15. Isaks giftermål
Abraham hade blivit gammal och väntade på döden; likväl återstod en sak för honom att göra. Därmed skulle löftets uppfyllelse på hans efterkommande kunna säkras. Isak var den, som hade blivit förordnad till, att efterfölja honom; han skulle bevara Guds lag, och han skulle bli en fader till det utvalda folket. Dock var han ännu ogift. Kanaans invånare var avgudadyrkare, och Gud hade förbjudit Sitt folk, att ingå äktenskap med dem; ty Han visste, att sådana förbindelser skulle leda till avfall. Patriarken fruktade följderna av de fördärvliga inflytanden, som omgav hans son. Abrahams ståndaktiga tro på Gud och undergivenhet för Hans vilja återspeglades i Isaks karaktär. Den unge mannens böjelser var starka, likväl hade han ett milt och eftergivet sinnelag. Om han bleve förenad med en person, som inte fruktade Gud, skulle han riskera, att offra sina grundsatser för husfridens skull. Valet av hustru åt hans son var en sak av stor vikt för Abraham, och han var angelägen om, att han skulle ingå äktenskap med en, som icke skulle komma att leda honom bort från Gud.
Kapitlet bygger på Första Moseboken 24.