67. Forntida och nutida trolldom
Den bibliska berättelsen om Sauls besök hos spåkvinnan i Endar har givit många Bibelforskare bryderi. Några antar, att Samuel verkligen var närvarande vid mötet med Saul, men Bibeln själv innehåller tillräckliga bevis på, att så ej var fallet. Om Samuel var i himmelen, som några påstår, måste han ha blivit kallad därifrån antingen genom Guds eller genom Satans makt. Men det vore orimligt att tro, att Satan hade makt att kalla Guds helige profet från himmelen av lydnad för en fördärvad kvinnas besvärjelser. Ej heller kan vi anta, att Gud kallade honom till häxans grotta, ty Herren hade vägrat att svara Saul genom drömmar, genom orakel eller genom profeter. Första Samuelsboken 28:6. Gud hade Själv förordnat dessa förbindelsemedel, och Han ville inte åsidosätta dem, för att lämna ett budskap genom Satans ombud. Själva budskapet innehåller tillräckligt bevis på, var det hade sin upprinnelse. Ändamålet med det var inte, att förmå Saul till att bättra sig, utan att störta honom i fördärvet; och detta är icke Guds verk, utan Satans. Att Saul rådfrågade spåkvinnan, framställer Skriften dessutom som en av orsakerna, varför Gud förkastade honom och lämnade honom att förgås: "Saul dog därför att han varit trolös mot Herren och inte följt Herrens befallning. Han hade frågat en ande till råds och inte Herren; därför dödade Herren honom och överförde kungamakten till David, Jishajs [Isais] son." Första Krönikeboken 10:13-14. Det sägs tydligt på detta ställe, att Saul frågade spåkvinnan om råd, men inte Herren. Han samtalade icke med Samuel, Guds profet, genom trollkvinnan, utan med Satan, som antog Samuels skepnad, för att kunna genomföra sitt bedrägeri.