Detta kapitel bygger på Första Moseboken 12:1-5; 13; 15; 16; 17; 21 och 22:1-19.
Gud valde ut Abraham till, att utföra Sin vilja. Han förklarade för honom, att han skulle lämna sin nation, och skilja sig från sina släktingar. Herren uppenbarade Sig Själv för Abraham under dennes ungdom, och gav honom förstånd, samt bevarade honom från avguderi. Han beslutade, att visa upp honom som ett exempel på tro och gudsfruktan för Guds folk, som därefter skulle komma att bo på jorden. Hans karaktär utmärktes genom uppriktighet, ädelmod och gästfrihet. Han blev respekterad som en mäktig furste ibland folket. Genom vördnad för och kärlek till Gud, samt punktlig lydnad i, att utföra Hans vilja, vann han sina tjänares och grannars aktning. Hans gudfruktiga exempel och rättfärdiga tillvägagångssätt, kopplat till flitig undervisning av sitt husfolk, kom dem att frukta, älska och ära Abrahams Gud.