De kyrkor, som vägrade att ta emot den förste ängelns budskap, förkastade det ljus, som sänts från himmelen. Budskapet hade sänts i nåd, för att väcka jordens befolkning, så att den kunde se sitt sanna tillstånd: Världslighet, avvikelse från Guds väg och behovet av, att göra sig redo att möta sin Herre. Gud har alltid krävt, att Hans folk skall vara skilt från världen, så att de inte skulle avledas från sina förpliktelser mot Honom. Han befriade dem ur slaveriet i Egypten, för att Han önskade att de inte skulle förfalla till avgudadyrkan, liksom omgivningen hade gjort. Denna jords barn är mökrets barn. De riktar inte uppmärksamheten mot Rättfärdighetens Sol, utan mot det egna jaget och jordiska rikedomar. Bländade av denna världens gud, äger de ingen verklig förståelse av den sanne Gudens härlighet och majestät. Samtidigt som de gläder sig över Hans gåvor, glömmer de givarens krav. De har valt, att vandra i mörker och de leds av de krafter, som utgår från mörkrets furste. De gläder sig inte över det gudomliga, då de inte förmår att se värdet häri, eller värdet av kärlek. De har fjärmat sig själva från ljuset från Gud, och deras förståelse är så förvirrad beträffande det sanna och heliga, att Guds andliga verklighet är rena dumheten för dem.