18. Jakob kämpar med Gud
Fastän Jakob hade lytt Guds befallning och lämnat Mesopotamien, kände han likväl många farhågor, då han for tillbaka den väg, på vilken han som flykting hade vandrat tjugo år förut. Den synd han hade begått, genom att bedra sin far, vilade alltid tungt på hans hjärta. Han visste, att hans långa landsflykt var den omedelbara följden av denna synd, och han grubblade över dessa saker dag och natt, så att hans samvetes anklagelser gjorde hans resa högst bedrövlig. Då kullarna i patriarkens fädernesland syntes på avstånd framför honom, blev hans hjärta djupt rört. Hela hans förflutna levnad framstod livligt för honom. Med erinringen av hans synd kom även tanken på Guds nåd mot honom samt löftena om gudomlig hjälp och ledning.
Kapitlet bygger på Första Moseboken 32-33.