När apostlarna som svar på befallningen att inte tala mer i Jesu namn förklarade: "Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer än Gud därom mån I själva döma", var den princip som apostlarna så oförskräckt höll fast vid, samma princip som anhängarna av evangelium kämpade för att vidmakthålla under reformationstiden. När de tyska furstarna samlades till riksdagen i Speyer år 1529, lade kejsaren fram sitt dekret, som begränsade religionsfriheten och förbjöd all vidare förkunnelse av reformationens doktriner. Det såg då ut som om världens hopp var på väg att krossas. Skulle furstarna godta dekretet? Skulle evangelii ljus utsläckas för de skaror som alltjämt vandrade i mörker? För världen livsavgörande angelägenheter stod på spel. De som hade tagit emot reformationens tro, samlades och deras enhälliga beslut blev: "Låt oss förkasta detta dekret. I angelägenheter som rör samvetet har majoriteten inte någon makt." – Merle d'Aubigné, History of the Reformation, b. 13, kap. 5.