Detta kapitel bygger på Apostlagärningarna 12:1-23.
Enligt bekännelse, var Herodes en proselyt till den judiska tron, och synbarligen högst nitisk, för att bevara lagens ceremonier. Judéens regering låg i hans händer, under kejsar Claudius i Rom; han styrde också över Galiléen. Herodes eftertraktade judarnas gunst, varigenom han hoppades, att säkra sitt ämbete och sin ära. Han övergick således till, att genomföra judarnas önskan om, att förfölja Kristi församling. Han inledde sitt verk med, att ödelägga de troendes hus och egendom, vidare att sätta de ledande i fängelse. Han grep Jakob och fängslade honom, samt sände en bödel, för att döda honom med svärd, liksom den andre Herodes hade låtit halshugga profeten Johannes. Så blev han fräckare, och märkte judarnas gillande av hans handlingar, och fängslade även Petrus. Dessa gruvligheter vidtogs under helig Påsktid.