19. Återkomsten till Kanaan
Sedan Jakob hade gått över floden Jordan, kom han "välbehållen till Shekems stad i Kanaan". Patriarkens bön i Betel, att Gud skulle föra honom i frid tillbaka till hans land, hade sålunda blivit uppfylld. Han bodde en tid i Shekems dal. Det var här, som Abraham mer än ett hundra år förut hade slagit sitt första läger och rest sitt första altare i löftets land. "Marken där han slog upp sitt tält köpte han av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor. Och där reste han ett altare, som han gav namnet 'El är Israels Guds'" (verserna 19-20). Jakob satte, liksom Abraham, vid sidan av sitt tält upp ett altare åt Herren samt kallade sin familjs medlemmar till morgon- och aftonoffret. Det var även på denna plats han grävde brunnen, till vilken Jakobs Son och Frälsare kom sjutton hundra år senare. Då Han vilade Sig vid den under middagstidens hetta, berättade Han för Sina förundrade åhörare om "en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.'" – Johannesevangeliet 4:14.
Kapitlet bygger på Första Moseboken 34-35; 37.