Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 18. 94. Från sida 72 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Jag har ofta sett, att Herrens barn i allt för hög grad försumma bön, och då huvudsakligen bön i enrum, samt att många ej ha den tro, som det är deras förmån och plikt att hava, i det de ofta vänta på den känsla, som tron allena kan åstadkomma. Känsla är icke tro; de äro två skilda ting. Det är vår sak att öva tro, medan glada känslor och välsignelse är något, som Gud giver. Levande tro är det medel, varigenom Guds nåd inkommer i själen, och det står i vår makt att öva denna tro. |