Jag fördes ned till den tid, då Jesus åt påskalammet tillsammans med sina lärjungar. Satan hade förfört Judas och kommit honom att tro, att han var en av Kristi sanna lärjungar; men hans hjärta hade alltid varit köttsligt. Han hade sett Jesu mäktiga gärningar; han hade varit tillsammans med honom under hans verksamhet och varit övertygad om, att han var Messias. Men Judas var girig och älskade penningar. Förbittrad klandrade han därför, att dyrbar smörjelse utgöts över Jesus. Maria älskade Herren. Han hade förlåtit hennes synder, som voro många, samt uppväckt hennes högt älskade broder från de döda, och hon ansåg ingenting vara för dyrbart att göra för Jesus. Ju dyrbarare smörjelsen var, dess bättre kunde hon uttrycka sin tacksamhet till Frälsaren genom att använda den på honom. Såsom en ursäkt för sin girighet sade Judas, att smörjelsen kunde ha sålts och beloppet givits till de fattiga. Men detta sade han ej därför, att han hade stor omsorg om de fattiga; ty han vllr girig och använde ofta för egen del, vad som anförtrotts honom för de fattiga. Judas hade varit försumlig med avseende på Jesu välbefinnande, och för att överskyla sin girighet talade han ofta om de fattiga. Denna offervillighet hos Maria innebar den kraftigaste fördömelse av hans giriga sinnelag. Vägen bereddes, så att Judas' hjärta kunde bliva tillgängligt för satans frestelser.