20. Josef i Egypten
Under tiden drog Josef och köpmännen i väg mot Egypten. Då karavanen reste söderut mot Kanaans gräns, kunde ynglingen på avstånd urskilja kullarna, bland vilka faderns tält var uppslagna. Han grät häftigt, då han tänkte på den älskade fadern, som nu var lämnad ensam i sin sorg. Händelserna vid Dotan framstod åter för hans sinne. Han såg sina förbittrade bröder, vilka betraktade honom med grymma blickar. De stickande, skymfande orden, med vilka de hade besvarat hans ångestfulla böner, ljöd i hans öron. Han skådade mot framtiden med bävande hjärta. Hur hans förhållande förändrats! Han hade varit en ömt älskad son; nu var han en föraktad och värnlös slav! Han var nu ensam och utan vänner, och vad skulle hans öde bli i det främmande landet, dit han var på väg? Josef hängav sig en stund åt otyglad bedrövelse och förtvivlan.
Kapitlet bygger på Första Moseboken 39-41.