Detta kapitel bygger på Femte Moseboken 31-34.
Mose skulle snart dö; och han blev befalld av Gud, att samla Israels barn före sin död, och berätta för dem om alla den hebréiska härens resor sedan uttåget ur Egypten, och alla förfädernas stora överträdelser, som ådrog sig Guds straffdomar, och tvingade Honom till att säga, att de inte skulle få beträda det utlovade landet. Deras fäder hade dött i öknen, enligt Herrens ord. Deras barn hade växt upp, och för dem uppfylldes löftet om, att ta Kanaans land i besittning. Många av dessa var småbarn, då lagen utfärdades, och hade inget minne av den storslagna begivenheten. Andra hade fötts i ödemarken; och för att de skulle inse nödvändigheten av lydnad mot de Tio Buden, och samtliga lagar och domar Mose hade tagit emot, blev han instruerad av Gud till, att upprepa de Tio Buden och samtliga omständigheter knutna till lagens utfärdande.