(247) Till trots för arbete, bekymmer och ansvar, som min man var uppfylld med, fann hans sextionde år honom aktiv och energisk i sinne och kropp. Tre gånger hade han förlamats genom slaganfall; och ändå hade han, genom Guds välsignelse och en naturligt stark fysik, återfått krafterna. Igen reste han sig upp, och förkunnade och skrev med vanlig iver och energi. Sida vid sida har vi arbetat i Kristi sak under trettiosex år; och vi hoppades, att vi skulle få gemensamt vittna ända till det segerrika slutet. Men så var inte Guds vilja. Den utvalde beskyddaren från min ungdom, min livsledsagare, kompanjonen i mitt hårda arbete och lidande, togs bort från min sida och jag är nu överlämnad till, att avsluta mitt verk och utkämpa striden ensam.