Flykt från fängelse och död
Efter Stefanus' död uppstod i Jerusalem en så skoningslös förföljelse mot dem som tagit emot evangelium att "alla. . . blevo kringspridda över Judéens och Samariens landsbygd. Saulus for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse." Om sitt nit i detta grymma verk sade han vid ett senare tillfälle: "Jag för min del menade alltså, att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn; så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse. . . Och överallt i synagogorna försökte jag gång på gång att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer." Att Stefanus inte var den ende, som fick lida döden kan man se av Saulus' egna ord: "Och när man ville döda dem, röstade jag ock därför." – Apg. 26:9-11.