Detta kapitel bygger på Apostlagärningarna 9:23-31 och 22:17-21.
Paulus vände åter till Damaskus, och förkunnade frimodigt i Jesu namn. Judarna förmådde inte, att motsätta sig klokskapen i hans sakskäl, och de rådgjorde därför inbördes, för att tysta hans röst med våld – den enda utvägen för en förlorad sak. De beslutade sig för, att lönnmörda honom. Aposteln underrättades om deras avsikt. Stadsportarna bevakades omsorgsfullt, dag och natt, för att han inte skulle kunna fly. Lärjungarnas iver drev dem till Gud i bön; sömnen vek ifrån deras ögon, eftersom de var fullt upptagna med, att finna vägar och medel till den utvalde apostelns flykt. Till sist hade de fastställt en plan, varigenom han sänktes ned ur ett fönster och firades över muren i en korg om natten. På detta förödmjukande sätt flydde Paulus från Damaskus.