Efter att Paulus och Silas hade lämnat Filippi, begav de sig till Tessalonika. De hade privilegiet, att tala till en stor församling i synagogan, med god verkan. Deras utseende bar prägeln av deras nyliga, skändliga behandling, och nödvändiggjorde en förklaring om, vad de hade gått igenom. Denna gav de, utan att upphöja sig själva, utan upphöjde Guds nådegåva, som hade verkat för deras befrielse. Emellertid menade apostlarna sig inte ha tid till, att uppehålla sig vid sina egna lidanden. De bar Kristi budskaps börda, och var djupt involverade i hans verk.