Därefter lämnade Jesus staden tillsammans med alla ledsagande heliga änglar och alla de förlossade heliga. Änglarna omgav sin Befälhavare och ledsagade Honom på Hans väg, och de heligas tåg följde efter. Så kallade Jesus i ohyggligt majestät fram de onda döda; och de kom upp med samma svaga och sjukliga kroppar, som då de lades i graven. Vilken åsyn! Vilken scen! Vid den första uppståndelsen kom alla fram i odödlig blom, men vid den andra är förbannelsens samtliga märken synliga för alla. Jordens kungar och adelsmän, höga och låga, lärda och olärda, samlas. Alla skådar Människosonen; och just de, som föraktade och hånade Honom, som satte törnekronan på Hans heliga panna och slog Honom med röret, skådar Honom i all Hans kungliga majestät. De, som spottade på Honom under Hans rättegång, vänder sig nu bort från Hans genomträngande blick och från Hans ansiktes härlighet. De, som drev spikarna genom Hans händer och fötter, ser nu märkena efter Hans korsfästelse. Den, som stötte ett spjut i Hans sida, skådar märkena från sin grymhet på Hans kropp. Och de vet, att Han är densamme, som de korsfäste och hånade under Hans dödsångest. Och sedan ljuder det ett långdraget, plågsamt rop, när de flyr, för att dölja sig för konungarnas Konungs och herrarnas Herres närvaro.