidtogs åtgärder, för att återupprätta frid och harmoni ibland de troende.