När de fyra hebréiska ungdomarna utbildades för uppgifter vid kungens hov i Babylon, kände de inte att Herrens välsignelse skulle ersätta de hårda ansträngningar som krävdes av dem. De var flitiga i sina studier; de förstod nämligen att de själva med Guds nåd kunde forma sina liv. Deras öde berodde på vad de ville och hur de handlade. De skulle använda alla sina förmågor i arbetet. Genom att gå grundligt till verket och inte spara på krafterna skulle de göra mest möjligt av sina tillfällen till studier och arbete. {MYP 147.1}