Israeliterna tågade framåt, och slog läger på Moabs slätter, på andra sidan om Jordan, vid Jeriko. Balak, moabiternas kung, såg att israeliterna var ett mäktigt folk; och då Moab blivit varse, att de hade utrotat amoréerna, och intagit deras land, greps de av stor fasa. Samtliga moabiter befann sig i knipa. ”Moab gruvade sig för Moabs barn och sade till midjaniterna: ’Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.’ Balak, Sippors son, var på den tiden kung i Moab. Han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, där hans folk var bosatt, för att kalla honom till sig, och han lät säga: ’Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. Kom nu därför och förbanna detta folk åt mig, för det är starkare än jag. Kanske skall jag då kunna slå det och driva bort det ur landet. Ty jag vet att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.’” Fjärde Moseboken 22:3-6.