Detta kapitel bygger på Apostlagärningarna 3 och 4.
Kort tid efter det, att den Helige Ande hade utgjutits, och omedelbart efter en tid med innerlig bön, begav Petrus och Johannes sig till templet, för att be. Där såg de en stackars förlamad krympling, fyrtio år gammal, som inte hade upplevt något annat liv, än ett i smärta och svaghet. Den olycklige mannen hade länge önskat, att komma till Jesus och bli helbrägdagjord; men han var nästan hjälplös, och befann sig långt borta från den Store Läkarens verksamhetsfält. Med allvarlig bön förmådde han några vänliga människor till, att bära honom till tempelporten. Men då han kom dit, uppdagade han, att Helbrägdagöraren, som hans hopp kretsade omkring, hade blivit offer för en fruktansvärd död.