17. Jakobs landsflykt
Eftersom Jakob, på grund av Esaus vrede, hotades med döden, lämnade han sin fars hus som flykting. Dock förde han med sig faderns välsignelse, ty Isak hade förnyat förbundslöftet för honom och hade bett honom, som dess arvinge, att söka sig en hustru hos sin mors anhöriga i Mesopotamien. Jakob anträdde likväl sin resa med ett väldigt bekymrat hjärta. Med bara sin stav i handen, måste han vandra hundratals kilometer genom ett land, som var bebott av vilda, kringströvande stammar. Eftersom han plågades av samvetsnöd och rädsla, sökte han att undvika människorna, så att hans förbittrade bror inte skulle kunna spåra upp honom. Han fruktade, att han för alltid hade förlorat den välsignelse, som Gud hade tänkt ge honom; och Satan var till hands, för att anfäkta honom med sina frestelser.
Kapitlet bygger på Första Moseboken 28-31.